Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karelen - Historia - Kareliderna - Karellkuren - Karelska - Karelska formationen - Karelska näset - Karelsk-finska sovjetrepubliken, Karelskfinska SSR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARELIDERNA
relsen väcktes emellertid efter revolutionen i mars
1917 till nytt liv. Lokalstyrelsen i östkarelen
övertogs efterhand av karelarna. 9/ii 1917
deklarerade en nationalkongress i Petrozavodsk
öst-karelens autonomi, och man vägrade att erkänna
den bolsjevikiska regimen i Ryssland. I början
av 1918 lyckades bolsjevikerna överta makten i
östkarelen, som 8/e 1920 utropades som Karelska
arbetarkommunen. Karelarna flydde massvis till
Finland och fortsatte 1918—20 kampen för sin
oavhängighet på dess sida. I freden i Dorpat 14/io
1920 mellan Finland och Ryssland erkände
Ryssland karelarnas självbestämmanderätt, vilket
emellertid aldrig respekterades. Detta ledde dels till
upprepade men resultatlösa diplomatiska protester
från finsk sida, dels till en resning från karelarnas
sida, som uppflammade i nov. 1921 men blodigt
nedslogs i mars 1922.
25/t 1923 ordnades förhållandena i östkarelen
genom konstituerandet av Karelska autonoma
sovjetrepubliken, som ingick i RSFSR. Särsk. i
kulturellt avseende gjordes under början av
1920-talet framsteg under ledning av E. Gylling. De
alltjämt starka nationella tendenserna bland
karelarna nedtrycktes däremot tvärt. Därtill bidrog
även jordbrukets kollektivisering i Sovjetunionen
1928—38, då karelare massvis deporterades till
Sibirien. De ödelagda områdena befolkades med
ryssar. Genom den 1915—17 anlagda
Murmanba-nan och den 1931—33 byggda Stalin kanalen
knöts östkarelen närmare till Ryssland, och
det ryska folkelementet blev dominerande. 31/3
1940 omdanades östkarelen till Karelsk-finska
sovjetrepubliken*. Därmed blev östkarelen
unionsre-publik. Under 2:a världskriget voro delar av
östkarelen 1941—44 ockuperade av finska
trupper. R.R.;A.Pe.
Kareli’derna, geol., se Fennoskandia, sp. 375, och
Finland, sp. 610.
KarelFkuren, avmagringskur, som infördes av
den ryske läkaren Karell, urspr. för behandling
av hjärt- och njurpatienter, består i 0,8 1 sötmjölk,
fördelat i 4 portioner dagl. Det är en kraftig
undernäring (c:a 560 kalorier), som i regel brukas
högst 6—8 dagar, varefter man övergår till vanlig
kost.
Kare’lska, sammanfattande namn på de med
ryska lånord starkt uppblandade finska munarter, som
talas i Salmis hd och i områdena närmast ö. om
1617 års finsk-ryska gräns från Ladoga till
Ishavet samt av ättlingarna till de grekiska katoliker,
som under 1600-talet utvandrade från den under
svenska kronan lydande delen av Karelen till guv.
Tver. De munarter, som talas närmast n. och ö.
om Ladoga, bruka särskiljas under namnet o 1
o-n e t s i s k a (fi. aunuksen kieli), och
dialektgruppen i sin helhet kallas ofta k a r e 1 s k-o lo n e
t-s i s k a (språket). K. talas av V4 mill. människor.
På 1930-talet infördes k. som skriftspråk i
Karelska sovjetrepubliken. — Litt.: L. Hakulinen, J.
Ka-lima & T. E. Uotila, ”Itä-Karjalan murreopas”
(1942; med litt.-uppgifter). Bj.C.
Karelska formationen, geol., till yngre arkeicum
hörande formation, särsk. väl känd från Finland.
