Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönsson, Josef - Jönsson, Gabriel - Jönsson, Erik - Jönåker - Jönåkers härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖNSSON
Erik Jönsson: Fiske, 1937.
internationella sparbankskongresserna samt var
under många år led. av Internationella
sparinsti-tutets permanenta kommitté och verkst. led. av
Nordens centrala sparbanksföreningars delegation.
J. var sakkunnig vid utredning om användande
av postsparbankens medel. Han gjorde en stor
insats för den svenska sparbanksrörelsens
modernisering och för skapande av nya sparformer.
S.Br-Jönsson, Gabriel, författare, journalist (f.
18/7 1892). J. är född i Glumslövs sn, Malmöhus
län, en ättling av bönder och fiskare, bedrev
humanistiska studier vid Lunds univ. 1913—17, där
han hörde till kretsen kring dåv. doc. F. Böök, var
medarbetare i ”Svenska dagbladet” 1918—22, i
”Sydsvenska dagbladet Snällposten” 1924—30, i
”Stockholms-tidn.—Stockholms dagblad” 1932—36
och är sedan 1934 litterär medarbetare och kåsör
i ”Sydsvenska dagbladet Snällposten”. J.
debuterade 1920 med diktsaml. ”Flaskpost” och har
sedan utg. ”Ärsringar” (1927), ”Mina skepp”
(J936), ”Kustland” (1941) och ”Himmel och
blandsäd” (1946) samt ”Skånska somrar” (1935), en
prosabok. J. har redigerat ”Skånehistorier” (1944) och
”Diktens Skåne” (1948) samt skrivit texten till
bildverket ”Detta är Skåne”, utg. av F. Malmros (s.å.).
I sin lyrik fullföljer J. på ett självständigt sätt
traditionen från skånsk landskapsskildring under
1880-talet (A. U. Bååth, Ola Hansson) och
början av 1900-talet (A. Österling). J. har främst
inspirerats av landskap och människor vid den
skånska kusten mitt emot Ven; särskild lycka
har han gjort med några friska bilder ur
sjömans- och fiskarlivet. J. har också skrivit fin
kärlekslyrik. Formellt är J. också traditionalist,
men hans språk och verskonst ha en personlig
accent. Som litteraturkritiker är J. i främsta
rummet uttolkare och orienterare, kunnig och
vidsynt; han har med särskilt intresse följt
litteraturen i de tre övriga nordiska länderna. E.
Jönsson, Erik, målare (1893—1950). Efter
studentexamen i hemstaden Malmö studerade J.
på målarskolor i Stockholm 1915—17 och i
Köpenhamn 1917—18 samt reste 1919 till Paris, där
han huvudsaki. kom att vistas fram till 1929.
Hans flytande, koloristiskt anlagda fläckföredrag
från köpenhamnstiden övergavs under intryck av
parisiskt formbyggande, först hans lärare A.
Lhotes moderata kubism, som satte en viss
stilprägel av dekorativ förenkling, höjdsträvan och
planvinklighet på hans tolkningar av franska
stadsmotiv 1920—22. Teckningen trädde i
förgrunden; färgen inskränktes i romantiska
Mon-tigny-motiv 1920 mest till gråvalörer och
dunkel-grönt, den klarnade i småbilder från Chartres
1922 men hölls alltjämt sträv, osensuell. 1923
visade en rad landskaps- och stadsbilder från
både Frankrike och hemlandet, att J. liksom
skånekollegan Johanson-Thor börjat övergå till
en miniatyrartad, hårfin detaljering. Denna
”nysakliga” detaljstil korsades emellertid hos J. redan
följ, år med ett berättande och något naivistiskt
fantasidrag. Genreinslaget, ofta med en
anstrykning av stämningsläget i B. Sjöbergs Frida-visor,
skulle sedan bli ytterst betecknande för J :s konst.
Det förknippades gärna med ett gouache-liknande
föredrag, t.ex. i de småformatiga ”skånska
fantasier”, som J. började måla i Paris 1925, och
det överfördes snart delvis till bilder i gouache,
ev. akvarell med täckfärg. Men den fabulerande
och stämningssökande fantasien kunde också ta
oljefärgens fulla must och klingande fläckverkan
i sin tjänst, såsom anades redan i J:s medelstora
målning ”Rönneholmsvägen” av 1924 (först
kallad ”Från utkanten av Malmö”) med dess naivt
flaggprydda konditorientré m.m. Sålunda
återuppstod hos J. en av stilteorier länge
undanträngd, spontant målerisk linje som motsättning
till den torrare detaljanalys, som fick sitt om
Otte Skölds fasadtavlor erinrande monument i
den stora, konturskarpa duken ”En lossningsplats
vid Seine” (1925—26, Norrköpings museum).
Under hela 1920-talet övervägde dock den tecknande
stilen, ibland intim och lyrisk som i ”Parisisk
bakgård, gråväder” (1928) men ej sällan nästan
fotografiskt hård och småplottrig. — Först efter
definitiv hemkomst från Paris, dit J. blott
tillfälligt återvände 1939, uppnåddes en lycklig
jämvikt i måleriet, medan detaljskärpan huvudsaki.
överfördes till rena teckningar. J., som upptagits
bland De tolv 1926, trädde nu i ett personligare
förhållande till naturen och lantlivet vid Ivösjöns
stränder, där han vistades om somrarna.
Markens blomster, ibland sedda ur grodperspektiv,
andjakten bland vassarna, kräftsupén i det fria,
bondbröllopet och vårfesten samt resenärernas
väntan vid busshållplatsen voro några av
målar-poetens nya ämnen, ibland improvisatoriskt
skisserade. J. är rikast företrädd i Malmö museum,
som äger ett 100-tal teckningar, många gouacher
samt i olja bl.a. ”Katedralen i Chartres” (1922),
”Vinterlandskap med skridskoåkare” (1929),
fantasibilden ”Järnvägsolycka” (s.å.), ”Gatan” (1934)
och den koloristiska skissen ”Sprängskottet”. —
Litt.: H. Hedemann-Gade, ”Från Skovgaard
till Martin Emond” (1944), ”Skånsk konstrevy”
(1945). . H.Ge.
Jönåker, samhälle i Lunda* sn i Södermanland.
Jönåkers härad i sydligaste Södermanland
omfattar socknarna Tuna, Lunda, Kila, Björkvik,
Halla, Nykyrka, Stigtomta, Bärbo, Bergshammar
och Tunaberg; 849,78 km2, därav 760,39 land; 11,897
inv. (1949). J. tillhör Nyköpings domsaga
(tings
— 491 —
— 492 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
