Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Ka - KA - Kaafjord - Kaakama älv - Kaalaas, Baard - Kaalasjärvi - Kaalund, Hans Vilhelm - Haarina - Kaas, ätt (De Sparre-Kaas’er) - Kaas, Niels - Kaas, ätt (De Mur-Kaas’er) - Kaas, Frederik Julius - Kaas, Ludwig - Kaasinen, Albin - el-Kab - Kaba - Kabakovsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KA
regementen och kårer, ang. ”grupp K” inom
krigsmakten se Inskrivning.
Ka, se Själatro.
KA, förk. för svenska kustartilleriet. Om KA i,
KA 2 etc. som förk. för svenska
kustartilleriregementen och -kårer se Kustartilleri.
Kaafjord, koppargruvor i Norge, se Kåfjord.
Kaakama älv [ka’-], c:a 60 km lång, utfaller i
Bottniska vikens nordligaste del strax v. om
Kemi älv. Det rikt givande laxfisket vid de
båda älvarnas fordom gemensamma mynning
blev tidigt uppmärksammat av hälsingar och
bir-karlar och blev även bestämmande vid den
gränsdragning mellan Uppsala ärkestift och Åbo
stift, som ägde rum på 1300-talet, och därmed
även för gränsen mellan landskapen Österbotten
och Västerbotten. I fredsfördraget i
Fredriks-hamn 1809 försköts den nya riksgränsen mellan
Finland och Sverige till Torne älv. R.R.
Kaalaas [kå’lås], Baard Bastian Larsen, norsk
botanist (1851—1918), cand. real. i Kristiania
1882, lärare där vid Gjertsens skole, sedermera
Frogner höiere almenskole, 1884, i senare år
skolans inspektör. K. utgav ”Levermosernes
ud-bredelse i Norge” -(i ”Nyt magazin for
natur-videnskaberne”, 33, 1893) och ”Bryophyten aus den
Crozetinseln”, 1—2 (därst., 49—50, 1911—12). —
Litt.: J. Holmboe, ”B. K.” (i ”Naturen”, 43, 1919).
Kaalasjärvi [ka’-], se Kalixälv.
Kaalund [kå’-], Hans Vilhelm, dansk skald
(1818—85), i sht bekant för sina ”Fabler for Börn”
(1845), som med J. Th. Lundbyes teckningar blivit
en av de mest spridda danska barnböckerna.
Vidare har han författat talrika lyriska dikter, ofta
av levnadsfilosofiskt innehåll, de viktigaste
samlade i ”Et Foraar” (1858), ”En Eftervaar” (1877) och
”Efterladte Digte” (1885). I striden mellan
romantik och realism tog han 1879 parti för de gamla,
ehuru han personligen stod sina motståndare
Drachmann och Schandorph nära och på många
sätt påverkat både dem och en ännu yngre
generation, t.ex. Stuckenberg. P.Rw.
Kaarina [ka’-], kommun i Finland, se Sankt
Karins.
Kaas [kås], dansk adelsätt, känd sedan
1300-ta-lets början, förande en sparre i vapnet (”De
Sparre-Kaas’er”, jfr följ, art.); utslocknad sannolikt 1799.
Niels K., statsman (1534—94). Efter studier
vid utländska univ., bl.a. i Wittenberg, arbetade han
i det danska kansliet och blev efter Johan Friis’
död 1570 kansler; som sådan kvarstod han till kort
före sin död. K. hade deltagit i
fredsunderhandlingarna med Sverige 1568—70 och anlitades även
senare ofta till diplomatisk verksamhet. Han var
en bildad man, särsk. intresserad av historia, och
stod i nära förbindelse med män som Tycho Brahe,
Anders Vedel och David Chytræus.
Kaas [kås], dansk adelsätt, känd sedan
1400-ta-lets början, förande en mur i vapnet (”De
Mur-Kaas’er”, jfr föreg. art.).