K. omfattar mäktiga sedimentserier med
varierande utbildning, tidigare tolkade som till åldern
skilda avd., numera betraktade som lokala facies-
former av k. Till dessa bildningar höra bl.a. de
kaleviska, jatuliska och onegiska
sedimentkomplexen. Se Fennoskandia och Prekambriska
bildningar.
Karelska näset, området mellan Ladoga och
Finska viken; c:a 70 km brett; avträddes av
Finland i frederna 1940 och 1944 till Sovjetunionen.
Terrängen är genomgående låglänt med högre
gruskullar endast i de s.ö. delarna. Berggrunden
går ej i dagen utan täckes av ett tjockt lager
grus och lera. Växt- och djurvärlden visa
beröringspunkter med kontinentens. K. var
skådeplatsen för synnerligen svåra strider under finsk-ryska
vinterkriget 1940, under den finländska arméns
offensiv på sommaren 1941 och under återtåget
på sommaren 1944. Mdn.
Karelsk-finska sovjetrepubliken,
Karelskfinska S S R, ry. Karelo-finskaja SSR (Karelija),
socialistisk sovjetrepublik inom SSSR; 178,500 km2,
606,333 inv. (Ve 1941; 469,145 inv. 1939, före
införlivandet av de av Finland avträdda områdena).
Huvudstad är Petrozavodsk. K. omfattar n.v. delen
av Sovjetunionen, gränsar i v. till Finland, i n.
till Murmanskområdet och Kandalaksjaviken, i
ö. till Vita havet och Archangelskområdet och
i s. till Vologda- och Leningradområdet. K.
utgör i geologiskt och landskapligt avseende en
del av Fennoskandia. Det är ett urbergets,
sjöarnas och skogarnas land. Ve av K:s areal
utgöres av sjöar, som sinsemellan äro förenade
genom strida och föga segelbara floder med många
forsar och vattenfall. Klimatet är strängt,
nederbörden uppgår till över 500 mm om året, vilket
i samband med den låga avdunstningen lätt
förorsakar markförsumpningar. Förutsättningarna
för odling av brödsäd äro icke stora.
Åkerarealen uppgick 1941 till 152,600 ha, d.v.s. c:a
0,8% av den totala arealen, den besådda arealen
1946 blott till 77,700 ha. Stora delar av landet
äro uppfyllda av skogar (9,8 mill. ha el. 55 °/o
av totalytan) och kärrmarker. Skogsbeståndet
utgöres huvudsaki. av tall- (6o°/o), gran- (33 °/o)
och björkskogar. Den årl. skogstillväxten
beräknas till 16 mill. m3. I fråga om export av
trävaror kommer K. på andra plats efter
Archangelskområdet inom Sovjetunionen. Skogs-, såg-,
cellulosa-, pappers- och skidindustrierna svara för
c:a 3A av K:s hela produktion, andra
industrigrenar och jordbruket vardera Vs. En viss
betydelse har också fisket vid Vita havets kuster
och i insjöarna. K. har stora tillgångar på
byggnadsmaterial, ss. granit, diabas, marmor,
cementlera och glimmer. Sjömalm finns i flera sjöar,
järnmalm framför allt i närheten av Petrozavodsk
och Pudozjgorsk (titanomagnetiter). Nya
järn-malmsfyndigheter ha upptäckts 1945—46 vid
Hi-mola. Vidare finnas förekomster av zink, tenn,
bly (Prjazja), silver, koppar (Pitkäranta),
mo-lybden (Uhtua), baryt m.m. Nya kraftstationer
ha byggts vid Kondopoga och Solomennoje. De
viktigaste trafiklederna äro den 1915—17 anlagda
Murmanbanan
(Leningrad—Petrozavodsk—Mur-mansk) med bibanor och den 1931—33 byggda
Stalinkanalen (227 km) mellan Vita havet och
Onega; kanalen skadades svårt under 2:a
världskriget men är sedan 1946 åter i användning. — Av
befolkningen utgjorde 1939 karelare och finnar c:a
— 811 —
— 812 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
