Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaniner - Kaninfarm - Kaninskinn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANINSKINN
Kaninraser. 1. Belgisk jättekanin. 2. Vit lantkanin. 3. Silverkanin. 4. Vädurkanin. 5. Angorakanin. 6.
Chinchilla. 7. Holländsk kanin. 8. Havannakanin., 9. Hermelinkanin.
över större delen av framkroppen. ögonpartier,
kinder och öron äro dock mestadels svarta. Allt
större terräng vinner angorakaninen el.
silkeshåren, vilken kännetecknas av den
långhåriga, mjuka ullen, som kan nå en längd av
18 cm. Färgen bör vara vit, men det finns även
svarta, gula, blå och grå angorakaniner. Pälsen
kräver omsorgsfull vård men betalas högt, då den
fått stor användning i garn- och vävnadsindustrier
samt vid hattfabrikation. Levande vikt 2,5—4. kg.
Rasen är gammal och härstamningen outredd.
Det påstås, att den urspr. kommit från Mindre
Asien, men sannol. har den genom mutation
uppkommit i England. För pälsens skull odlas även
chinchilla, vars färg är förvillande lik
ullråttans (se Chinchilla) och vars skinn värderas
högt och därför är tacksamt att imitera. Färgen
är askgrå med svart schattering. Pigmentet i
varje hårstrå är fördelat i zoner av olika
färgstyrka. Rasen räknas icke som ren, om öronen
äro nedhängande el. pälsen har vita fläckar.
Fastän pälsvärdet sjunkit, sedan
färgningsindu-strien utvecklats, står sig chinchilla bra i
konkurrensen tack vare sitt fasta, fintrådiga och
välsmakande kött. Levande vikt 2—3 kg. Av
medelstora k., vilka blivit stambokförda i Sverige,
kan nämnas havannakaninen, som har
vacker chokladbrun päls och lämnar gott kött.
Inhemsk är svensk pälskanin, en härdig
och snabbvuxen ras med stor utbredning. Den
har experimenterats fram genom
förädlingskors-ning av den gamla svenska lantrasen. Pälsen är
glänsande svart med stänk av silver. Till
färg-ning är den mindre lämplig. Minst av alla raser
är hermelinkaninen, vilken fullvuxen
väger endast 1—2 kg. Den leder sitt ursprung från
England. Pälsen är snövit och ögonen röda.
Liksom äkta angöra är den albinistisk. Pälsen är
korthårig, mjuk, tät och glatt. Den betalas bra
och användes till imitation av hermelin. Rasen är
härdig och lämplig att odla i Sverige. Köttet
är gott och saftigt. Till de småvuxna raserna
hör också lilla silverkaninen, som ej är
särdeles spridd. Vikten får ej överstiga 3 kg. —
1938 offentliggjordes genom Sveriges
kaninavels-föreningars riksförbund en kaninstandard
med bilder och beskrivningar på kaninraserna.
Härvid anges som bruksraser vit lantkanin,
chinchilla, stora silver, lilla silver, blå wiener,
angöra, havanna och svensk pälskanin. — Se
Kaninavel och Kaninskötsel. [H.Fqt]Eo.
Kaninfarm, se Kaninskötsel.
Kaninskinn är en av de största artiklarna inom
pälshandeln. Pälsen är tät och fin, men huden är
svag och av ringa hållfasthet. K. användes för att
genom färgning, klippning och utryckning av
stic-kelhåren imitera snart sagt vilket pälsverk som
helst, t.ex. utter, säl, blåräv, leopard, tvättbjörn,
sobel, skunk, sälbisam. Imitationer igenkännas ofta
på de färgade grundhåren och hudbottnen. .
— 701 —
— 702 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
