Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmarunionen - Kalmar verkstads ab. - Kalmar ångkvarns kommanditbolag - Kalmbälten - Kalmera - Kalmia - Kalmområden - Kalmopyrin - Kalmregioner - Kalmuck - Kalmucker - Kalmuckernas ASSR - Kalmuckhäst - Kalmuckiska - Kalmuckområdet, Kalmuckernas ASSR - Kalmusrot - Kalmussläktet - Kálnoky, Gusztáv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALMAR VERKSTADS AB.
icto” (1840); K. Erslev, ”Danmarks Historie under
Dronning Margrethe og Erik af Pommern”, 1
(1882); O. S. Rydberg, ”Om det från unionsmötet
i Kalmar år 1397 bevarade dokumentet rörande de
nordiska rikenas förening” (i "Kurigl. Vitterhets-,
historie- och antiqvitets akad:s handl.”, N.f., 11:1,
1886); L. Weibull, ”Unionsmötet i Kalmar 1397” (i
”Scandia”, 3, 1930); G. Carlsson, ”Till frågan om
rättsgiltigheten av 1397 års unionsavtal” (i
”Historisk tidskr.”, 50, 1930), ”Medeltidens
nordiska unionstanke” (i ”Det levande förflutna”, 8,
1945); E. Lönnroth, ”Sverige och K. 1397—1457”
(1934). S.A.N.
Kalmar verkstads ab. grundades 1902 och har
ett aktiekapital av 860,000 kr, 350 arbetare och
ett årligt tillverkningsvärde av c:a 4 mkr (lok,
järnvägs- och spårvagnar).
Kalmar ångkvams kommanditbolag, Kalmar,
tillverkar vete-, råg-, ris- och havremjöl,
vete-och rågkli, fodermjöl, havre- och risgryn med ett
årligt produktvärde av c:a 16 mkr. Lottkapital
2,4 mkr, antal arbetare o. 165. Firman etablerades
1847 och ombildades till kommanditbolag 1922.
Kalmbälten (till eng. calm, vindstilla), k a 1 m o
m-råden, meteor., se Atmosfär, sp. 708,
Ekvatorial-kalmerna och (ang. vändkretskalmerna)
Hästlatituderna.
Kalme’ra (fra. calmer), lugna, stilla.
Kal’mia, nordamerikanskt släkte av fam.
ljungväxter (uppkallat efter Pehr Kalm), med 6 arter,
lågväxta, ständigt gröna buskar med röda el.
pur-purfärgade, oftast i klaselika blomställningar
samlade blommor. K. latifoVia och K. angustifoVia
öddas som rums- och trädgårdsväxter.
Kalmområden, meteor., se Kalmbälten.
Kalmopyri’n, farm., se Acetylsalicylsyra.
Kalmregioner, meteor., se Kalmbälten.
Kalmuck’, textil. 1) Tjockt, hårt valkat ylletyg i
kypertbindning med långhårig yta, användes till
vinteröverrockar. 2) Vävd, småkrusig
skinnimitation (jfr Astrakan och Krimmer).
Kalmuck’er, folkstam, i rasavseende tillhörande
västmongoliska gruppen, språkligt altaiska grenen
av uralaltaiska språk. K. äro bosatta i ö. Tibet,
i Kinesiska Turkestan och Dsungariet, i v. delen
av Astrachan-området och i Kaukasus kring
floderna Don och Terek. Till antalet äro de c:a 1
mill. De k., som äro sovjetryska undersåtar,
bildade 1920—43 ett autonomt område (republik),
Kalmuckområdet*. Likaledes bildar en stam av
de dsungariska k. sedan 1922 ett autonomt
område, Ojrotområdet*. — K. kalla sig själva
oj-r o t e r el. ojrot-mongoler men benämnas av de
kringboende turkstammarna kalimak, varifrån
namnet k. kommit. De mongoliska rasdragen
äro hos k. starkt framträdande: stort och brett
huvud med utstående kindknotor, platt näsa och
långt åtskilda, snett sittande ögon. K. äro
uppdelade i stammar med varierande namn. En
vidare uppdelning inom stammarna är horder
(ulus) med underavd. släkter {ajmak},
boplatser (khaton) och familjer. Även en strängt
genomförd klassuppdelning finnes med hövdingar
och präster som de högste. Till religionen äro k.
