Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapduva - Kapell - Kapellag - Kapellan - Kapellering - Kapellet - Kapellförsamling (kapellag) - Kapellkrans - Kapellmästare - Kapellpredikant - Kapellskär - Kapelludden - Kapellön - Kaper, Ernst - Kaperi - Kapernaum - Kapet dagh - Kapetinger - von Kapfelman, Erik Jakob Arrhén - Kapfloran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELL
täckarna vita med svarta fläckar; längd 38 cm. K.
förekommer i Atlantiska oceanen s. om
vändkretsen samt i Stilla havet och går vid Amerikas kust
upp till ekvatorn. Den är en otroligt uthållig
flygare, som i dagar följer fartygen i dessa farvatten.
Uruguays och Eldslandets kuster samt
Kergueler-na äro kända som k:s häckplatser.
Kapell’ (mlat. cap(p)ell’a, av capa, kappa, kåpa).
1) Byggn. (urspr. om det rum el. den byggnad, där
den helige Martins kappa förvarades), en mindre,
för något kyrkligt ändamål (helgonkult, dop,
begravning m.m.) uppförd byggnad, ant. fristående
el. slutande sig till en kyrka; i senare fallet
användes i st.f. k. också uttrycket ”kor”. Även om
mindre kyrkobyggnad för gudstjänstbruk (jfr
Kapellförsamling).
2) Kem.-tekn., numera vanl. dets. som dragskåp*.
— För upphettning till högre temp. användes
stundom sandbad (se Bad, tekn.) el. liknande, vilka förr
kallades k.
3) Mus., efter det kyrkliga rum (jfr K.i), vari
den liturgiska sångkören fordom sjöng, namn på
kören själv, t.ex. cappella pontifica, den påvliga
kören (jfr A cappella). Med monodien* efter 1600 blev
k. liktydigt med den instrumentalt förstärkta
fullkören {concerto el. ripieno’) gentemot en solistgrupp;
med instrumentalmusikens ledarskap i
musikutvecklingen kom k. att syfta endast på de
instrumentspelande kapellisterna, t.ex.
hovkapellet, akad. kapellet, restaurangkapell etc.
Kapellmästaren (titeln magis’ter capeWae f.f.g. i en
påvlig skrivelse 1372), som förr var en betydande
sångare och körkomponist, är numera
instrumentalmusiker och dirigent. C.A.M.
4) Fodral, huv e.d. av vattentätt tyg, trä el.
plåt; användes t.ex. för att skydda livbåtar
(båtkapell), instrument, segel, strålkastare m.m. mot
regn o.d.
Kapellag, se Kapellförsamling.
Kapella’n, se Kaplan.
Kapelle’ring, kem., provning av finheten hos guld
el. silver genom avdrivning*.
Kapellet, fiskläge i Närs* sn på Gotland.
Kapellförsamling (kapellag) bildades i äldre
tid av viss del av vidsträckta församlingar för
att bereda folket lättare tillgång till gudstjänst
och präst. Enl. k. resol. 1734 måste tillstånd
därtill inhämtas av domkapitel och landshövding.
K:s inbyggare räknades fortfarande till sin
ursprungliga församling och bidrogo till dess
kyr-ko- och prästgårdsbyggnad men bestämde själva
om och hade själva att svara för sitt kapell och
kapellpredikantens avlöning. Enl. kungl. cirkulär
29/i 1869 kunde kapellpredikanten få i uppdrag att
sköta k:s kyrkoböcker. K. utvecklades med tiden
till självständiga pastorat el. annexförsamlingar
och upphörde genom 1910 års lag om
prästerskapets avlöning praktiskt taget att existera som
kyrkliga enheter. [A.MnJK.Gw.
Kapellkrans, byggn., en serie bredvid varandra (i
båge) liggande kapell, vanl. slutande sig till
koromgången (i en gotisk kyrka); ex. från Sverige
finnas i Uppsala domkyrka och Malmö S:t Petri.
