Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karantän - Karantänkommissioner - Karantänssignal - Karapaolja, karapasmör - Karásek ze Lvovic, Jiří - Karasjokka - Karason, Asmund - Karat - Karatepe - Karatjaj - Karatjajer - Karatstämpel - Karavajeva, Anna Alexandrovna - Karavan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARANTÄNSKOMMISSIONER
rantänsläkare och underlydande tjänstepersonal
samt vid sjökarantän av vederbörande
hamnläkare*. Ständiga karantänsstationer finnas blott i
närheten av de stora hamnstäderna och de
viktigaste landgränserna. Enl. modern uppfattning kan
tillfredsställande sjö-k. ordnas genom isolerad
upp-ankring av ett fartyg i anslutning till
epidemisjukhus. K.-bestämmelser för införsel av husdjur växla
betydligt i olika länder. I Sverige finnas f.n. ett
lo-tal k.-stationer för husdjur. G.Ag.
Karantänskommissioner, se Internationella
ka-rantänskommissioner.
Karantänssignal, flaggsignalen TM i
Internationella signalboken, föres av fartyg, som befinner sig
i karantän. Fartyg, som anländer från smittad ort
el. har smittsam sjukdom ombord, hissar
flaggsignalen QL.
Kara’paolja, karapasmör, se Carapa.
Karåsek [karr’asek] z e L v o v i c, J i r i,
tjeckisk författare (f. 1871), har i anslutning till
Bau-delaire, Wilde, Przybyszewski o.a. i tjeckisk
litteratur representerat ”dekadenternas” riktning. K:s
lyrik utmärker sig genom formellt högt
uppdriven teknik. Bland hans diktsamlingar märkas
”Sexus necans” (1897), ”Samtal med döden” (1904)
m.fl. K. har även författat romaner och dramerna
”Apollonios från Tyana” (1905), ”Cesare Borgia”
(1908) m.fl. Törhända har K. sin största
betydelse som essäist. I ”Impressionister och
ironi-ker” (1903) har han fint analyserat sekelskiftets
moderna diktkonst. Agr.
Kar’asjokka, flod i Finnmark fylke, Norge,
mottar från n.v. avloppet från sjön Jesjjavrre och
förenar sig med Anarjokka till Tana. Vid K.
ligger Karasjok kyrkby med 356 inv. (1946).
Karason, A s m u n d, runristare, se Asmund
Karason.
Kara’t (av arab, kirat, ett slags vikt för guld
och diamanter, av grek. kera’tion, den hornformigt
böjda frukten av johannesbrödträdet). 1)
Benämning på de hårda fröna av johannesbrödträdet,
vilka förr begagnades som vikter på apotek och
hos juvelerare. — 2) Viktsenhet för ädelstenar
och pärlor, förr starkt växlande, c:a 205 mg (högst
213,5 mg i Turin, lägst 188,e i Bologna), olika i
olika länder och stundom i olika städer i samma
land, numera så gott som överallt och i Sverige
sedan 1910 (metrisk) k. (förk. mk) = 200 mg.
1 k. delades förr i 4 grän (grain) el. gran; numera
nyttjas decimalindelning. (Se bild vid Diamant, sp.
334-) — 3) Guldmängd i legering, angiven i
24-delar av legeringens vikt (se Finhet). K. delas i
12 grän. Jfr Lod. K.A.G.
Karatepe, kulle i ö. delen av Cilicien i Mindre
Asien, i närheten av Adana. Här påträffades
hösten 1946 storslagna ruiner av en senhettitisk
borganläggning från o. 800 f.Kr. (se bild 9 å
pl. vid Hettiter). De 1947 påbörjade
undersökningarna pågå ännu (1950) och ha framför allt
lett till det uppseendeväckande och ytterst
betydelsefulla fyndet av en lång historisk text,
avfattad dels på feniciska, dels på s.k.
hieroglyf-hettitiska. — Litt.: H. G. Güterbock, ”Die
Bedeut-ung der Bilinguis vom Karatepe für die
Entzif-ferung der hethitischen Hieroglyphen” (i ”Eranos”,
47, 1949). K.H.
Kamelkaravan i ö. Turkiet.
Karatjaj [-ca’j], f.d. autonomt område i
Nord-kaukasien, RSFSR, på nordsluttningen av
Kaukasus och vid övre loppet av Kuban och dess v.
bifloder; 9,900 km2; 157,540 inv. (1941), därav
83% karatjajer. 1922 bildades
Tjerkess-Karatjajs-ka autonoma området, 1926 avskildes tjerkesserna,
som bildade ett eget autonomt område; under 2:a
världskriget (1943) uppdelades K.-området mellan
Stavropolområdet och Georgien.
Karatjajer 1-ca’j-], litet muhammedanskt turkfolk
i Kaukasus, Kubans källområde, besläktat med
sina grannar bergtatarerna i s.ö. Liksom
tjerkesserna voro k. före sovjetiseringen delade i tre
stånd: furstar, adel och bönder, vartill kommo
talrika präster (mollah) och f.d. slavar. Deras språk
tillhör den n.v. gruppen av de kaukasiska språken.
Karatstämpel, se Kontrollstämpling.
Karava’jeva, Anna Alexandrovna, rysk
författarinna (f. 1893). Född i Perm av
småborgerliga föräldrar; verkade som lärarinna till
1922, då hon gjorde sin litterära debut. 1927
utkom ett av hennes mest uppmärksammade verk,
romanen ”Sågverket”, som skildrar ett avsnitt av
återuppbyggnadsperioden efter revolutionen och
ansluter sig till raden av liknande böcker av
andra förf., t.ex. Gladkovs ”Cement”. K. arbetar i
huvudsak efter 1800-talets realistiska
berättartra-ditioner, utan att uppnå några konstnärligt mera
betydande resultat. Bland hennes verk från
mellankrigstiden märkes även berättelsen
”Guldnäbben”, vilken handlar om guldgruvorna i Altai
vid 1700-talets slut och betecknas som ett av de
första och mest lyckade försöken att ge en
historisk proletärroman. 2:a världskriget upplevdes
av K. vid krigsindustrien i Ural och lämnade
stoff till en romantrilogi, vars första del ”Eldar”
(1944) utkom i sv. övers. 1945. S.å. bevistade hon
en kvinnokongress i Paris, skildrad i ”1
Frankrike — intryck från en resa” (1946). S.G.L.
Karava’n (pers, kärvän, av sanskr. karabha,
kamel), kollektivt begrepp för sällskap av resande
jämte transportdjur i Orienten. K. betecknar
framför allt och urspr. handels- och transportkaravan
med häst, åsna el. kamel som de viktigaste
transportdjuren. Denna form av k. förekommer i Asien
och Afrika, dock mycket undanträngd av järnvä-
— 791 —
— 792 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
