Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karavan - Karawankerna - Karavanseraj - Karavell - Karavelov, 1. Ljuben - Karavelov, 2. Petko - Karbad - Karbala - karbamid - Karbamidglas - Karbamid-hartser, -plaster - Karbaminsyra - Karbas - Karbazol, difenylimid - Karbenning - Karbidaggregat - Karbider - Karbidkväve - Karbidlampa - Karbin - Karbinhake, karbinkrok - Karbinol - Karbocykliska föreningar - Karbogen, carboxygen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARBOGEN
gar och automobiler. Kamelen användes mest i
ökentrakter, medan i berg och övrig kuperad
terräng häst, åsna och mulåsna (på större höjd jak)
föredragas. Bekanta äro även de
pilgrimskarava-ner, som årl. gå till Mekka el. andra
muhammedanska vallfärdsorter. Bland de äldsta och mest
kända karavanvägarna märkas de s.k.
sidenvägarna*, handelsvägarna från Kina till Främre
Orienten och Europa. G.Jg.
Karawan’kerna, berggrupp, se Alperna, sp. 723.
Karava’nsera’j (pers, kärvän seräj, karavanhus;
jfr Seraj), härbärge för karavaner. K. ligga i
Orienten vid karavanvägarna på ung. en dagsresas
avstånd från varandra och äro avsedda att bereda
husrum åt både resenärer och deras lastdjur. K.
äro ofta förnämligt uppbyggda, i sht i Persien, men
i gemen äro de små, ruskiga kyffen utan komfort.
K. benämnas även khän, ”hus”, och i av kineser
behärskade områden dang.
Karavell’ (port, caravela, spa. carabela, urspr.
av grek. ka’rabos, ett slags lätt fartyg), sjöv.,
jämte karreken den mest framträdande
skepps-typen under senare medeltiden. Med k. torde
urspr. ha åsyftats medelstora, med tre master
och helt el. företrädesvis med latinsegel riggade
skepp med smäckrare linjer än för egentlig
lastfart avsedda fartyg. Den sjögående k. —
Colum-bus’ skepp ”Nina” och ”Pinta” voro k. — anses
ha under 1400-talet utvecklats ur en kustfarartyp
under inflytande av de anspråk, som den
portugisiska Afrika-farten ställde på fartygsmaterielen,
näml, lätthanterlighet och förmåga att kryssa
mot nordostpassaden. Sedan den egentliga
oceanseglingen börjat, förlorade k. sin väsentligaste
betydelse, emedan förmågan att kryssa med korta
slag då icke längre blev så viktig; de fyrkantiga
råseglen började i stället behärska världshavens
segelleder, under det att de trekantiga snedseglen
efter hand blevo de dominerande inom
kustfarten. — Jfr Karrek och Kravell. H.Å.
Karave’lov [-åf], 1) Ljuben K., bulgarisk
författare (1837—79), politisk konspiratör och
journalist. Genom en rad noveller, behandlande
bulgariskt bondeliv, övade K. ett beaktansvärt
inflytande på sitt lands uppspirande nutidslitteratur.
2) Petko K., den föreg:s bror, politiker (1840
—1903), studerade vid ryska univ., invaldes i
Bulgariens konstituerande nationalförsamling 1879
och var där det radikala partiets ledare.
Ministerpresident 1880—81, 1884—86, 1901—02.
Skicklig diplomat hade K. stor andel i östrumiliens
införlivande med Bulgarien 1885.
Karbad, se Bad, sp. 1071.
Ka’rbala, stad i Irak, se Kerbela.
Karbami’d, urinämne*.
Karbamidglas, se Konstgjort glas.
Karbamid-hartser, -plaster, se Konstmassor.
Karbami’nsyra, se Uretaner.
Karba’s (ytterst turk., piska av hopflätade
läderremmar), rotting, ris e.d. att aga med.
Karbazol [-å’l], difenylimid, upptäcktes
av Gräbe och Glaser i
stenkols-tjära, där den förekommer i den
s.k. antracenoljan. Kristalliserar i
glänsande fjäll, smältpunkt 238°,
kokpunkt 3350. Har teknisk an-
vändning för framställning av färgämnen, särsk.
hydronblått och karbazolgult.
KaTbenning, socken i Gamla Norbergs
bergslag i Västmanlands län och pastorat i
Västerfär-nebo kontrakt av Västerås stift, s.s.v. om Avesta;
140,27 km2, därav 130,59 land; 1,267 ’nv-
Ü950)-Socknen uppfylles av kuperade skogstrakter med
småsjöar, av vilka den största är Snyten (87
m ö.h.) på v. gränsen. Åkern utgör 14% av
landarealen, skogsmarken 72 ®/o. S n y t e n är
knutpunkt för statsbanelinjerna Mjölby—Krylbo
och Ängelsberg—Kärrgruvan; vid den sistn.
ligger brukssamhället Högfors*. I K. finnas
egendomarna Högfors (med mejeri och kvarn),
Hästbäck och Långsjö, alla tillhörande Högfors och
Persbo ab., Snytsbo och östergården, ångsågar,
raffelstoppsfabrik och linberedningsanstalt. Den
nuv. kyrkan byggdes 1835—45 och restaurerades
1945—46. — Namnet, efter byn med samma namn,
skrevs 1461 j karinæboning. Det innehåller
kvinnonamnet Katarina (Karin’) samt urspr. byggning, gård
(se E. Hellquist, ”De svenska ortnamnen på -by”,
1918, sid. 93 f.). P.;Er.
Karbidaggregat, acetylengasverk* för
motorfordon, alstrar acetylengas, som ersätter flytande
bränsle.
Karbi’der, metallers förening med kol,
framställas genom att direkt förena komponenterna vid hög
temp. Flera av dessa ha stor teknisk betydelse,
t.ex. kalciumkarbid*. Järnets k. spela stor roll för
olika järnsorters egenskaper. Kisels k.
kännetecknas genom sin hårdhet och användas under namnet
karborundum* som slipmedel.
Karbidkväve, se Kalkkväve.
Karbidlampa, för belysning använd
transportabel lampa, i vilken acetylengas bildas av vatten på
karbid (jfr Acetylengasverk) och förbrinner i en
enkel brännare. K. brukades förr allmänt som
cykellykta. K. utan reflektor och glas förekommer
mycket på skeppsvarv, där den användes ombord
på reparenter och nybyggen på sådana ställen, där
ej fast el. provisorisk elektrisk belysning finnes.
Karbi’n (fra. carabine, av carabin, ryttare,
beväpnad med eldgevär), förkortat gevär*. I förh.
till geväret är k. lättare och mindre skrymmande
(fördel bl.a. för beriden trupp) men har lägre
utgångshastighet (mer krökt bana), större
spridning och starkare rekyl (”stöter” mera). 1894
infördes i Sverige en k. med 6,5 mm kaliber.
Karbinhake, karbinkrok, krok, stängd av
en fjäder, som hindrar
en i kroken häktad
ring e.d. att hoppa ur.
Karbinol [-å’l],
benämning på
metylalkohol*, CH3OH.
Högre alkoholer kunna
tänkas härledda från
k. därigenom, att en
el. flera väteatomer blivit ersatta med olika
radikaler, och benämnas ofta som derivat av k.
Karbocyk’liska föreningar, kem., se Cykliska
föreningar.
Karbogen [-je’n], carboxygen, syrgas med
6,5 °/o kolsyra. K. har, vid sidan av ren syrgas,
fått användning inom medicinen vid sjukdomar
— 793 —
— 794 —
En typ av karbinhake.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