Kapellmästare, mus., se Kapell.
Kapellpredikant, kaplan, se d.o. och
Kapellförsamling.
Kapellskär, holme vid n. inloppet till Stockholm,
inom Rådmansö sn. K. har vid flera tillfällen
föreslagits som ändpunkt för en järnväg från
Stockholm och för ångfärjelinje till Finland.
Agafyr.
Kapelludden, fyrplats på mellersta Ölands ö.
kust, se Bredsätra.
Kapellön, se Älvsnabben.
Kaper, Ernst Christian, dansk skolman och
politiker (1874—1940), fil. dr 1908, rektor s.å.,
borgmästare för undervisningsväsendet i Köpenhamn
1917—1940. K., som var en levande och
varmhjärtad personlighet, en smidig förhandlare och en
utmärkt organisatör, genomförde 1919 det privata
köpenhamnska skolväsendets övergång till stat och
kommun. 1 en pjäs, ”De Fremmede i Landet”,
redogjorde han kort efter den tyska ockupationen
på ett värdigt sätt för förhållandet mellan dansk
och tysk kultur. A.O.
Kaperi’ (till Ity. el. holl. kapen, uppbringa fartyg
under sjökrig; f.ö. av ovisst ursprung).
Krigförande lands privategendom är till sjöss hemfallen
under fientlig makts sjöbytesrätt. Utövandet av
denna rätt medelst privatfartyg, utrustade med
statligt medgivande och under viss statlig kontroll
men huvudsakligast i eget förvärvssyfte, kallas k.
Fartyget liksom befälhavaren kallades k a p a r e,
räknades tillhöra en stats sjöstridskrafter och hade
att följa krigslagar och -bruk. Kapare, som icke
gjorde detta el. bedrevo k. utan kaparbrev
(fra. lettre de margue), d.v.s. urkund, som, ofta mot
kontant ersättning el. deposition av betydande
summor, medgav utövandet av k., el. som bedrev
k. åt båda de krigförande, ansågs och behandlades
som sjörövare. — K. var holländarnas främsta
påtryckningsmedel mot Spanien under 1500-talets
befrielsekamp (se Gueuser). Det brittiska k. under
drottning Elisabet tillfogade den spanska handeln
stora förluster, samtidigt som det uppfostrade de
djärva sjökrigare, som 1588 slogo den spanska
armadan. Under 1600—1700-talen spelade de franska
kaparna, vilka ofta uppträdde i hela förband, den
största rollen i Frankrikes sjökrig mot England.
Den mest berömde svenska kaparen var
Gathen-hielm*. — K. utvecklades ofta till rent sjöröveri,
varav även neutral handel led. På
fredskongressen i Paris 1856 avskaffades därför k., och
sjöby-tesrätten har därefter utövats endast av staternas
egna organ. Se Byte. H.Sk.
Kaper’naum, stad vid sjön Gennesaret med
garnison och tull, ofta nämnd i evang. (Jesu ”egen
stad”, Matt. 9:1). Ruinerna av K. torde återfinnas
i det nuv. Tell hüm i närheten av den plats, där
Jordan rinner ut i Gennesaret; särsk. märkas ruinerna
av en praktfull synagoga från 2:a el. 3:e årh. e.Kr.
— Litt.: B. Hjerl-Hansen, ”K.” (1940).
Kapet dagh, bergskedja i Kaukasus, se Kopet
dagh.
Kapeting’er, fransk konungaätt, se Capet.
von Kapfelman, Erik Jakob Arrhén,
tonsättare, se Arrhén von Kapfelman.
Kapfloran, den systematiskt säregna floran
inom ett floraområde av det paleotropiska
flora-riket, ett område ofta betraktat som ett särskilt
florarike, kapflorriket el. C a p e n s i s,
omfattande sydligaste delen av Kapprovinsen från
Kapstaden till trakten av Port Elizabeth, med
— 743 —
— 744 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
