Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karesuando - Karesuando tingslag - Karet - Karett, Karettsköldpaddor - Karetträd - Karfreit - Karfunkel - Kargeh - Karg-Elert, Siegfried - Karhu, Ilmari - Karhula - Kariber - Karibert (Charibert) - Karibfisk - Karibiska bergen - Karibiska havet - Karibiska strömmen - Karibo - Karien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARESUANDO TINGSLAG
talande. K., som gränsar till Finland och
Norge, är ett platåland, vilket sakta stiger mot n.v.
ö. delen upptages av småsjöar, skogs- och
myrmarker, 300—400 m ö.h.; åt v. breda sig kala
fjällvidder, ss. Råsto (854 m) och Tavaskaite
(763 m), nära norska gränsen Kuoutatjärro (1,114
m). Längst i n.v. resa sig högfjäll, ss. Pältsa
(1,448 m) och Måskokaise (1,518 m). K.
avvattnas till Torneälv genom Lainio och
Köngämä-Muonio älvar. Socknen är Sveriges glesast
befolkade och tillika den minst uppodlade, med
åkern utgörande knappt 0,02 °/o av landarealen
och ängen 0,3%; skogsmark täcker blott 7,2%.
Huvudnäring är renskötsel. K. står över
Vit-tangi i förbindelse med Gällivare och Kiruna. I
K. kyrkby vid Muonio älv finnas tingshus,
arbetsstuga, ett landstingets förlossningshem och
Drottning Victorias sjuk- och ålderdomshem för
lappar. Den nuv. kyrkan av trä är från 1905.
— Till fredsslutet med Ryssland 1809 ingick K.
i Enontekis förs, med kyrkan inom nuv. finskt
område; namnet ändrades till K. 1907. Antagl.
under 1500-talet byggdes på sydsluttningen av
Kirkkovaara, 4 km v. om Vittangi fjällstuga,
Ruonala kyrka; den såldes 1796 till
bortflytt-ning för att användas till fjällstuga. På platsen
restes 19x4 ett stenkors. — Namnet är av
blandat lapsk-finskt ursprung. Förleden är av oviss
härledning; efterleden, fi. suanto, betyder
lugnvatten i älv (se K. B. Wiklund i ”Norrbotten”,
2, 1930, sid. 331 f.). — Litt.: O. Elgström,
”Kare-suandolapparna” (1922); Hj. Westeson, ”Min
vildmark” (5 uppl. 1925), ”ödemarkens lustgård” (5
uppl. 1927); A. Ljung, ”K.—Enontekis” (i
”Norrbotten”, årsb. 1948). P.;Er.
Karesuando tingslag uppgick 1948 i Jukkasjärvi
och Karesuando tingslag.
Kare’t (av ital. carretta, lat. carrus, kärra; jfr
Kaross, Karriol, Karriär och Kärra), stor, tung,
heltäckt, 4-hjulig vagn med fönster.
Karett’, Karettsköldpaddor, se Havssköldpaddor.
Kare’tträd, art av släktet Ficus\
Ka’rfreit [-ait], tyska namnet på Caporetto.
Karfun’kel, miner., se Karbunkel.
Kargeh, oas i Egypten, se Kharga.
Karg-E’lert [kark-], S i e g f r i e d, tysk
tonsättare (1877—1933), från 1919 lärare i komposition,
teori och piano vid konservatoriet i Leipzig. Bland
K:s talrika kompositioner, hyllande en sympatisk
modernism och präglade av uttryckskraft och
färgrikedom, märkas en orkestersvit, kammarmusik,
stycken för orgel, orgelharmonium, piano, sånger.
K. har även skrivit ”Polaristische Klang- und
To-nalitätslehre” (1932). Jfr Harmonilära.
Kar’hu [-ho], Ilmari Johannes, finsk militär
(f. 1897), officer vid inf. 1919, överste 1940,
generalmajor 1946. K. var finsk militärexpert vid
fredskonferensen i Paris 1946, blev
generalstabs-chef s.å. samt anhölls i nov. s.å. i samband med
vapensmusselaffären.
