Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarrätten - Kammarrättsråd - Kammarskjutning - Kammarskrivare - Kammarsonata - Kammarspel - Kammarstycke - Kammarsyra - Kammarsångare (Kammarsångerska) - Kammartjänare - Kammarton, normalton - Kammarugn - Kammarvatten - Kammarverk - Kammerer, Paul - Kammersee - Kammin, Cammin - Kammossa - Kammusslor - Kamoflage, Kamoflera - Kamomillblommor - Kamomillsläktet - Kamomillte, ka(mo)millblommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMMARRÄTTSRÅD
Pilgrimsmussla, tillhörande fam. kammusslor.
till ett självständigt, med granskande och
dömande myndighet utrustat ämbetsverk, som 1696 fick
egen president och plats bland rikets kollegier.
En betydelsefull omorganisation undergick
verket 1799, då dess karaktär av domstol underströks
genom det nuv. namnets antagande och
kammar-rättsrådsämbetets införande. [E.Spr.lK.
Kammarrättsråd, se Kammarrätten.
Kammarskjutning, se Korthållsskjutning.
Kammarskrivare, titel för vissa tjänstemän i
Generaltullstyrelsen, Riksbanken,
Riksgäldskonto-ret, överståthållarämbetet samt inom tullstaten.
Titeln hade tidigare vidsträcktare användning,
särsk. inom de kamerala ämbetsverken.
Kammarsonata, mus., se Sonata.
Kammarspel, av Aug. Strindberg införd, från
tyskan {KammerspieP) lånad benämning för
skådespel av till såväl innehåll som form särsk. intim
karaktär. Intima teatrar av konstnärlig halt ha
både i och utom Tyskland upptagit benämningen,
t.ex. Reinhardts ”Kammerspiele” i Berlin (1906) och
Tairovs ”Kamernyi teatr” i Moskva (1914).
Kammarstycke, vapentekn. 1) Gammal
benämning på den del av en kanons eldrör, som
sträcker sig mellan ”bakstycket” (”fyrkanten”) och
”loppet” (”långa fältet”). K., som omsluter
”kammaren”*, räknas från i höjd med stötbottnen
(laddningsrummets bakre yta) till strax framför
tapparna (äldre eldrör).
2) K. (till äldre stycke i bet. kanon),
benämning på de art.-pjäser med bakladdning (lösa
kammare), som förekommo på 1300—1400-talen.
Kammarsyra, kem., se Svavelsyra.
Kammarsångare (Kammarsångerska), användes i
Tyskland och Danmark som hederstitel för
framstående sångarartister. Den svenska
motsvarigheten är hovsångare* (hovsångerska). K.
benämndes i äldre tider sångare, som stod i furstars el.
privatpersoners tjänst.
Kammartjänare, betjänt hos en förnäm person;
förste betjänt hos en kunglig el. furstlig person.
Kammarton, normalton (fra. diapdson
normal), den ton, efter vilken musikinstrumentens
tonhöjd (stämning) regleras. Som k. fastställdes 1858
av Parisakad. och antogs 1885 av internationella
stämtonskonferensen i Wien ettstrukna a (a1), med
435 dubbelsvängningar i sek. Dock användes i
praktiken en något högre stämning, och en konferens
i London 1939 förordade ett a1 med 440
dubbelsvängningar i sek.
Kammarugn, se Gasverk.
Kammarvatten, humor aq’ueus, främre och bakre
ögonkamrarnas tunnflytande innehåll, som
fysiologiskt verkar som näringsvätska för hornhinnan
och linsen, vilka ej ha blodkärl.
Kammarverk, en förr brukad sammanfattande
benämning på alla de ärenden el. frågor, som
rörde den kamerala statsförvaltningen, rikets
drätsel och skatteväsen o.s.v. samt författningar och
instruktioner därom.
Kamm’erer, Paul, österrikisk zoolog (1880—
1926), doc. vid Wiens univ., behandlade i sina
arbeten biologiska frågor och ärftlighetsförhållanden
samt försökte, ehuru föga lyckligt, att i dem
samla bevis för s.k. förvärvade egenskapers ärftlighet.
Kamm’ersee [-ze], sjö i Österrike, se Attersee.
Kammi’n, C a m m i n, po. Kamien Pomorski,
stad i Pommern, vid kusten närmast ö. om Oders
mynningsarm Dievenow; 5,852 inv. (1933). K. är
av vendiskt ursprung och fick stadsrättigheter
1274. Gammalt biskopssäte med domkyrka från
o. 1175, rådhus och stadsport från 1300-talet.
Livligt anlitade salt- och gyttjebad. — I K:s
domskatt ingår bl.a. det bekanta Cordula-skrinet, ett
rikt ornerat relikskrin av valrossben och brons,
format som ett hus (se bild 12 å pl. vid
Järnåldern). Formen har visat sig nära
överensstämma med det antagna utseendet på husen i
vikinga-fästet Trelleborg och har därför antagits efterbilda
ett sådant hus. Dekoren består dels av
bandflät-ning, dels av djurornamentik av den yngre
jellinge-stilens typ. Skrinet är ett danskt arbete från o.
1000 och möjl. tillverkat i Lund. P.;C.A.A.
Kammossa, bot., art av släktet Ptidium.
Kammusslor, Pectinidae, fam. av underordn.
Anisomya’ria inom ordn. musslor, utmärkas av
rundade el. ovala skal, i regel med vinkelformade
utskott, ”öron”, vid bucklan, från vilken mer el.
mindre starka åsar solfjäderformigt utgå. Än äro
skalen fria, än fästade med byssustrådar, än är det
ena skalet fastväxt vid underlaget. Foten är liten,
mantelkanten förtjockad med känseltrådar och
oftast med talrika ögon. Hit hör bl.a. det artrika
släktet Pecten, uppträdande redan under
stenkolsperioden, utan lås, med oftast olikstora ”öron” och
symmetriska, stundom oliksidiga skal. Bland de vid
västkusten levande märkes
pilgrimsmussla n, Pecten ma’ximus, vars ena skal ofta
användes till servering av mellanrätter. Ett annat
släkte, Lima, med osymmetriska skal, som ej helt
täcka de mjuka delarna, bygger ett bo av
byssustrådar. Bägge släktena kunna simma genom
hastigt slutande av skalen. Flera k. äro ätliga. O.Cn.
Kamoflage [-fla’J], Kamofle’ra, se Camouflage
Kamomiirblommor, se Kamomillte.
KamomilFsläktet, se Sötblomsläktet.
Kamomiirte, k a(m o)m i 11 b 1 o m m o r, flos
chamomill’ae, de isolerade och torkade
blomkorgarna av den korgblommiga Matrica’ria Chamomill’a,
insamlade från vild växt, huvudsaki. i Tyskland,
Holland, Ungern, Frankrike och Italien, till ringa
— 671 —
— 672 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