lamaister, med undantag för de s.k. sartiska k.,
bosatta i Semiretjie-distriktet, vilka äro
muhammedaner. Före revolutionen var lamaisternas över-
huvud en storlama, som residerade i den s.k.
kal-muck-basaren i närheten av Astrachan. K. livnära
sig som nomader på sina hjordar av hästar, kor
och får. De bo i runda tält, klädda med filt
(ki-bitka, jurta), vilka de med lätthet kunna föra med
sig på de vidsträckta stäpperna. Ett fåtal
turkise-rade k. i Uraltrakten livnära sig dock på åkerbruk.
— I mots. till övriga mongoliska stammar äro k.
spridda över ett mycket stort område. Detta finner
sin förklaring i att de i högre grad än sina
frän-der varit utsatta för krig och överflyttningar. 1703
övergingo en del k. Ural och förenade sig med de
kring Volga bosatta k. Orsaken härtill var
stridigheter mellan Djingis kans ättlingar, vilka
förorsakade k. stor skada. En del återvände
1771 till Dsungariet men funno då kineserna som
landets herrar. De återfingo icke sina gamla
boplatser utan bosatte sig i Kinesiska Turkestan
kring Ili. De kring Volga bosatta k. ha under
tidernas lopp av kirgiserna trängts allt längre
västerut. — Litt.: H. H. Howorth, ”History of the
Mongols” (4 bd, 1876—1927); W. Jochelson,
”Peoples of Asiatic Russia” (1928). G.Jg.
Kalmuckernas ASSR, se Kalmuckområdet.
Kalmuckhäst, hästras, se Hästar, sp. 1268.
Kalmuck’iska, se Mongoliska språk.
Kalmuckområdet, 1920—35 autonomt område
inom RSFSR, 1935—43 autonom republik,
Kalmuckernas ASSR; 73,804 km2, 231,935 inv.
(1941), därav c:a 75% kalmucker. K., som
omfattade stäppområdet v. om nedre Volga och
Kaspiska havet, uppdelades 1943 på
Stavropol-(Nordkaukasiska), Stalingrad-, Rostov- och det
nybildade Astrachanområdet. Huvudstad var
Elista, sedan 1943 kallat Stepnoj, 8,500 inv.
Kalmusrot, farm., se Kalmussläktet.
Kalmussläktet (av lat. c al’amus, rör, av grek.
karamos), Ac’orus, av fam. missneväxter, omfattar
2 arter, högväxta örter med vågrät
jordstam, svärdlika blad och
meter-lång, plattad stängel, vilken i spetsen
bär en sidoställd blomkolv och ett i
stammens förlängning befintligt
höls-ter. A. CaVamus, k a 1 m u s,
förekommer i s. och mellersta Sverige vid
åar och dammar; härstammar från
Östasien och infördes i Europa
redan under 1400-talet. Den bildar hos
oss inga frukter utan förökar sig
uteslutande på könlös väg. Dess
köttiga, rödaktiga, aromatiska jordstam,
kalmusrot (rhizoma cal’ami), är
officinell; innehåller 1,5—3,5% flyktig
olja, bitterämnet akorin, garvämne
och stärkelse; användes som
magstärkande medel i infusion. G.
Kålnoky [kaUnåki], Gusztåv
Zsigmond, greve, österrikisk-ungersk
statsman (1832—98), officer, general
1879, diplomat, minister i Köpenhamn 1874—79,
ambassadör i Petersburg 1880—81,
utrikesminister 1881—95. Som sådan höll K. obrottsligt
fast vid alliansen med Tyskland och biträdde
1882 trippelalliansen. Han förde en mot de
kristna Balkan-staterna vänlig politik och stödde
Bulgarien gentemot Ryssland. Den på grund härav
uppkomna misstämningen mellan Österrike-Ung-
— 627 —
— 628 —
Kalmus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
