Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitalförlust - Kapitalförsäkring - Kapitalhjort - Kapitalinkomst - Kapitalisera - Kapitalism - Kapitalist - Kapitalkonto - Kapitalkostnad - Kapitallinje - Kapitalmarknad - Kapitalpremie - Kapitalrabatt - Kapitalreserv - Kapitalräkning - Kapitalränta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITALFÖRLUST
Kapitalförlust, förlust, som ej är att anse som
driftsförlust* och som i beskattningshänseende ej
får avdragas från intäkt av rörelse. Som exempel
på förluster, som i regel äro k., kunna nämnas
förlust på gr. av borgensförbindelse och på gr. av
förstöring genom brand el. olyckshändelse av
sådana tillgångar, som användas för stadigvarande
bruk i rörelsen (anläggningstillgångar). Jfr
Realisationsvinst.
Kapitalförsäkring, den vanligaste formen av
livförsäkring*, där försäkringssumman utbetalas
på en gång i form av ett kapital. Motsatsen till
k. är ränteförsäkring*. En mellanform mellan k.
och ränteförsäkring är inkomstförsäkring*.
Kapitalhjort, äldre kronhjort med väl utbildade
horn.
Kapitalinkomst, se Kapitalutgift.
Kapitalise’ra. i) Lägga räntan till kapitalet. —
2) Beräkna det kapital (kapitalvärde, k a p
i-t ali s e r a d e värde), som svarar mot en
periodisk intäkt el. avgäld. Om detta kapitalvärde
betecknas med K, den årliga intäkten med A och den
räntefot, efter vilken man kapitaliserat, med r,
.OM -r? e , 100 . r t . 100
erhalles K ur formeln K = ––’A-, faktorn ––
r r
kallas ibland kapitaliseringsfaktorn.
Kapitalism’, i nationalekonomisk mening det
kapitalistiska produktionssättet (se Realkapital).
Vanl. avses dock med k. privatkapitalism,
varmed menas de karakteristiska ekonomiska och
sociologiska kännetecknen på det nuv.
samhällssystemet. Av grundläggande betydelse för detta
system är principen om den enskildes plikt till
självförsörjning och som följd härav erkännande
av rätten till fri företagsamhet. Produktionen
le-des av företagaren på egen risk och med
vinstintresset som främsta motiv. Till k:s utveckling
ha framför allt bidragit den vidgade marknaden
och den ökade användning av realkapital, som
medföljde industrialismen*. Det senare momentet
har skapat den för modern k. karakteristiska
företagsformen, aktiebolaget, samt
koncentrations-strävandena inom företagsvärlden. Tillägges även
det moderna kreditväsendet, har man de
väsentliga dragen i det ekonomiska system, som kan
kallas högkapitalism. — K. har, med den
mäktiga drivkraft det privata vinstintresset utgör,
skapat oerhörda produktiva resurser, vilka trots
stark folkökning möjliggjort en avsevärt höjd
levnadsstandard. Man kan sålunda anta, att
levnadsstandarden i Sverige femdubblades under
åren 1860—1930. Allvarliga skuggsidor ha
emellertid medföljt utvecklingen och tvingat till
samhällsingripande. Som exempel kan nämnas den
rovdrift med människomaterial, som åtföljde k:s
födelse, tidigast i England, och som i alla länder
nödvändiggjort en omfattande sociallagstiftning
(förbud mot barns och kvinnors arbete,
normalarbetsdag, arbetarskydd m.m.). Hela den moderna
arbetarfrågan har uppkommit i samband med k.
Kritik mot k. riktas framför allt av
socialismen och gäller klassmotsättningarna, den
ojämna inkomstfördelningen samt företagarens
allena-välde på arbetsplatsen. Den allvarligaste kritiken
gäller dock numera själva effektiviteten i det
privatkapitalistiska systemet. Särsk. den
världsekonomiska depressionen i början av 1930-talet skärpte
denna kritik och ökade intresset för
planhushållning*. Jfr Storkapitalism. [J.LnlC.Wr.
Kapitalist’, se Kapitalism.
Kapitalkonto, beteckning för det bokföringskonto
(se Bokföring, sp. 428), som redovisar för
affärs-innehavarens kapitalinsats (nettoförmögenheten). I
handelsbolag finns ett k. för varje delägare. K.
motsvaras i aktiebolag av aktiekapitalets konto jämte
konton för olika fonder.
Kapitalkostnad, företagsekon., gemensam
beteckning för kalkylmässig avskrivning och ränta.
Kapitallinje, krigsv., medellinjen till de två sidor,
faser, som omfatta en utgående vinkel vid en
be-fästningsanläggning.
Kapitalmarknad, marknad för lång kredit, främst
obligationslån (se Obligation).
Kapitalpremie, differensen mellan värdepappers
nominella värde och det högre värde, till vilket
de vid emissionen utgivas. Jfr Kapitalrabatt.
Kapitalrabatt, differensen mellan obligationers
nominella värde och det lägre värde, till vilket
de vid emissionen övertagas av långivaren. Jfr
Kapitalpremie.
Kapitalreserv, ekon., se Fond, sp. 1259.
Kapitalräkning, bankv., en insättningsräkning i
affärsbankerna, avsedd för placering av kapital
på längre tid. Medlen innestå med viss tids
uppsägning från insättarnas sida men kunna, med
visst undantag, lyftas i förtid mot en avgift av
1 °/o p.a. Räntan lägges halvårsvis till kapitalet.
Fr.o.m. V10 1949 mottaga affärsbankerna
insättning på k. på följ, uppsägningstider: A. 2 mån.
(nyinrättad form av k.), avsedd företrädesvis för
tillfälliga överskottsmedel från näringslivet; B. 4
mån. (den gamla formen av k.); C. 12 mån.; D.
6 mån. (nyinrättad form av k.), avsedd för
sparmedel endast från fysiska personer. Sistn. form
kallas kapitalsamlingsräkning. På
denna mottagas högst 30,000 kr från en och samma
insättare. Vid insättning på A. och C. utfärdas
kvitto, B. och D. föras i motbok. Medel,
inne-stående på C., få icke lyftas i förtid. Det står i
stället insättaren öppet att belåna hela el. del
av räkningen. Följ, räntesatser gälla f.n. (mars
1950) för de olika formerna av k.: A. 1 °/o, B. och
C. 2 »/o, D. 2V2V0. O.L.
Kapitalränta, ränta på långa lån, som löpa med
fast el. bunden ränta, i första hand långa
obligationslån. Det är främst denna ränta
företagarna få ta hänsyn till i sina
investeringskalkyler, då förutsättningen för att en investering*
skall löna sig är, att dess avkastning minst
motsvarar k. Inom äldre ekonomisk teori har man
på grund härav ofta i så måtto likställt k. med
realkapitalets avkastning, som man sökt förklara
båda på samma sätt. Man kan dock tänka sig
existensen av en k. även i ett ekonomiskt system,
där det varken existerade sparande el.
investering (se Ränteteori), och även i ett ekonomiskt
system, där k. vore avskaffad, skulle
realkapitalets avkastning, den s.k. realkapitalräntan* kunna
bestå. — I populärt språkbruk likställes k. ofta
med låneränta, el. m.a.o. pris på kredit över
huvud, något som dock är mindre egentligt, då
detta även inkluderar räntan på korta lån el.
penningräntan. C.Wr.
— 751 —
— 752 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
