Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarkollegiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMMARKOLLEGIET
hang (nuv. namnform off. från 1930). Sedan
riksämbetena av Karl XI lämnats obesatta, blev
K:s chef en kammarpresident — titeln hade
tidigare brukats under större delen av 1650-talet
—, sedermera kallad endast president.
Under Karl XI:s förmyndarregering fick K:s
verksamhet i viss mån en ny prägel. Samtidigt
som det alltjämt arbetade som förvaltande
ämbetsverk, drogs det på ett annat sätt än förr in
i regeringens finanspolitiska avgöranden och blev
— om och i den mån begreppet låter sig
till-lämpa på denna tid — även ett slags
finansministerium. Under det karolinska enväldet fick K.
liksom andra centrala ämbetsverk finna sig i att
delvis trängas undan av de för detta
styrelsesystem karakteristiska kommissionerna o.a. därmed
jämförliga tillfälliga statsorgan, vilka dessutom
lade beslag på många av dess bästa krafter.
Under Kristinas tid hade genom utbrytning ur K.
av olika grupper av ärenden bildats två nya
kollegier, Bergskollegium och Kommerskollegium —
en påtänkt tredje nybildning i ett
byggnadskol-legium blev ej av. Häri skedde under karolinska
tiden en ändring genom att det förra 1679—94
kom i personalunion med K., medan det senare
1681 blev helt återinförlivat. Av större betydelse
än detta blev den nya utbrytningen av två
dittills-varande underavd. till mer el. mindre självständiga
ämbetsverk, Statskontoret dec. 1680 och
Kammarrevisionen febr. 1687. Organisatoriskt kan det
förra den närmaste tiden därefter betraktas som
en av skattmästaren ensam styrd byrå inom K.
men ställd omedelbart under konungen som ett
slags departement för hans direkta handläggning
av frågor om statsmedlens användning. Även
Kammarrevisionen intog till en början ställningen
av en bvrå inom K., men 1695 konstituerades den
som självständigt verk. Under senare delen av
Karl XII:s tid skedde nya förändringar.
Kommerskollegium blev återupprättat 1711, och K:s
verksamhet blev efter hand kringskuren genom
tillkomsten av två genom krigets behov
framtvingade administrativa nyskapelser, först 1712
och 1714 kontributionsränterierna, som skulle ha
hand om den extraordinära beskattning, som
hittills utformats under konungens direkta
medverkan, sedan 1716 upphandlingsdeputationen, som
hastigt utvecklades till ett centralorgan för
genomförandet av envåldshärskarens
krigsekonomis-ka system. Det stora flertalet löpande ärenden
inom den finansiella förvaltningen handlades dock
av K. som förut.
Med frihetstiden kom K. att återtaga och
ytterligare befästa sin ställning som högsta
administrativa myndighet över ”kammarverket” och
”kammarväsendet”, som identifierades med det
vida begreppet ”den allmänna hushållningen”.
Efter provisoriska instruktioner 1723 och 1727
fick K. sin definitiva instruktion utfärdad 11/io
1734, som sedan blev formellt gällande till 1838.
Genom dessa instruktioner blevo K:s
arbetsuppgifter f.f.g. relativt fullständigt angivna och dess
centrala ställning inom rikets finansförvaltning
(”det som K.m:ts och kronones räntor och dess
förvaltning angår”) officiellt fastslagen. Men
därjämte ingick i K:s uppgift, som nämnts, vad
som betecknades som ”den allmänna
hushåll
ningen”, d.v.s. en omfattande förvaltning av
Kronans egendomar och skogar samt ett allmänt
överinseende över näringar och kommunikationer
m.m. Riksdagsväldets etablerande under
frihetstiden medförde en förstärkning av kollegiernas
ställning. Den allmänna överblick över rikets hela
inre hushållning i vidsträcktaste mening, som
frihetstidens konstitutionella stadgar gåvo K., har
det varken förut el. efteråt i samma utsträckning
ägt. Efter statsvälvningen 1772 upphörde den
direkta förbindelsen mellan riksdagen och
ämbetsverken, och i stället gjorde sig en efter hand
allt starkare tendens gällande att knyta
kollegierna närmare till regeringen och därmed
inskränka på ämbetsverkens självstyrelse. Vid Gustav
III:s död var emellertid sakligt sett K:s ställning
som ämbetsverk orubbad, och den följande tiden
präglades av en strävan att åter förstärka det
kollegiala systemet. Efter 1809 stod för lång tid
framåt kravet på en förenkling av
statsorganisa-tionen i förgrunden. Från bärarna av dessa
reformidéer, som på det ekonomiska området
ytterst syftade till en omläggning av förvaltningen i
överensstämmelse med näringsfrihetens program,
kunde K. med sin dominerande ställning just inom
detta område av samhällslivet givetvis icke
påräkna någon större förståelse. Med
Generaltullstyrelsens upprättande 1824 och
Generallantmä-terikontorets definitiva emancipation 1827
inskränktes K:s arbetsuppgifter liksom också genom
1828 års kungörelse om inskränkningar i de
centrala verkens domsrätt. Ändringarna avspeglades
i instruktionen för K. 16/2 1838, som
sammanfattade resultaten av den föregående utvecklingen.
K:s roll som styrande verk var slut, medan dess
uppgifter som prövande, utredande och
egen-domsförvaltande stodo kvar. Den starka
ansvällning av mängden av regeringsärenden, som i
våra dagar särsk. de senaste årtiondena medfört,
har tvingat fram strävanden till en
decentralisa-tion, som brutit med 1800-talstendensen att
betrakta de centrala verken som mer el. mindre
obehövliga och i stället åt dessa gett en nv och
ökad betydelse. De instruktioner, som utfärdats
efter 1838 — fem till antalet, den nu gällande av
27/e 1929 —■, ha icke ändrat K:s allmänna ställning
inom förvaltningen. Däremot ha nya förändringar
i organisationen genomförts. K:s befattning med
skogsväsendet överflyttades 1866 på
Skogsstyrelsen, och 1883 sammanfördes den 1877 inom K.
bildade avd. för ärenden ang. Kronans
jordbruks-domäner med Skogsstyrelsen till den nyinrättade
Domänstyrelsen. Genom regeringsrättens
tillkomst 1909 upphörde K. att vara mellaninstans i
åtskilliga grupper av mål och ärenden. Samtidigt
skedde en omläggning av K:s arbetsformer. Det
kollegiala systemet förvandlades till ett blandat
byråkratiskt-kollegialt; chefen benämndes därefter
generaldirektör i st.f. president. I det
väsentliga bibehölls dock den gamla kollegiala
ordningen. Nya betydande arbetsuppgifter tillkommo K. de
närmaste åren genom 1910 års lag om reglering
av prästerskapets avlöning, 1912 års lag om
avlösning av vissa frälseräntor, 1919 års lag om
ändringar i rikets indelning, 1928 och 1930 års
lagar om ersättning åt strandägare för mistad
fiskerätt, utförandet av det allmännas talan i
— 667 —
— 668 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
