Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kardit - Kardmaskin - Kardning - Kardon - Kardtistelsläktet - Karduanläder, corduan, cordovan - Kardull - Kardus - Karduspapper - Kărdžaliupproret - Kare - Kareby - Kareer el. karaiter - Karelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARELARE
(hjärtsäcksinflammation), myokardit
(muskelförändringar) och endokardit
(hjärthinne-inflammation). Se Hjärtsjukdomar.
Kardmaskin, se Kardning.
Kardning, en uppluckrings- och framför allt
ut-bredningsprocedur, som bomull, ull och liknande
flockiga textilämnen måste genomgå, innan de
kunna spinnas. Förr skedde k. för hand med två
kardor, rektangulära, skaftförsedda träplattor,
på ena sidan klädda med läderbitar, tätt besatta
med krokböjda, styva stråltrådar. Numera sker
k. mest med kardmaskin, och ehuru
grundprincipen är densamma som förr, sitter kardnocken
nu på breda läder- el. gummivävband, fästade dels
runt om en stor cylinder, dels omkring ett antal
parvis sittande valsar, de grövre arbetsvalsarna och
de tunnare vändarvalsarna, som bearbeta
materialet genom att rotera mot varandra och cylindern.
Ullen bildar en allt finare och lättare massa, som
slutl. av en grövre vals sopas ut och gripes av en
ny cylinder, peigneuren el. kamvalsen, från vilken
den av en hastigt arbetande kam föres ut och rullas
upp på en stor trumma. Proceduren upprepas på
tre ung. snarlika maskiner, som åstadkomma allt
finare k. Till slut skäres ull-, resp, vaddbandet
upp i strängar, som spinnas till garn (se
Bomullsindustri och Ullgarn). — Litt.: J. Granlund,
”Kard-makeriet i n. Kind” (i ”Från Borås och de sju
häraderna”, 1943); S. T. Kjellberg, ”Ull och ylle”
(s.å.). I.
Kardo’n, växtart, se Kronärtskocka.
Kardtistelsläktet, Dip’sacus, av fam. väddväxter,
omfattar 12 arter i Gamla världen, huvudsaki. i
Medelhavsländerna, 2- el. fleråriga, glatta el.
borst-håriga örter med
långa, styva,
torn-spetsade skärmblad
i blomkorgarna.
Förvildade i
Sverige förekomma
någon gång hårig
kardtistel, D.
pilo’sus, som har
skaftade blad och
gulvita blommor,
och kardtistel,
D. silves’tris, med
stjälkomfattande
blad och
blekvioletta blommor. —
D. fullo’num, även
den kallad
kardtistel och
inhemsk i s.v. Eu-
ropa, odlas flerstädes i Europa, emedan dess
fruktkorgar med sina i spetsen utåtböjda, styva
skärmblad nyttjas vid uppkardning av luggen på
yllevävnader (jfr Appretering). [A.Ve]W.
Kardua’nläder, corduan, cordovan (eg.:
kommande från Cördoba), sumakgarvat, svart el.
färgat häst-, får- el. getskinn med chagrinerad
narvsida. K. användes till möbel-, portföljarbeten
m.m. och lär först ha framställts av morerna i
staden Cördoba i Spanien. — K. benämnes också
den vegetabiliskt garvade, glasartade delen av
hästhuden, den s.k. ”spegeln”, som användes till
sulor och fordom till ovanläder i pjäxor.
Kardull, korthårig och finkrusig fin ull, använd
för finare valkade tyger av klädestyp m.m.
Kardu’s (ytterst ital. cartocc’io, strut, av lat.
char-ta, papper; jfr Kartusch), omhölje av papp el.
papper kring tobak, tändstickor o.d.; även den i höljet
befintliga varan.
Krigsv., en i brännbart hölje (påse) innesluten
krutladdning till ett eldvapen. Påsen har
stundom tillverkats av papper men är vanl. av tyg,
kardustyg, vävt av silke (silkeavfall), ylle
(mera sällan) el. spunnen nitrocellulosa (s.k.
kruttyg). K. med hölje av ett slags celluloid
förekomma även, t.ex. vid granatkastare.
Karduspapper, ett enklare, grovt, gulbrunt
omslagspapper, urspr. tillverkat av sekunda lump.
K. har numera endast historiskt intresse.
Kärdzaliupproret [ka’r-], bulgarisk folkresning,
som hade sin härd vid nedre Donau och 1792—
1804 beredde icke endast de turkiska
myndigheterna utan också den fredligt sinnade
befolkningen mycket avbräck. Upproret fick ny fart
under rysk-turkiska kriget 1806—11 men blev då
slutgiltigt kuvat.
Kare (isl. Kari, eg. samma ord som sv. kåre), nord,
myt., en vindgudomlighet, son till Fornjot*.
Kareby, socken i Inlands Södre härad,
Göteborgs och Bohus län, och församling i Romelanda
och Kareby pastorat i Älvsyssels s. kontrakt
av Göteborgs stift, n.v. om Kungälv; 36,55 km2,
därav 35,73 land; 971 inv. (1949; 27 inv. per km2).
K. är av ”västkustnatur” med uppodlade
dalslätter mellan låga, delvis kala bergshöjder. Åkern
utgör 34% av landarealen, skogsmarken 38%.
Talrika fornlämningar finnas, bl.a.
stenåldersbo-platser och järnåldersgravfält vid Skårby.
Kyrkan, vars långhus i sin v. del är medeltida,
härstammar huvudsaki. från 1672 och 1720-talet. Den
restaurerades 1941. Tornet tillkom 1683; runristad
täljstensdopfunt, takmålningar från 1751. —
Namnet, givet efter kyrkbyn, skrevs 1388 Karlaby
sokn. Förleden är trol. subst. karl, ovisst med
vilken betydelsenyans; efterleden är by, gård (se
”Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län”, 5, 1939,
sid. 15 f.). I.MgjEr.
Kare’er el. k a r a i t e r (hebr. karaim, ”läsare”),
judisk sekt, grundad på 700-talet av Anan ben David,
förkastade Talmud och den rabbinska traditionen.
I mots. till k. benämnas övriga judar r a b b a n
i-t e r. De i Ryssland bosatta k. kallas k a r a i m e r
och tala ett turkiskt språk. — Litt.: J. Fürst,
”Ge-schichte des Karäerthums” (3 bd, 1862—69).
Kare’lare, östersjöfinsk folkstam, som trol.
under de första årh. av vår tideräkning spred sig
från Estland till trakterna kring innersta delen
av Finska viken och därifrån under det första
årtusendet v. och n. om Ladoga och utmed Vita
havets västkust ända till Kolahalvön. Enl. den
isländska Egilssagan uppträdde väpnade karelska
skattkrävarskaror i Lappland på Harald
Hårfa-gers tid. De redan vid samma tid namnkunniga
b j armarna (se Bjarmaland) voro utan tvivel
k. Karelska storbondeätter, som idkade jakt och
pälshandel i stor skala, lade tidigt lapparna på
Kolahalvön och trakterna närmast v. därom
under sitt välde. I detta årtusendes början kommo
k. under den hastigt uppblomstrande republiken
— 805 —
— 806 —
Kardtisteln Dipsacus fullonum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
