Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jösse Eriksson - Jössefors - Jösse härad - Jössehäradspolska - Jösse kontrakt - Jösseälven - Jössing - K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K
Engelbrekts uppror har en helt annan och djupare
grund. Eriks av Pommern långvariga krig med
Hansan nödgade honom att söka frampressa högre
skatter och förde honom in på en skattepolitik,
som ledde till avsevärda skattehöjningar. Dessa ha
ej träffat Västerås län hårdare än andra svenska
län, men i detta distrikt, själva Bergslagen,
återverkade konungens krig även så, att det avskars
från sitt avsättningsområde, de tyska
hansestäder-na. Detta ledde till en permanent kris inom J :s
län, vilket kom skattetrycket att kännas desto
hårdare. Hur J :s personliga insats verkade vid
skat-teindrivningen kan ej avgöras, ej heller om han i
sina privata godsaffärer mer än andra fogdar
begagnat sin officiella ställning att berika sig. Att
hans uppträdande icke spelat någon avgörande
roll för upprorets uppkomst, synes dock vara
säkert. I den propaganda, som stimulerade
bondeelementen inom Engelbrekts upprorsrörelse,
har han emellertid naturligt nog framställts som
prototypen för unionskonungens förhatliga
fogderegemente. Det är också i sin egenskap av
representant för fogdeväldet över huvud, som han
under det inledande skedet av Erik Pukes starkt
socialt betonade bonderevolt av östgötabönder
drogs ut ur Vadstena kloster, där han erhållit
en fristad, släpades till Motala ting, dömdes till
döden och avrättades. — Litt.: E. Lönnroth,
”Sverige och Kalmarunionen 1397—1457” (1934);
G. Carlsson, ”Senare medeltiden” (i ”Sveriges
historia till våra dagar”, 3:1, 1941). G.Wsn.
Jössefors, industrisamhälle inom Arvika stad,
beläget vid n.v. ändan av Älgåfjorden
(Glafs-fjorden) och 6 km v. om stadens centrum. Här
ligga de Billeruds ab. tillhöriga
Jössefors-verken, som omfatta en sulfitfabrik, anlagd
1930, med en tillverkningskapacitet av 30,000 t
massa pr år och en 1941—42 uppförd spritfabrik
med en årstillverkning av c:a 3 mill. 1 95% sprit.
Jössefors kraftverk ijösseälven har
sedan 1905—06 haft två stationer, vilka 1947—51
ersättas med en ny, som utnyttjar hela fallhöjden
mellan Nysockensjön och Glafsfjorden.
Kraftverket, som får en turbin om 25,700 kW vid 23 m
fallhöjd, bygges av Billeruds ab. med Staten som
delägare. Genom det gynnsamma läget mellan
två stora sjöar kan det användas som
toppkraftverk. P.;S.Es.
Jösse härad i Värmland, n. om Arvika och
intill norska gränsen, omfattar socknarna Köla,
Eda, Bogen, Gunnarskog, Ny, Älgå, Mangskog,
Brunskog och Boda; 1,790,34 km2, därav 1,582,37
land; 20,648 inv. (1949). J. tillhör Jösse domsaga,
Jösse och Mellansysslets fögderier samt Jösse
kontrakt i Karlstads stift. — Namnet skrevs 1355
Jusedzherad. Förleden är gen. av Judh, ett
gammalt namn på Jösseforsen, kanske med bet.
vatten; efterleden är ed, passage vid vatten (se
”Ortnamnen i Värmlands län”, 6, 1942, sid. 5). P.;Er.
Jössehäradspolska, en i Värmland trol. redan
under 1700-talet utformad fri polskedans, folkdans,
främst karakteriserad av ett antal ej fastställda
turer med vissa häftiga rörelser, ”kast”, frivolter
o.d., vilka omväxla med själva omdansningen. 1
denna sin ursprungliga gestalt förekommer J. ännu
i vissa delar av Värmland men har i
”Värmlänningarna” och genom folkdansföreningar erhållit
den fasta ordning, som numera är den gängse.
Jösse kontrakt i Karlstads stift omfattar Jösse
hd, Arvika stad och en del av Nordmarks hd i
Värmland samt består av följ. 6 pastorat: Arvika
v. förs., Älgå och Ny; Arvika ö. förs.;
Gunnarskog och Bogen; Köla, Järnskog och
Skilling-mark; Eda; Brunskog, Boda och Mangskog,
39,067 inv. (1949).
Jösseälven, i Värmland, se Byälven.
Jössing (efter Jössingfjorden i v. Norge, i febr.
1940 skådeplats för den s.k. Altmarkaffären, som
blev ett förspel till den tyska ockupationen av
Norge s.å.), av V. Quislings meningsfränder som
motvikt mot quisling* bildad benämning på
anhängare av den landsflyktiga norska regeringen.
K är den n:e bokstaven i många från latinet
härstammande europeiska alfabet. Det uppträder
redan i den grekiska skriften i stort sett i sin nuv.
form men ersättes i den latinska efter hand av C
el. < (se C och G). I svenska förekommer
k-Ijudet, uttalat som tonlös velar (el. bakre palatal)
explosiva, framför konsonanter och s.k. bakre
vokaler (klar, karl) och, både som kort och långt, i
in-Ijud och slutljud (baka, tacka, vakta, tak, tack),
framför s.k. främre vokaler i t.ex. Key, kisse.
Liksom i t.ex. danskan och tyskan är i svenskan
fe-lju-det oftast aspirerat (kh), dock ej i finlandssvenska,
vars uttal här sammanfaller med t.ex. franskans.
Framför främre vokaler betecknar k i svenskan i de
flesta fall fy>-ljudet (frikadva), dock ofta med ett
förslag av t (affrikata, d.v.s. här t + fj>-ljud), t.ex.
kivas, kär. I t.ex. kjortel, kjusa tecknas samma ljud
med kj. — Det fsv. £-ljudet i arvord utgår i regel
från urindoeur. g, t.ex. kall, besläktat med lat.
gel’i-dus el. öka-, lat. augPre. I nysv. ha emellertid
stundom av det fsv. fe-ljudet andra ljud, t.ex. g, j,
uppstått (se G).
K el. fe förekommer i många förk-, t.ex. för lat.
Kalen dae, för kunglig el. kommendör (av orden)
och för den tjeckoslovakiska myntenheten (se Kc).
I lat. är K talbeteckning för 250, i kemien tecken för
1 atom kalium, i fysiken (°K) för kelvingrader
(se Temperatur); på svenska automobiler
betecknar K Blekinge län. Om K1, K 2 etc. som
förkortade beteckningar på svenska kav.-reg. se Arméns
— 501 —
— 502 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