Frederik Julius K., ämbetsman (1758
—1827), började sin karriär som officer,
övergick sedan till den juridiska banan, var
höjeste-retsassessor 1789—90, amtman i Kristiania stift
1795—1802 och 1809—10, president i danska
kansliet 1804—09 och 1810—27 och
gehejmestatsmi-nister från 1814. K. blev med tiden Fredrik
VI :s förtroendeman, särsk. under krisen i
Norge, och framstod som en av enväldets starka
män, vilken visserligen ivrade för praktiska
reformer — hans namn är förknippat med 1814
års omfattande skolreformer — men som intog
en avvisande hållning mot politiska reformer och
var avgjord motståndare till A. S. örsted. J.D.
Kaas [kas], L u d w i g, tysk politiker och
vetenskapsman (f. 1881), prof, i kyrkorätt vid
prästseminariet i Trier 1918, i Bonn 1919, medl. av
nationalförsamlingen i Weimar s.å., valdes 1920
till riksdagen, medl. av preussiska statsrådet 1921,
ordf, i Zentrum-partiet 1928—33. K. var jämte
Brüning ledare för de politiskt organiserade tyska
katolikerna. Han deltog i förhandlingarna med
Heliga stolen om konkordatet med Preussen 1929
och med Tyska riket 1933. Sedan 1935 har K.
vistats vid Vatikanen, där han innehaft olika
befattningar: påvlig husprelat 1921, apostolisk
pro-notarie 1930, sekr. i kongregationen för S:t
Petri-kyrkan (Congrega’tio fab’ricae S. Petri) sedan
1937. S.Br;K.Gw.
Kaasinen [ka’-], Albin, finsk bildhuggare (f.
1892), har anslutit sig till den nationella
riktningen, som representeras av H. Autere, och
har utfört träskulpturer med motiv ur folklivet,
ofta i drastisk uppfattning.
el-Kab, ort i Egypten, på h. Nilstranden, 65 km
s. om Luxor. Ruiner av den gammalegyptiska
staden Nechab med bl.a. 2 åt stadsgudinnan
Nech-bejet helgade tempel.
Kaba (arab. ka’ba, tärning), islams
centralhelgedom, belägen mitt på moskégården i Mekka,
utgö-res av en c:a 15 m hög, 12 m lång och 10 m bred
byggnad med platt tak och utan fönster, uppförd
av en grå stenart från de omgivande bergen. I K.
finnas inmurade ett par heliga stenar, urspr.
sannolikt fetischer, bl.a. den i ö. hörnet, c:a 1,5 m över
marken sittande s.k. svarta (eg. rödsvarta) stenen,
al-Hadjar al aswad. På n.ö. muren är en dörr, 2 m
över marken, som, de dagar K. är öppen, uppnås
medelst en då framrullad trätrappa. Helgedomen
är utan inredning, bortsett från 3 pelare av teakträ,
som uppbära taket, och talrika lampor av silver
och guld. K. är utvändigt beklädd med ett svart
brokadtäcke, kiswa, som under 14 dagar av
vall-fartsmån. ersättes av ett vitt täcke, varefter en ny
kiswa pålägges. Den till K. knutna gudstjänsten
består dels av bön, salät, i dess inre på vissa dagar,
dels av med vallfarten förenad tawäf, cirkulation,
d.v.s. ceremonien att 7 gånger vandra runt K. och
därvid beröra och kyssa den svarta stenen. Denna
ceremoni har Muhammed upptagit från den kult,
som redan före hans tid utövades vid K., vilken
enl. traditionen av Abraham och Ismael uppbyggts
på en plats, där Adam haft en av änglar uppförd
boning, och under förmuhammedansk tid var
en berömd helgedom, där särsk. guden Hubal
dyrkades. Efter erövringen av Mekka 630 rensade
Muhammed K. från avgudabilder men behöll den
i övrigt oförändrad. K., som tidigare delvis varit
av trä, förstördes av eld och uppbyggdes helt av
sten 683. Flera gånger skadad av översvämningar
restaurerades den grundligt 1630 och fick då sitt
nuv. utseende. — Bild se Mekka. — Litt.:
”Hand-wörterbuch des Islam” (1941). O.
Kabakovsk [knba’kafsk], stad i Ural, se Serov.
— 503 —
— 504 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
