Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalhari - Kalais - Kalait - Kalakaua - Kalam - Kalámai (Kalamata) - Kalamazoo - Kalamin - Kalamis - Kalamitet - Kalan - Kalanchoë - Kalander - Kalanderlärka - Kalandrering - Kalandsbröder - Kalas - Kalat, Kelat - Kalata - Kalauer - Kalaureia - Kalaza - Kalazogami, chalazogami - von Kalb, Charlotte - Kalcedon (mineral) - Kalcedon (stad) - Kalcedonense - Kalchas - Kalchedon - Kalchéhomma - Kalchu, Kalhu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALAIS
tral K.” (i ”Annals of the Transvaal Museum”,
16, 1935)- [J.F.]P.;W.
Ka’lais, grek, myt., se Boreaderna.
Kalai’t, miner., ädelsten, se Turkos.
Kalakaua, konung av Hawaii 1874—91, se
Ha-waiiöarna, sp. 1211.
Kala’m (arab, kaläm), beteckning för islams
lärosystem (dogmatik).
Kalåmai (K a 1 a m a t a), huvudstad i
Messe-nien på s.v. Peloponnesos, Grekland, i en
fruktbar trakt innerst vid Messeniska bukten; 35,033
inv. (1940). K. har hamn och är ändpunkt för
järnväg norrifrån; biskopssäte. Staden har en
vacker borg med ruiner från Villehardouins
palats och från venetiansk tid samt kyrkor från
1000-talet. Antikens K. torde ha legat c:a 10 km
norrut.
Kalamazoo [kälømøzo’], stad i s.v. Michigan, USA,
vid Kalamazoo River; 54,097 inv. (1940). Centrum
i ett rikt jordbruksdistrikt; mångsidig industri, bl.a.
pappersbruk.
Kalami’n, miner., se Hemimorfit.
Kal’amis, grekisk skulptör, sannolikt från
Beo-tien, verksam (trol. i Aten) o. 460 f.Kr. Frejdad
bl.a. genom djurbilder (i sht hästar) prisas K.
av de gamle för sin elegans och finhet. Av hans
i litteraturen omnämnda arbeten (Sosandra,
Apol-lon Alexikakos m.fl.) har trots ivriga bemödanden
hittills intet vare sig i original el. kopia kunnat
med säkerhet påvisas.
Kalamite’t (lat. calam’itas), olycka, missöde.
Kala’n, zool., dets. som havsutter*.
Kalan’choe [-k-], släkte av fam. fetbladväxter,
omfattande över 150 arter, de flesta i tropiska
Afrika och Asien, 1 i Amerika. Av släktet odlas som
prydnadsväxter 2 arter, K. Bloss feldia’na med
tegelröda och K. globulif’era med gula blommor. Särsk.
den förstnämnda har blivit omtyckt och massodlas
numera av trädgårdsmästarna.
Kalan’der (fra. calandre, mangel), maskin,
bestående av två el. flera, ofta med starkt tryck
sammanpressade valsar, spec. för glättning av
papper. Valsarna kunna härvid vara försedda
med invändig ånguppvärmning. K. användas
även för sträckning och utpressning av tyg,
varvid vissa valsar bestå av annat material än metall
(fiber, läder, vävbakelit), el. användes en ändlös
mellanläggsduk (filt-k.). Vissa typer av k.
användas för utvalsning el. glättning av folier (t.ex.
av plast) el. av gummiduk, resp, cordvävnad. A.Lg.
Kalan’derlärka, art av fam. lärkor*.
Kalandre’ring, se Kalander.
Ka’landsbröder, se Kalendegillen.
Kala’s (från mlty. collatie, äldre ty. kollatz, av lat.
colla’tio, se Kollation), festlig tillställning, gästabud.
Kalat, Kelat, infödingsstat under kanen av
K. i n. delen av centrala Beluchistan, ett
berg-rikt och torrt högland med en del breda, bördiga
dalar; 187,700 km2, 287,100 inv. (1941). K. tillhör
i politiskt hänseende Pakistan sedan 1947 men
hävdar sin suveränitet. Huvudstaden Kalat, 140 km
s. om Quetta, hade 1854—1947 brittisk garnison.
Kalata [-la’-], stad i Ryssland, se Kirovgrad.
Ka’Iauer (ty.), form av ordlek, se d.o. och
Ca-lembour.
Kalaureia [-réi’a] (grek. Kalaureia, Kalauri’a),
nuv. P o r o s, ö och stad (4,593 inv. 1928) vid
Konung Assurbanipal på lejonjakt. Relief från Kalchu,
omkr. 870 f.Kr.
Saronska viken, vackert belägna utanför Argolis’
n.ö. kust mitt för det gamla Troizen och ett älskat
sommartillhåll för atenarna. K. var i antiken
berömt för sin amfiktyoni (se Amfiktyoner) och
sitt Poseidon-tempel. Detta jämte dess omgivande
heliga område och hamn utgrävdes 1894 av L.
Kjellberg och S. Wide. Fordom arsenal för den
grekiska flottan; marinskola.
Kalaza, biol., se Chalaza.
Kalazogami’, chalazogami, bot., se
Basi-gami.
von Kalb [kalp], Charlotte, f. Marschalk v.
Ostheim (1761—1843). För ett olyckligt äktenskap
sökte hon tröst i lidelsefulla svärmerier för berömda
diktare, ss. Schiller, Hölderlin och Jean Paul, med
vilka hon förde en livlig brevväxling. Hennes med
dikter och aforismer uppblandade levnadsminnen,
”Charlotte”, utgåvos 1879 av E. Palleske och
avslöja ett säreget romantiskt kvinnoöde. — Litt.:
Ida Boy-Ed, ”Ch. v. K.” (1912).
Kalcedon [-å’n], miner., kiselsyra, SiO2, en tät,
under mikroskopet trådig form av kvarts, ofta
förekommande som fyllnad i sprickor och hålrum, som
stalaktiter el. skorpa. Färgen är vit el. grå, glansen
fettartad. K. och färgade former av den (karneol,
krysopras, plasma, jaspis, heliotrop) användas som
prydnadsstenar (se Kvarts).
Kalcedon, stad vid Bosporen, se Chalkedon.
Kalcedone’nse, teol., se Chalkedon.
Kalchas [-k-], grek, myt., grekisk siare, berömd
för sin vishet, åtföljde grekerna i trojanska kriget.
Jfr Ifigenia.
Kalchedon, stad vid Bosporen, se Chalkedon.
Kalchéhomma [-Je’-], stor homma (ålryssja)
med övre delen av ”fiskhuset” liksom också
armarna fästade vid en flytkropp, en granplanka,
s.k. kalché. K., som har ett djup av 8 å 15 alnar,
användes vid Skånes östkust.
Kalchu, K a 1 h u, forntida stad i Assyrien, vid
Tigris, där konungarna fr.o.m. Assurnasirpal II
(884—859) ofta residerade. Engelska utgrävningar
(1845 och senare) ha lagt i dagen rester av fem
palats från p:e—7:e årh. f.Kr. med
portalskulpturer, alabasterreliefer, obelisker m.m. Fynden
finnas till största delen i British Museum. Enl.
1 Mos. 10:11 var K. (Kela, hebr. Ke’lach el.
Kälah) grundlagt av Nimrod. Ruinerna av K. heta
numera Nimrüd.
– 559 —
— 560 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