Kar’hula [-hola], fabrikssamhälle i Kymmene
kommun, Finland, n. om staden Kotka, vid
Kymmene älvs östligaste förgrening. I K. grundades
1874 en såg. 1887 övertogs K. av bergsrådet
William Ruth, som anlade en mångsidig kombination
av industrier, omfattande träsliperi, glasbruk och
mekanisk verkstad. Senare ha tillkommit
kartong
fabrik och elektriskt stålgjuteri. Industrierna
utnyttja kraftverk vid Högfors och Koivukoski
fors. Till K. höra även littala glasbruk och
Strömfors bruk med konsthartsfabrik och såg.
K:s industrier övergingo 1915 i
Ahlströmkoncer-nens ägo. Antalet arbetare är o. 2,100 (1947). K.
jämte omgivningar ombildas till köping 1951. Mdn.
Kari’ber, se Karaiber.
Ka’ribert (Ch ar ib er t), frankiska konungar
av merovingernas ätt. 1) Karibert I, konung
561—567. 2) Karibert II, konung 628—631.
Karfbfisk, se Piraya.
Kari’biska bergen, bergskedja i Venezuela*, längs
Karibiska havets kust, når i Pico de Naiguatä 2,782
m ö.h.
Kari’biska havet, del av Amerikanska
medelhavet, bihav till Atlantiska oceanen, begränsat av
Antillerna, Syd- och Mellanamerika; har en yta
av c:a 2,7 mill. km2 och ett medeldjup av 2,645 m.
K. förbindes med Mexikanska bukten genom det
mindre än 1,600 m djupa Yucatansundet.
Huvudförbindelserna med Atlanten äro de 1,600 m djupa
Windward Passage (Jamaicakanalen) och Mona
Passage, på ömse sidor om Haiti, samt det 1,500
m djupa sundet mellan Dominica och Martinique,
medan övriga sund mellan Små Antillerna ha
mindre djup än 1,000 m. Den ej fullt 2,000 m
djupa Jamaicaryggen delar K. i två delar, ö. och
v. K. I vardera finnas två djupa bäcken, i v.
K. Yucatanbäckenet med 4,709 m och
Cayman-graven med K:s största djup, 7,200 m, samt i
ö. K. Colombia- och Venezuelabäckenen med
resp. 4,115 och 5,201 m. Mellan Små Antillerna
inkommer en gren av S. ekvatorialströmmen, här
kallad Karibiska strömmen, som med en
hastighet av över 1 knop genomströmmar K.
med stora virvlar vid kusterna som följdfenomen.
Den lämnar med ytterligare ökad hastighet K.
genom Yucatansundet för att senare finna sin
fortsättning i Golfströmmen. K. hemsökes, särsk.
aug.—okt., av tropiska orkaner (hurricanes), vilka
kunna vålla ofantliga skador såväl till sjöss som
på land. [O.S.jKg.
Kari’biska strömmen, se Karibiska havet.
Ka’ribo (eng. woodland cariboo), benämning på
skogsren i n. Amerika (se Rensläktet).
Ka’rien, bergigt landskap i s.v. delen av Mindre
Asien. K:s äldsta inv., kar er na, voro förmodligen
besläktade med lykier och lyder, men de närmare
sammanhangen äro tills vidare okända. Av deras
språk finnas blott obetydliga rester kvar. Enl.
grekiska traditioner ha karerna i förhistorisk tid
innehaft både Kykladerna och delar av grekiska
fastlandet, i historisk tid voro de emellertid
inskränkta till K. Den rikt utbildade kusten av
detta landskap togs efter den doriska vandringen
i besittning av doriska greker, vilka här
grundade bl.a. Knidos och Halikarnassos. Längre
norrut på K:s kust grundades det joniska Miletos.
På 600-talet f.Kr. lydde K. under Lydien och
kom med detta land o. 540 f.Kr. under persernas
välde men förde under sina inhemska furstar en
ganska självständig politik. På 490-talet f.Kr.
deltogo karerna i jonernas uppror, och åtskilliga
kariska städer anslöto sig till Deliska förbundet.
Sin glanstid hade K. på 300-talet f.Kr., då det
styrdes av betydande furstar, ss. Hekatomnos,
— 815 —
— 816 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
