Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamkeramisk kultur - Kamlager - Kamleika - Maklott, kamelott - Kamlungeträsk - Kam-maneter - Kammarammunition - Kammararkivet - Kammardressyr - Kammarduk - Kammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMLAGER
Venusgördeln, tillhörande gruppen kam-maneter.
stått mycket högt och kulminerar i de berömda
karelska djurhuvudsskulpturerna från stenålderns
slut. — Det faktum, att vissa kamkeramiska
stilarter kunna konnekteras med en del strandlinjer
från litorinatiden, har givit den finska
stenål-dersforskningen möjlighet att skapa en ypperlig
relativ kronologi. Den egentliga kamkeramiska
perioden i Finland anses omfatta tiden o. 3000
—1700 f.Kr. och utgör en organisk fortsättning
på den förkeramiska s.k. Suomusjärvi- (i Estland
Vbisiku-)kulturen. K. undanträngdes temporärt
av båtyxekulturen o. 1800 f.Kr. men framträder
senare åter bl.a. i den västfinska Kiukais-kulturen
vid stenålderns slut och övergår sedermera i nya
kulturformer. Reminiscenser av k. kunna dock
påvisas ännu under metallåldrarna, bl.a. i de ryska
ananjino- och gorodistjekulturerna. — Litt.: A.
Äyräpää i "Acta archæologica”, 1 (1930). R.R.
Kamlager, lager, i vilket en kamtapp el.
kamaxel är lagrad. Ett k., som upptar axialtrycket
från ett fartygs propelleraxel, kallas även
buntlager*.
Kamleika [-ei’-], i s. Alaska och på Aleuterna
benämning på eskimåernas kajakskjorta av
säl-tarmar, ett överdragsplagg till skydd mot regn
och sjö. Ordet är en förvrängning av
eski-måiska kamliqac, som betecknar plagg av
pälsverk, och användes av ryssar och anglosaxer i
s. Alaska som benämning på tarmskjortan.
Syd-alaskas eskimåer kalla denna kanagglouk. På
Kamtjatka är k. en överdragsrock (av köptyg)
till skydd mot kölden.
Kamlott’, k a m e 1 o 11 (fra. camelot, av lat.
came’lus, kamel), glansigt, något stelt, tunt, slätt
el. mönstrat ylletyg, mycket använt till kläder
under 1700-talet och senare. K. vävdes urspr. av
kamelhår el. av den styva, glansiga ullen från
angorageten, senare även av liknande
ullkvaliteter. K. förekom även med inblandning av silke
el. bomull.
Kamlungeträsk, se Kalixälv.
Kam-maneter, Ctenoph’ora, underprov, av prov,
kavitetsdjur, fritt simmande, genomskinliga,
tvåsymmetriska djur med i regel 8 flimmerplattrader,
förbundna genom flimmerstrimmor med en central
statisk apparat, som reglerar plattornas rörelse.
Dessa, som vid rörelsen skimra i regnbågens
färger, slå framifrån bakåt, varför k. röra sig med
munnen före. Munnen, mitt emot den statiska
ap
paraten, för in i ett platt svalg, som övergår i ett
centralt tarmparti, ”tratten”, från vilken mer el.
mindre talrika grenar utgå. I grenarna under
plattorna ligga könsorganen. K. äro hermafroditer.
Ofta finnas på k:s sidor tentakler, fångstorgan,
försedda med klibbceller. Vid Sveriges västkust
finnas ett par arter, bl.a. den tentakellösa Ber’oè,
i Medelhavet den bandliknande venusgördeln,
Cestus Ven’eris, i östasiatiska hav starkt
ombilda-de former, erinrande om virvelmaskar (se
Tjal-fiella). O.Cn.
Kammarammunition, se Korthållsskjutning.
Kammararkivet, depå för Kammarkollegiets
äldre arkiv jämte främst reviderade räkenskaper.
Arkivet fick sin första organisation genom Bengt
Ingolfsson 1618—54, förestods sedan av en särskild
kollegiets tjänsteman, länge med titeln inspektor,
men organiserades 1922 som en sektion under
Riksarkivet. Beståndet utgör c:a 14,000 hyllmeter,
fördelade på huvudlokalen vid Birger Jarlstorg
(disponerad sedan 1806) och en filial i f.d. Norra
bankohuset vid Järntorget (huvudsaki. de moderna
räkenskapsserierna). Elär ingår Kammarkollegiets
äldre ämbetsarkiv, men huvudmassan utgöres av
reviderade räkenskaper, däribland de lokala
räkenskaperna, intill början av 1630-talet
sammanfattade i de s.k. landskapshandlingarna, sedan i
jordeböcker och landsböcker med verifikationer
(däribland mantalslängderna). Bland räkenskaper
för särskilda bevillningar märkas de för Älvsborgs
lösen samt för den centrala penningförvaltningen
serierna av rikshuvudböcker och
räntekammarböcker. I K. förvaras även räkenskaper för tull och
accis, proviant- och varuhusen, hovet, krigsmakten
m.m. samt vidare huvudmassan av de karolinska
reduktions- och räfstekommissionernas arkiv med
de under reduktionstiden upplagda, sedan fortsatta
stora dossierserierna (olika serier av reduktions-,
köpegods-, förpantnings- och bytesakter,
likvidationer). Beståndets enhetlighet har skadats genom
bristande vård, upprepade eldsvådor (vid
slottsbranden 1697, i kungshuset 1802 och i de nuv.
lokalerna 1807) samt genom osystematiska
avsöndringar, dels till andra svenska arkiv, dels till
Finland och östersjöprovinserna. K. är dock
fortfarande den viktigaste fyndorten för all forskning
i vår ekonomiska historia och av största betydelse
jämväl för lokalhistorisk och biografisk forskning.
— Litt.: J. A. Almquist, ”Den civila
lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630” (4 bd, 1917—22);
Arkivsakkunnigas betänkande 1919 med
”Anteckningar rörande K:s historia och nuv. innehåll” av S.
Clason och E. Naumann. A.M.
Kammardressyr, se Dressyr.
Kammarduk (förvrängning av ty. Cambray-Tuch,
med samma ursprung som kambrik), textil., dets.
som batist*.
Kammare (av lat. cam’era, valv, välvt rum; jfr
Kamera). 1) Mindre rum, boningsrum,
förvaringsrum, ofta i sammansättningen skattkammare.
I överförd betydelse ingår ordet i namn på
åtskilliga sådana verk och myndigheter, vilkas
huvudsakliga uppgift är förvaltning av penningar el.
egendom, t.ex. drätselkammare,
förmyndarkam-mare (jfr Kammarkollegiet). K. är även
benämning på Internationella domstolens avdelningar
samt i åtskilliga länder på den ena el. båda avd.
— 663 —
— 664 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
