Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnvägsolyckor - Järnvägsorganisationer - Järnvägsrådet - Järnvägssamtrafik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGSSAMTRAFIK
tärtåg med ett godståg, varvid 5 personer
dödades och 15 skadades. Anledningen var misstag
av tågklareraren. — 29/e 1945 körde nattsnälltåget
från Göteborg till Stockholm på ett godståg på
Gårdsjö station på gr. av ett misstag av
tågklareraren. 4 personer dödades och 11 skadades. —
1949 körde persontåget från Narvik på ett
framförgående malmtåg på linjen
Gällivare—Harr-träsk, varvid 4 personer dödades. J.Sn.
Järnvägsorganisationer. S v e n s k a j. För att
tillvarata de enskilda järnvägarnas
gemensamma intressen bildades 1876 en sammanslutning
mellan ett antal enskilda järnvägar, till vilken
efter hand så gott som samtliga landets enskilda
järnvägar anslöto sig. Sammanslutningen antog
namnet Svenska järnvägsföreningen.
Dess ändamål är att verkställa utredningar samt
förmedla och träffa överenskommelser i ärenden,
som beröra de anslutna järnvägarnas intressen,
samt i övrigt övervaka och främja deras
angelägenheter. I anslutning till Svenska
järnvägsföreningen bildades 1906 Svenska
järnvägarnas arbetsgivareförening med syfte
att gentemot personalen tillvarata
järnvägsför-valtningarnas intressen. Båda nämnda föreningar
ha gemensam verkst. dir. och gemensamt kansli.
På gr. av det fortgående förstatligandet av
enskilda järnvägar befinna sig föreningarna under
avveckling. — Jfr Järnvägstjänstemannaföreningar.
Internationella j. Järnvägstrafiken
mellan olika länder i Europa är under normala
förhållanden så omfattande och betydelsefull, att
det är ett gemensamt intresse länderna emellan
att underlätta den. För att främja denna trafik
har det blivit nödvändigt att tillämpa enhetliga
transport-, taxe- och tekniska bestämmelser. För
detta ändamål ha flera internationella
sammanslutningar kommit till stånd, grundade på avtal
ant. mellan staterna el. mellan de berörda
järn-vägsförvaltningarna. De numera viktigaste
organisationerna äro följande. Internationella
järnvägsunionen {Union internationale des
chemins de fer), omfattande samtliga större
järn-vägsförvaltningar i Europa och flera företag i
Kina, Japan och Nordafrika. Den studerar
frågor rörande administration, avräkning och
statistik, person- och godstrafik, drift och teknik.
Dess säte är Paris, och den utger en
månads-tidskr. och en årlig statistisk berättelse, avseende
de anslutna järnvägarna. Internationella
järnvägskongressförbundet
{Association internationale du congrès des chemins de fer)
med säte i Bryssel omfattar flertalet stater i
Europa, Amerika och Asien. Sammanslutningen
sysslar rent vetenskapligt med järnvägarnas
problem och kan genom sin samlade stora
erfarenhet lämna goda råd. Den utger en månadstidskr.
Inland Transport Committee är en
underavd. av FN:s ekonomiska kommission för
Europa med uppgift att verka för bättre
internationella kommunikationer. Föreningen för
teknisk enhet {Unité technique) inom
järn-vägsväsendet arbetar för enhetliga föreskrifter
bl.a. betr, den rullande materielens byggnad och
underhåll. De årl. återkommande europeiska
tidtabells- och vagnkonferensernas
verksamhetsfält framgår av deras namn. Inom
de nordiska länderna arbetar Nordiska
järnvägsmannasällskapet, bildat 1874, som
behandlar frågor av intresse för järnvägarnas
administration, drift och teknik. Sällskapet
utger den månatligen utkommande ”Nordisk
järn-banetidskr.”. J.Sn.
Järnvägsrådet, försöksvis 1902—04 och 1905—
07, permanent fr.o.m. 1908, har till uppgift att
lämna upplysningar och råd i ärenden ang.
Statens järnvägsrörelse. J. består av 25 led., av
vilka 3, därav ordf., utses av K.m:t, 4 av
hushållningssällskapen, 1 av vardera
stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Malmö samt
övriga 15 av olika sammanslutningar inom
industri och handel. J. sammanträder på kallelse
av K.m:t.
Järnvägssamtrafik innefattar befordran av
personer och gods mellan olika järnvägar utan
omexpediering, d.v.s. på direkta biljetter, resp,
fraktsedlar. Den inrikes j. i Sverige ordnades till en
början genom överenskommelser mellan berörda
järnvägar. För persontrafikens vidkommande
skapades emellertid enhetlighet i
samtrafiksbestäm-melserna 1891, då gemensam taxa för direkt
expediering av personer och resgods mellan samtliga
statsbanestationer och de allra flesta enskilda
järnvägars stationer infördes. Rörande
godssamtra-fiken träffades överenskommelse 1882 mellan SJ
och ett antal enskilda järnvägar, senare biträdd
av de flesta enskilda järnvägar. Bestämmelser om
godssamtrafik omfatta förutom avgifter och
av-giftsfördelning även fastställandet av
samtrafiks-vägar. Vägfrågan har alltid varit ett besvärligt
ämne, då varje järnväg helst önskat befordra
godset så långt som möjligt på egen väg. Fr.o.m.
1931 har vägfrågan dock blivit i stort sett
reglerad. För behandling av frågor i samband med
järnvägarnas godssamtrafik har K.m:t inrättat två
organ, Verkställande förvaltningen, resp.
Samtra-fiknämnden för järnvägarnas godssamtrafik.
Samtrafiken med utlandet kom först i gång
med Danmark 1864, då resande med biljett till
Malmö för fortsättning med ångbåt till Köpenhamn
kunde få resgods polletterat direkt till denna stad.
Direkt försäljning av personbiljetter mellan
svenska och danska stationer synes ha ägt. rum sedan
1875. Personsamtrafik med Norge daterar sig från
1867, då linjen Arvika—Charlottenberg öppnades.
Med Tyskland förekom personsamtrafik via
Köpenhamn redan mot slutet av 1865.
Godssamtrafik inrättades med Norge, så snart N.v.
stambanan öppnats, och med Danmark och Tyskland
samt ett fåtal bortomliggande länder, sedan
färj-trafiken mellan Danmark och Sverige öppnats
1892. Av genomgripande betydelse för Sveriges
samtrafik med utlandet var öppnandet 1909 av
färjeleden Trelleborg—Sassnitz, som satte SJ i
stånd att som självständig part — ej genom
Danmark — ta initiativ till taxe- och
befordrings-åtgärder. En annan betydelsefull åtgärd kom
1907, då Sverige anslöt sig till det internationella
fördraget om godsbefordran på järnväg.
Därigenom möjliggjordes att sända gods på direkt
fraktsedel mellan Sverige och flertalet
järnvägsstationer i de anslutna länderna. Motsv. internationella
fördrag ang. personsamtrafik har varit gällande
sedan 1928. — De båda världskrigen ha vållat
— 445 —
— 446 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
