Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kálnoky, Gusztáv - Kalocsa - Kalo-Johannes - Kalombarot, kalomborot - Kalomel, merkuroklorid - Kalomelement - Kalon - Kalong - Kalops - Kalori - Kalorifer - Kalorik - Kalorimeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALORIMETER
ern och Ryssland förstod K. att övervinna. Hans
avgång framkallades av en konflikt med ungerske
ministerpresidenten Bånffy ang. kyrkopolitiken i
Ungern. Th.
Kalocsa [kaH’åca], stad i s. Ungern, i det
bördiga låglandet 5 km ö. om Donau; 12,358 inv.
(1941). K. är en av Ungerns äldsta städer och
sedan o. 1135 katolskt ärkebiskopssäte. Det har
katedral från 1700-talet, astronomiskt
observato-rium samt präst- och lärarseminarier; kvarnar och
ättikfabrik. •
Kalo-Johannes, kejsare, se Johannes,
Bysantinska riket.
Kalom’barot, kalomborot, art av släktet
Jatrorrhiz’a*.
Ka’lomel, merkuroklorid, Hg2Cl2, vitt,
tungt, amorft pulver, olösligt i vatten (se
Kvick-silversalter). K. användes i pulver och piller som
laxermedel och urindrivande medel, varvid den
samtidigt verkar desinficerande genom att den
under tarmpassagen långsamt omvandlas i
sublimat. Den ger åt avföringen grön färg. K. (drac’o
mitiga’tus) har även använts till behandling av
syfilitiska åkommor, dels i form av ströpulver,
dels till insprutning, i senare fallet uppslammad
i olja, men har i detta hänseende utträngts av
andra kvicksilverföreningar. J.H.
Kalomelelement, se Galvaniska element, sp. 221.
Kalon, bildhuggare och bronsgjutare, se Kallon.
Kalong’, art av ordn. fladdermöss*.
Kalops [-åps’] (från eng. collops, plur. av collop,
köttskiva), kötträtt av benfritt oxkött i mindre bitar,
vilka brynas i smör, överströs med mjöl samt
spädas med buljong. Smaksättes med kryddpeppar och
lagerblad, som ge rätten en säregen och stark smak.
Kalori’ (fra. calorie, av lat. caVor, värme), fys.,
enhet för värmemängd, den värmemängd, som
åtgår för att uppvärma massenheten vatten i°.
Som massenhet väljes vanl. 1 g el. 1 kg
(gramkalori, cal el. gcal; kilogramkalori, Cal el. numera
vanl. kcal). På senare tid har man börjat beteckna
gramkalori som k. rätt och slätt, medan
kilogramkalorien (= 1,000 cal) betecknas kilokalori.
Hektokalori är 100 cal, megakalori
(Mcal) är 1,000,000 cal. Den sålunda
definierade k. är något beroende av begynnelsetemp.
Då man vid kalorimetriska mätningar vanl.
använder vatten av några grader under rumstemp.,
är numera den s.k. i5°-kalorien brukligast, d.v.s.
den värmemängd, som förmår uppvärma 1 g (resp,
kg) vatten från I4°s till 15% — Andra k. äro den
tidigare använda s.k. regnaultska k., vid
vilken begynnelsetemp. var o°, och den s.k.
medelkalorien, som utgör V100 av den värmemängd,
som åtgår för att uppvärma 1 g (resp, kg) vatten
från o° till 100°. — Om k. som mått på olika
näringsämnens energiinnehåll se Födoämnen (med
tab.). Re.
Kalorifer [-ä’r] (till lat. cal’or, värme, och ferre,
bära). 1) Fys., se Termofor.
2) Äldre benämning på ugn för
centraluppvärmning medelst varmluft. Benämningen k. har
också, jämsides med termofor, använts för
att beteckna ett slags värmekrus (för
sjukbäddar), spec. sådana, vid vilka det värmebärande
mediet utgjorts av ett i sitt kristallvatten
smältande salt (natriumacetat e.d.).
Kalori’k, värmelära.
Kalorime’ter (till kalori och grek, metron,
mått), fys., apparat för mätning av
värmemängder, bestående av ett i möjligaste mån från
sin omgivning isolerat system, vilket tillföres
värme el. från vilket värme borttages, varefter
den därigenom åstadkomna tillståndsförändringen
uppmätes. Vanl. iakttages härvid
temp.-förändringen, vilket ant. sker med
kvicksilvertermometrar, i sht beckmanntermometrar, el. med
platina-motståndstermometrar el. termoelement. Man
avpassar i allm. värmetillförseln el. -avgivelsen så, att
temp.-förändringen uppgår till i°—30, då denna
differens lätt kan uppmätas med stor noggrannhet
och inom ett så litet temp.-intervall k:s
värmekapacitet kan anses vara konstant. Är denna känd
och temp.-förändringen bestämd, så kan den
tillförda, resp, avgivna värmemängden beräknas som
produkten av dessa storheter. Då det är omöjligt
att konstruera en k., som är fullst. värmeisolerad
från sin omgivning, måste vid noggrannare
mätningar en korrektion för detta värmeutbyte
anbringas. En k. av enklaste slag visas i fig. I. Den
är en s.k. blandningskalorimeter och
består av ett tunnväggigt, utvändigt blankpolerat
metallkärl, placerat på några korkspetsar inuti ett
annat, på insidan blankpolerat kärl. K. är försedd
med termometer ‘Och omrörare. I det inre kärlet
hälles vanl. vatten. Man bestämmer k:s s.k.
vattenvärde, d.v.s. den värmemängd, som åtgår
för i° uppvärmning av k. med termometer och
omrörare, el. den vikt vatten, som absorberar en lika
stor värmemängd som k. med termometer och
omrörare. För noggrannare mätningar användes
numera Dewars kärl, som ger god värmeisolering.
Vid en av Nernst och Lindemann angiven
kalori-metertyp är kalorimetervattnet ersatt med ett
metallblock (koppar, aluminium), och
temp.-förändringen uppmätes med termoelement. Vid en annan
form av k., den s.k. i s o t e r m a k., hålles temp.
konstant. En sådan är iskalorimetern, i
vilken en tillförd värmemängd kan uppmätas
genom den mängd is, den förmår smälta (Lavoisier,
Laplace), el. genom volymförändringen vid isens
smältning (Bunsen). Av Bunsens iskalorimeter
visar fig. 2 en bild. En annan princip ligger till
grund för ångkalorimetern (Joly, Bunsen),
vid vilken en kropp införes i ett rum, fyllt med den
mättade ångan av en vätska. Har kroppen lägre
temp. än ångan, kondenseras på densamma en viss
mängd ånga, som uppmätes. — Med k. bestämmas
— 629 —
— 630 —
Fig. 1. [-Blandningskalorimeter.-]
{+Blandnings-
kalorimeter.+}
Fig. 2.
Bunsens iskalorimeter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
