Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karakterologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTEROLOGI
karaktärsegenskaper har man gått vidare till ett
skiljande mellan olika karaktärstyper (se nedan).
— Den karakterologiska forskningen har i
modern psykologi vidgats att omfatta
personlighets-forskning över huvud. Sålunda har man även
på detta område med hjälp av karakterologiska
test, personlighetsschemata, psykoneurotiska
in-ventorier o.s.v. försökt utforska olika karaktärer.
Dyl. prövningar utföras ofta vid yrkesvägledning
el. personalanställningar. Jfr
Personlighetsforsk-ning, Psykoteknik och Test.
Karaktärstyper, temperamentstyper.
Sedan gammalt ha försök gjorts att med hjälp av
typindelningar klassificera människorna. Redan
i antiken försökte man klassificera dels med
hänsyn till de olika kroppsvätskorna {humo’res),
dels med hänsyn till de 4 elementen (jord,
vatten, eld, luft). Med omtvistad rätt tillskrives
Hippokrates en humoralpatologisk teori med
uppställandet av fyra typer. Enl. denna skulle
melankolikern behärskas av svart galla,
sangvinikern av blodet, kolerikern av
gul galla och flegmatikern av slemmet.
Genom att räkna med olika blandningar av
dessa fyra kroppsvätskor och de fyra elementen kom
Galenos fram till ett system med 9 olika typer.
Mest verksamt bidrog han dock att befästa den
s.k. Hippokrates’ humoralteori. Denna blev
också under lång tid gällande, debatterades under
1500-talet och återkommer så sent som 1850 i
dansken J. V. Neergaards framställning
”For-sög til en pragmatisk Fremstilling af Læren om
Menneskets Temperamenter”, där förf. bl.a.
laborerar med biandtyper som ”den phlegmatiske
Sangviniker” och ”den sangviniske Phlegmatiker”.
— Under 1500-talet aktualiserades karaktärs- el.
temperamentsläran i anslutning till den
pedagogiska debatten. Man försökte sig på olika
ka-raktärsbestämningar för att avgöra, vilka elever
som kunde vara mest skickade för fortsatta
studier. Olika system för dyl. bedömningar
uppgjordes bl.a. av Melanchthon, J. L. Vives, Juan
Huarte och Jacob Böhme. Senare kom man
fram till användandet av frenologiska metoder
(F. J. Gall) och fysiognomiska iakttagelser och
mätningar (J. C. Lavater). Forskningsrön av
sistn. art lågo bl.a. till grund för C. Lombrosos
spekulationer om en speciell brottslingstyp. —
Inom modern forskning på området har man
icke alltid skilt mellan karaktärs- och
temperamentstyper utan använt begrenpen synonymt.
Delvis för att slippa ett särskiljande härvidlag
har man i modern psykologi alltmer börjat tala
om personlighetstyper som
övergripande enheter. Därvid har man många gånger
försökt fånga in hela människan genom att
anknyta karaktärs- el. temperamentsbestämningen till
kroppsbyggnadstypen. — Inom nyare
karakterologisk forskning kan man i stort sett
särskilja två huvudriktningar. Den ena tar sin
utgångspunkt i filosofisk spekulation samt
psykologisk och social iakttagelse. Den andra har sina
främsta målsmän inom medicinsk forskning och
använder huvudsaki. fysiologiska, psykiatriska
och genetiska rön vid konstruktion av
typsche-mata. Mellan dessa båda huvudriktningar inom
karakterologisk typologi finns dock icke någon
absolut skiljelinje. I många fall sammansmältes
medicinsk och psykologisk kunskap. — De
typ-schemata, som utformats av olika forskare,
kunna i huvudsak hänföras till 3 huvudarter. Det
monotypiska schemat utmärkes av att
typen är så vald, att alla, som ha dess
kännetecken, tillhöra typen, medan de övriga utgöra
massan. Det antitypiska el. bipolära
schemat kännetecknas av att man utformar en
typ och av dess motsats får en kontrasterande
typ. Ibland utbyggs här det mellanliggande
in-differenta området till en mellantyp. I det p
o-1 y t y p i s k a schemat använder man ett flertal
kvalitativt olika typformer av ett och samma
kännetecken.
Både i allmänt tal och i vetenskaplig forskning
har man sedan gammalt använt bipolära
sche-mata. För att dessa skola ha något värde, måste
man finna grundläggande karakterologiska
skillnader. Dyl. olikheter bli ofta särsk. påfallande
i fråga om diktare och vetenskapsmän. Sålunda
försökte Schiller redan 1795 skilja mellan naiva
och sentimentala diktare. De förra voro
sådana, som identifiera sig med objektet, de senare
sådana, som söka en relation mellan sig själva
och objektet. Långt senare ha W. James bland
filosoferna skilt mellan rationalister (som
behärskas av abstrakt enhetssträvan) och e
m-pi rist er (som äro samlare och skeptiker) och
W. Ostwald bland naturvetenskapsmän mellan
klassiker (tillbakadragna forskare med
kvalitativ strävan) och romantiker (omedelbara
människor med styrka i kvantiteten). Dessa
antitypiska schematiseringar beröra endast vissa
områden. Ett större försök att infånga
människor med alla slags intressen och svsselsättningar
har utförts av E. Spränger. Vid utformandet
av sina kulturella intressetyper har han utgått
från de kulturvärden människorna skapat och
menar, att den förhärskande värderiktningen hos en
individ präglar hela hans personlighet. Spränger
kommer fram till 6 kategorier kulturvärden och dem
motsvarande tidlösa idealtyper: 1) den
teoretiska, 2) den ekonomiska, 3) den
estetiska, 4) den sociala, 5) den politiska
och 6) den religiösa människan. Till denna
indelning anknyter Spränger 8 livsformer, som
uppträda under pubertetsåren. På detta
åldersstadium anser han det icke vara fråga om
objektbehärskning utan former av jagkänslan. Flera
försök ha gjorts att med intresseschemata och
personlighetstest verifiera Sprängers indelning.
Detta erbjuder emellertid svårigheter, eftersom
han utgår från bestämda kulturella
förutsättningar. Mot dessa typbeskrivningar kan också
invändas, att de ofta endast passa in på en viss
människa under en viss period av hennes liv
men att uppskattningen av skilda kulturvärden
kan skifta med förvärvandet av nya erfarenheter.
Dessutom infångar Sprängers indelning många
gånger endast attityder och miljöpräglingar men
icke djupare grundade karakterologiska drag. —
Kulturella aspekter, förenade med
djuppsykologiska teorier, finner man i de typsystem, som
uppställts inom olika psykoanalytiska riktningar.
A. Adler har nöjt sig med att utforma ett
mo-notypiskt schema: den nervösa
karaktä
— 78 t —
— 782 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
