Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jät - Jätsberg - Jätte - 1. Biologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄTTE
pastorat i Kinnevalds-Norrvidinge kontrakt av
Växjö stift, vid n.ö. stranden av Åsnen; 58,50 km2,
därav 40,22 land; 617 inv. (1949; 15 inv. pr km2).
Terrängen är plan med mossar särsk. norrut;
åkern omfattar 30 °/o av landarealen, skogsmarken
55%. Folkminskningen gör sig starkt gällande:
1860 bodde här 974 personer. Egendom:
Jäts-berg*. Den gamla kyrkan av sten, belägen i
socknens sydöstligaste del, är från äldre
medeltiden (vapenhuset och sakristian av trä äro dock
yngre); tak och väggar ha dekor från
1650—1700-talen. Gammal klockstapel. Den nya tegelkyrkan
nära Jätsberg uppfördes 1909—10. — Namnet
skrevs 1326 parochie østeryaat. Dess härledning
är oklar. P.;Er.
Jätsberg, gods i Jäts sn i Småland, s. om
Växjö nära Åsnens n. strand, omfattar med
underlydande 1,574 ha, därav 326 åker, med ett
taxeringsvärde av 715,000 kr. Huvudbyggnaden
av trä i två våningar med två flyglar uppfördes
1655. J. tillhörde 1664—1766 ätten Uggla, 1855—
1921 ätten Rappe. Nuv. ägare är kapten I. Lysén.
— Godset hette äldst Jät (yaat 1326, se Jät),
senare Jätsholm (af Jætzholm 1425, se -holm);
det nuv namnet är påverkat av bynamnet Berg.
Se P. G. Vejde i ”Hyltén-Cavallius fören.
Årsbok”, 1923, sid. 65. P.;Er.
Jätte (fsv. iætun, nära besl. med äta, sannol. eg.
(stor)ätare), individ el. form, vars storlek
väsentligt överstiger den normala Jfr Dvärg.
1) Biol., jfr Tillväxtfaktorer.
Jätteformer hos växter. Genom
fördubbling av antalet kromosomer i cellkärnorna
kunna bildas nya växtformer med större
dimensioner än ursprungsmaterialet. Detta står i första
hand i samband med en ökning av cellvolymen
och leder till ökad organstorlek, om cellantalet
är konstant. Nya produkter med fördubblat
kro-mosomtal ha vanl. större blommor och frön,
bredare och tjockare blad samt grövre stam än
ursprungsmaterialet, vilka nya egenskaper i vissa
fall kunna ha avsevärd praktisk betydelse. Trots
enstaka ”jätte”-egenskaper är emellertid ofta den
totala vitaliteten hos sådana
fördubblingsproduk-ter nedsatt och den populära uppfattningen om
deras praktiska värde sålunda överdriven (jfr
Polyploidi). Mng.
Jätteformer hos djur. De normala
jätteformerna hos djuren, ss. valar och elefanter,
äro givetvis ärftligt betingade men åstadkommas
direkt genom särsk. kraftig funktion av undre
hjärnbihangets (hypofysens) framlob, vilken
avsöndrar tillväxthormonet. Hos dessa däggdjur
är framloben därför relativt större än bakloben,
och det finns på gr. av kraniebottnens byggnad
anledning anta, att så även var fallet hos de
utdöda jätteödlorna (dinosaurierna), de största
landdjur, som någonsin levat på jorden.
Experimentellt kan en ökad storlek uppnås hos
ryggradsdjur genom tillförsel av tillväxthormon hos
t.ex. grodlarver och hundvalpar. Jätteformer av
insekter ha framkallats experimentellt genom
transplantation av hos dessa djur förekommande
inresekretoriska körtlar, som ha delvis samma
funktion som hypofysen hos ryggradsdjuren. De
rekordstora ex. av ryggradslösa djur el. lägre
Jäts kyrka.
Foto M. Sjöbeck.
ryggradsdjur, t.ex. jättehumrar och jättegäddor,
som ibland upptäckas, bero på det faktum, att
hos många lägre djurformer könsmognad nås
på ett relativt tidigt stadium, medan
kroppstillväxten fortsätter oberoende av könsmognaden
praktiskt taget hela livet; storleken hos dyl. djur
blir sålunda närmast en funktion av åldern.
Jätteformer hos människan.
Gränsen mellan normal kroppsstorlek och jätteväxt
är flytande. Inom vissa raser, t.ex. den
nordgermanska, är kroppslängden större än hos andra,
t.ex. syditalienare, och inom samma ras växlar
kroppslängden avsevärt. Dels är den större hos
vissa familjer än hos andra, dels försiggå
förändringar av kroppslängden hos samma ras
genom tiderna, så att f.n. kroppslängden hos
svenskarna är tydligt större än för t.ex. 100 år sedan
(möjl. sammanhänger detta delvis med födans
beskaffenhet). Givetvis måste frågan om
kroppsstorlek även bedömas med hänsyn till den för
åldern brukliga. Man kan därför icke fixera ett
visst bestämt mått, för att jätteväxt skall anses
vara för handen, utan måste nöja sig med
allmänna kliniska överväganden. — Längdtillväxten
sker framför allt inom de s.k. epifysfogarna, på
gränsen mellan benets större mittparti och korta
ändpartier. Då dessa epifysfogar i sin helhet äro
förbenade, avstannar tillväxten, vilket normalt är
fallet omkr. 20-årsåldern. Bensystemets
epifysfogar äro sålunda verkställighetsorganet för
längdtillväxten. Den pådrivande kraften utgöres av
tillväxthormoner från hypofysen. Jätteväxt
kommer till stånd, ant. om abnormt riklig mängd
tillväxthormon får verka på epifysfogarna före
deras förbenande, således under uppväxtåldern,
el. om normal mängd tillväxthormon får påverka
epifysfogar, som under abnormt lång tid förbli
oförbenade. Det förra är fallet vid akromegali*,
det senare vid eunochoidism, d.v.s. där
könskört-larna inställt sin inresekretoriska verksamhet
(t.ex. i samband med kastrering under
uppväxtåldern, ss. inom den religiösa sekten skoptser).
Vid för tidig sexuell utveckling förbenas också
epifysfogarna abnormt snabbt, och resultatet blir
därför ofta en hämning av tillväxten. Innan
denna förbening äger rum, sker emellertid en
period av stegrad tillväxt. Vid överfunktion hos
— 473 —
— 474 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
