Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitalsamlingsräkning - Kapitalstraff - Kapitalsynd - Kapitaltjur - Kapitalutgift - Kapitalvaror - Kapitalvinst, konjunkturvinst - Kapitalvärde - Kapitationsavgift el. koppskatt - Kapitel - Kapitolinska gässen - Kapitolinska museet - Kapitolinska spelen - Kapitolinska varginnan - Kapitsa (Kapica), Pjotr - Kapitularier - Kapitulation - Kapitulationer - Kapitulation utan villkor - Kapitulera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITULERA
Kapitalsamlingsräkning, bankv., se
Kapitalräkning.
Kapitalstraff, i tysk litt. beteckning för dödsstraff.
Kapitalsynd, t-eol., se Dödssynd.
Kapitaltjur, älgtjur med väl utbildade horn.
Kapitalutgift, inom kommunala förvaltningars
budget- och räkenskapsväsen använd beteckning
för utgift, som ökar förvaltningens fasta (bundna)
tillgångar el. minskar dess fasta (bundna)
skulder; den senare innebörden tillägges begreppet
dock ej alltid. På samma sätt menas med k
a-pitalinkomst sådan inkomst, som minskar
de fasta tillgångarna el. (ev.) ökar de fasta
skulderna.
Kapitalvaror, i mots. till konsumtionsvaror,
utgöra sådana varor, som ej omedelbart kunna
konsumeras utan äro mellanled i produktionen av
färdiga konsumtionsvaror. Hit kunna hänföras
såväl byggnader, maskiner etc. som råvaror och
halvfabrikat. Även fattat i denna vida bemärkelse
äro k. ett något trängre begrepp än realkapital*,
då till det senare även äro att hänföra lager av
färdiga konsumtionsvaror hos producenter el.
återförsäljare.
Kapitalvinst, konjunkturvinst, icke
förutsedd värdestegring, som t.ex. ett lager gör på
gr. av prisstegring el. ett helt företag på gr. av
förbättrade vinstförväntningar. K. realiseras
genom att lagret säljes till det förväntade högre
priset el. företagets vinst utfaller med förväntat
högre belopp. En huvudregel i bokföringspraxis
är, att ännu ej realiserad k. ej skall påverka
balansvärderingen och därmed nettovinsten. I
skatterätten förstår man ofta med k. enbart
sådan k., som ej underkastas beskattning. Sålunda
beskattas i regel ej en försäljningsvinst på fast
egendom, om denna innehafts i 10 år el. mera
—• vid lös egendom är motsv. tid 5 år —
el. förvärvats på annat sätt än genom köp,
byte el. därmed jämförligt fång (jfr
Realisationsvinst). C.Wr.
Kapitalvärde, se Kapitalisera.
Kapitatio’nsavgift el. koppskatt (till ty. Kopf,
huvud; eng. polltax), som drabbar alla skattepliktiga
personer utan hänsyn till deras ekonomiska
förhållanden, är en av de äldsta skatteformerna, som
ännu fortlever i en del länder. Jfr Personliga
avgifter.
Kapifel (lat. capit’ulum, huvudstycke, eg.: litet
huvud; jfr Kapitäl). i) Avdelning i bok. Bruket
med k.-indelning är mycket gammalt. Redan den
stora lagsamlingen i Gortyn har ett slags
indelning i k., och den i våra ed. av grekiska och
latinska texter övliga k.-indelningen har
säkerligen i många fall förefunnits redan i det antika
originalet (markerad med större bokstäver),
varvid k.-överskrifterna plägade skrivas med rött
(lat. rubri’ca, jfr Rubrik). I bysantinska och
medeltida handskrifter äro inledningsbokstäverna till
k. ofta praktfullt målade (se Initial). IV.N.
2) Förk. benämning på dom-, kollegiat- och
ordenskapitel (se dessa ord).
Kapitoli’nska gässen, se Gässen på Capitolium.
