Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamtandade hajar - Kamptapp - Kamptjadaler (itälmer) - Kamtjatka (Kamtchatka, Kamchatka, Kamtschatka)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMTJATKA
subtropiska delarna av Stilla havet och Atlanten.
De ha kamformade tänder i underkäken, hos
No-tida’nus (Hexan’chus) gris’eus 6, hos N.
(Heptan’-chus) cinePeus 7 gälspringor. Den förra arten, som
är ovan svartbrun och på sidorna rödgrå, har ofta
påträffats även i Nordsjön, antagl. i samband med
starkare inflöde av varmt vatten.
Kamtapp, maskintekn., se Axeltapp och Kam.
Kamtjada’ler (kalla sig själva itälmer), ett
gammalsibiriskt folk i s. Kamtjatka, nu endast
o- 3,550 (enl. Byhan blott 2,000). De äro starkt
russifierade, de unga lära ryska i skolorna, och
endast få ha bevarat sitt språk. De bo nu mest
i ryska blockhus, förr hade de sommarhus på
pålar. K. äro alltjämt ett fiskarfolk (lax) men
hålla nu också boskap och hästar, de senare som
rid- och dragdjur sommartid. På vintern ha de
alltjämt sina hundslädar. Deras draghundar
an-sågos förr vara bland de bästa i Sibirien. G.Lm.
Kamtja’tka (Kamtchatka, Kamchatka,
Kamtschatka), halvö i n.ö. Asien, mellan
Ochotska havet i v., Berings hav och Stilla havet
i ö. K. sträcker sig från 510 till 6i° n.br.;
270,000 km2. K. ingår i RSFSR,
Chabarovsk-området. Huvudstad är Petropavlovsk-Kamtjatskij.
K. är en del av den väldiga östasiatiska
öked-jan, som söderut fortsätter i Kurilerna och de
japanska öarna. Halvön genomdras av två
bergskedjor, skilda åt genom en central sänka el.
Kam-tjatka-Elovka- och Maimljaflodernas dalar. V.
kedjan når i genomsnitt 1,000—1,600, ö. kedjan
1,350—1,450 m ö.h. Bergskedjornas kärnpartier äro
uppbyggda av paleozoiska bergarter,
glimmer-skiffrar, gnejser, fylliter och metamorfiserade
effusiver. På deras flyglar förekomma
sekundära veckningar. Mesozoiska bergarter,
vulka-nogena skiffrar och metamorfiserade effusiver
finnas längre ut i periferien. Tertiära
bergarter och kvartära avlagringar, postpliocena
marina, fluviatila och glaciala sediment utbreda
sig huvudsaki. vid halvöns kuster och ha icke
deltagit i veckningsprocesserna. I slutet av
mio-centiden hade denudationen avjämnat båda
kedjorna, men sedan inträffade en höjning, som gav
upphov till de nuv. unga erosionsdalarna. Väldiga
lavafält ha förändrat flodloppen, uppdämt dem
till sjöar och förvandlat havsvikar till laguner,
över bergskedjorna ha ett flertal vulkaner bildats.
Högst är Kljutjevskaja (4,775 m). Av K:s
vulkaner äro 13 ännu verksamma; flera ha haft svåra
utbrott ännu under 1900-talet, ss. Avatjinskaja
(2,731 m). Ur flera kratrar uppstiga ständigt
ång- och rökpelare. Den ö. kedjans vulkaner
fortsätta söderut i Kurdernas vulkanrad. På K.
finnas talrika heta källor, av vilka en del äro
gejsrar. Den största av K:s gejsrar, Velikan
(= jätte), utslungar med 2 3/4 tim intervall c:a
50 m höga vattenpelare. Eftersom snögränsen
ligger 1,500—1,700 m ö.h., äro alla vulkanernas
toppar snöklädda. En del uppvisa stora glaciärer,
som t.o.m. nå ned till skogsgränsen. Talrika spår
av en mera utbredd glaciation finnas.
Klimatet är ganska hårt. En kall havsström
stryker från n. längs K:s ö. kust, och Ochotska
havet på motsatta sidan är ett kallt inhav, avstängt
från Stilla havets varma vatten. Båda kusterna ha
därför ett rått klimat med korta och kalla somrar
Två vulkaner på s. Kamtjatka. Se även bild 1 å pl.
vid Asien.
och riklig snönederbörd. Petropavlovsk på s.ö.
kusten har en medeltemp. för jan. (kallaste mån.)
av —10^4 och för aug. (varmast) av 11% Den
årliga nederbördsmängden är 1,194 mm. Det bästa
klimatet har Kamtjatkaflodens inre längddal.
Snönederbörden är här jämförelsevis obetydlig och
somrarna varmare än vid kusten. Under goda år
lönar sig här odlingen av korn och hampa.
De lägre delarna av ö. och n. K. utgöras av
en arktisk tundra av samma typ som i Sibirien.
På bergssluttningarna finnas vidsträckta
barrskogar av Picea exceVsa var. obova’ta, Ab’ies
sibi’rica, Pinus silves’tris och P. Cembra. I s.v. K:s
mildare klimat förhärskar på högre nivå ett
parklandskap av lövträd (Bet’ula Erma’ni, poppelarter)
och yppiga ängar med manshöga örter (Spiraè’a
kamtscha’tica, Epilob’ium-arter). I det inre finnas
barrskogar av gran (Picea jezoPnsis, P. hondoe’nsis)
och lärk (LaPix dahu’rica). Trädgränsen ligger på
56° vid 300 m, snögränsen på 1,700 m. Däremellan
utbreder sig en tät snårvegetation (slanets) av
busk-tall (Pinus Cembra var. pu’mila), al och alprosor. —
Djurvärlden består av både arktiska och
tempererade regionens former. Av högre djur böra nämnas
björnen, vilken förekommer allmänt, samt vargen.
Vidare finnas där värdefulla pälsdjur, ss. sobeln
(som på K. är talrikare än i övriga Sibirien) och
hermelinen samt på sydspetsen även havsuttern.
Renen förekommer vild, och i bergen finns
snöfåret. Fågellivet är rikt, svanor och änder häcka
talrikt. På tundran förekomma fjälluggla och
jaktfalk. I floderna fiskas lax, vilken utgör ett viktigt
födoämne för inv. och deras hundar.
Den ursprungliga befolkningen kallas
kamtjada-ler el. itälmer och bebor mell. delen av K., i s. bo
kuriler och i n. korjaker. Kamtjadalerna ha starkt
uppblandats med ryssar. Under de två senaste
decennierna har K:s invånarantal mångdubblats,
huvudsaki. genom tvångsförflyttningar från det
europeiska Ryssland och på sista tiden från
randstaterna. Den viktigaste näringsgrenen på K. är
fiske vid kusterna och laxfiske i floderna om
våren och sommaren. Hela fiskfångsten kan
uppskattas till i det närmaste 1 mill. t pr år.
Renskötsel bedrives huvudsaki. av korjakerna i
K:s n. och n.v. delar. Före 2:a världskriget
räknade man här c:a 50,000 renar. Jakt utövas
un
— 677 —
— 678 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