Kapitoli’nska museet, se Rom, museer.
Kapitoli’nska spelen (agon capitolinus), se Agon.
Kapitoli’nska varginnan, berömd etruskisk
bronsskulptur från o. 500 f.Kr., nu uppställd i
Palazzo dei Conservatori på Capitolium i Rom.
K. är en av de få antika bronser, som bevarats
ovan jord. Under medeltiden befann den sig i
Lateranen, uppfattades som Roms heraldiska
symbol och överfördes 1471 till Capitolium. I
anslutning till sagan om Roms grundläggning tillsattes
på 1500-talet de diande tvillingarna Romulus och
Remus. — Se bild 7 å pl. vid Etruskisk konst.
Ka’pitsa (Kap i ca), P j o t r, rysk fysiker (f.
1894), studerade vid polytekniska inst. i
Leningrad och vid univ. i Cambridge, blev prof, där
1930. Under en resa till Ryssland 1934 kvarhölls
K. och utsågs till föreståndare för sovjetryska
vetenskapsakad:s inst. för fysik i Moskva. K:s
tidigare undersökningar gällde radioaktiviteten.
Han konstruerade senare starka magneter och
utvecklade en metod att alstra låga temp. samt
utförde arbeten inom de låga temp:s fysik.
Kapitula’rier, frankiska rikslagar, se Capitularia.
Kapitulatio’n (fra. capitulation, se Kapitulera).
1) överlämnande till fienden av befäst ort,
krigsfartyg, väpnad styrka, förråd i samband med
motstånds upphörande och på vissa villkor (jfr
Kapitulation utan villkor); där detta skett utan
högsta nödfall el. behörig befallning, äro stränga
straff stadgade. Jfr Dagtingan.
2) Avtal om anställning vid krigsmakten genom
värvning för viss tid (k a p i t u 1 a t i o n s t i d);
förlängd el. förnyad anställning kallas
rekapitulation.
Kapitulationer, namn på äldre överenskommelser
mellan europeiska stater samt orientaliska furstar
om rätt för de europeiska makternas konsuler i
österländska städer att utöva domsrätt över egna
landsmän där. De egyptiska k. upphävdes 1937.
Kapitulation utan villkor, eng. unconditional
surrender, formel för de allierades politik
gentemot axelmakterna under senare hälften av 2:a
världskriget. Kravet om k. nämndes f.g. av
Roo-sevelt vid en presskonferens omedelbart efter
Casablancakonferensen i jan. 1943. Enl.
avslöjanden efter kriget tog Roosevelt personligen
initiativet till detta krav, som icke dryftades vid
själva konferensen och icke angavs i dess
slutkommuniké. Även mötets andre huvuddeltagare,
Churchill, var oförberedd men ställde sig
solidarisk med Roosevelt. Formeln upptogs i de ”tre
storas” deklaration från konferensen i Moskva i
nov. s.å. men föranledde bakom kulisserna
upprepade diskussioner mellan de tre makterna.
Brittiska regeringen önskade en modifiering, i
sht gentemot axelmakternas satellitstater i
Europa, och befarade, att kravet skulle förlänga
Tysklands motstånd. Från rysk sida anlades av
taktiskt-politiska skäl liknande synpunkter. Den
amerikanske utrikesministern Hull var
motståndare till k. även därför, att han ansåg, att den
skulle göra ockupationen av fiendeländerna
alltför betungande för segrarmakterna. Vissa
mildrande förklaringar utfärdades vid några tillfällen,
men Roosevelt vägrade ihärdigt att generellt
ändra sin ståndpunkt. Kravet om k. genomdrevs
icke bokstavligen mot Italien men fullt
konsekvent mot Tyskland och nästan lika strängt mot
Japan, vars eget krav på kejsarens kvarstannande
vid makten dock bifölls av de allierade. S.Br.
Kapitule’ra (fra. capituler, eg.: avhandla
segra
— 753 —
— 754 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
