Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Karl XIV Johan (konung av Sverige) - 9. Karl XV (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
illustreras på ett utmärkt sätt av hans porträtt.
Man kan i dessa följa hans karriär inom franska
armén och till Sveriges kungatron. I Frankrike
har han porträtterats av F. J. Kinsoen (Versailles),
Guérin, Levachez, J. L. Kreul, Le Dru m.fl., i
skulptur av J. Chinard (byst på prins Eugens
Waldemarsudde) och F. Bosio (Uppsala
univ.-bibl.). Man finner även i de figurrika tavlor, som
förhärliga Napoleon (Versailles), K. på
framträdande plats. Av särskilt intresse äro en målning
på Björnsnäs, visande K. i fransk
marskalkuniform, samt F. Gérards två porträtt i svensk
adels-uniform (Stockholms slott), av vilka bröstbilden
enl. inskription utfördes après nature i aug. 1810.
I Sverige tillkommo framställningar av Sergel,
Krafft d.y. (1811, kröningstavla 1824), O. J.
Södermark (1832, Rosendal), F. Westin (1838),
Gill-berg, Sandberg m.fl.
Litt.: Huvudverket är T. T:son Höjers stora
biogr., varav utkommit två bd ”Carl XIV Johan.
Den franska tiden” (1939), ”Carl XIV Johan.
Kronprinstiden” (1943) med mycket ingående
litteraturanvisningar. Andra nyare biogr.: Alma Söderhjelm,
”Carl Johan” (1939); D. P. Barton, ”Bernadotte.
The first phase 1763—1799” (1914), ”Bernadotte and
Napoleon 1763—1810” (1921), ”Bernadotte, prince
and king 1810—1844” (1925), ”The amazing career
of Bernadotte” (1929; sv. övers. ”Bernadottes
underbara levnad”, s.å.); N. Forssell, ”K. XIV Johan”
(1924); P. de Pressac, ”Bernadotte. Un roi de
Suède franqais” (1942); Y. Hauge, ”Carl Johan”
(3 d., på no., även i sv. övers. 1942 f.) är ett
mellanting mellan biogr. och historisk roman.
Översikter av Karl-Johanstiden: S. Clason i
”Sveriges historia till våra dagar”, 11 (1923); W.
Keil-hau i ”Det norske folks liv och historie”, 8 (1929).
Kronprinstiden har behandlats av F. W. Morén
i ”Svenska folkets historia”, 5 (1932—42). Ur den
mycket stora speciallitteraturen kunna nämnas
arbeten av O. Alin, T. T:son Höjer, F. W. Morén,
C. F. Palmstierna, F. D. Scott och O. Varenius
ang. utrikespolitiken, I. Andersson, S. Andgren, S.
Brisman, E. Fahlbeck, N. Forssell, G. Heckscher,
A. Jansson, H. Lindström, G. Rexius, H. Valentin,
B. Wedberg, K. Wichman ang. den inre
utvecklingen. — N. E. Taube i ”Karl Johans förbundets
handlingar”, 1931—34; G. Ekholm därst. 1943—47;
densamme, ”Porträtt av konung Carl XIV Johan i
metallgravyr och litografi” (1949). A.Jsn;K.E.S.
9) Karl XV (Carl Ludvig Eugen), konung (3/s
1826—18/s 1872), äldste son till Oskar I och
drottning Josefina. K., som förde titeln hertig av Skåne,
erhöll tillsammans med sina bröder en metodisk,
sträng uppfostran. Som barn visade han många
lovande anlag: stor lätthet att lära, rik fantasi,
käckhet och ursprunglighet, men tidigt framträdde
även drag av vankelmod och ytlighet. 1843—45
tillbragte han några terminer vid Uppsala univ. och
vistades även vid univ. i Kristiania. Ännu var han
täml. strängt hållen men hann dock förvärva en
genom hela livet visad förkärlek för det glada,
utåtvända studentlivet. Därefter fick han egen
hovhållning och kastade sig då plötsligt ut i ett glatt
ungkarlsliv i stundom icke alltför uppfostrande
sällskap. Hans förmälning 1850 med prinsessan
Lovisa av Nederländerna ändrade ganska litet hans
något vidlyftiga levnadsvanor, ehuru äktenskapet
utåt, tack vare gemålens trofasta hängivenhet för
sin make, tedde sig som harmoniskt. K. vann redan
som ung och bibehöll alltid en rotfast och
vidsträckt popularitet bland snart sagt alla lager av
folket. I grunden godhjärtad och älskvärd ville
han alla människor gott och var, så långt hans
förmåga att hålla sina stundom väl lättsinnigt
givna löften sträckte
sig, en trofast vän
för sina vänner. Han
förenade med ett
synnerligen folkligt
och okonstlat väsen
en fullkomlig
förmåga att vid behov
manifestera sin höga
ställning; hans
ståtliga, manliga
utseende och hållning, hans
kraftiga stämma, hans
på samma gång
värdiga, charmerande,
tillgängliga och åtm.
till synes så öppna
uppträdande gav
honom otaliga
beundrare. De som
där
emot i hovkretsen el. i det politiska livet
kom-mo honom verkligt nära, varsnade dock, att han
var mäktig rätt mycken förställning, även om han
icke alltid drevs av medveten beräkning utan
stundom snarare av obetänksamhet. Han gjorde snart
anspråk på att icke blott synas utan även vara
den bestämmande, att verkligen styra och ej blott
regera, men bristen på viljekraft och uthållighet i
arbetet gjorde, att det oftast stannade vid ansatsen.
Dels på gr. härav, dels också på gr. av en trots allt
omisskännlig önskan att lojalt uppfylla en
konstitutionell regents förpliktelser erbjöd samarbetet
med honom icke synnerlig möda men krävde väl
åtskilligt av tålamod och takt för medl. av hans
ministärer. Utan alltför stora svårigheter lät han
sig efter hand nöja med maktens sken och mottog
utan synbar motvilja yttringarna av folkets
tillfredsställelse över regeringsåtgärder, som
statsrådet mycket mot hans vilja genomdrivit. För de
besvikelser, som han likväl mången gång måste ha
känt, sökte och fann han tröst bland
konstnärsvänner och sångarbröder, i uppsluppna lag el. genom
utövande av sina litterära och konstnärliga
talanger.
K. började sin offentliga bana som kansler för
rikets univ. 1844. Vida större intresse ägnade han
emellertid sina militära sysselsättningar; han var
soldat till liv och själ, full av förhoppningar att
under sin regering kunna öka Sveriges ära. Inom
armén åtnjöt han en utomordentlig popularitet.
Han ägnade även yrkets teoretiska sida ett visst,
om ock något ytligt intresse och utgav flera
skrifter i militära ämnen. I början av 1856 blev K.
vicekonung i Norge. I sept. 1857, då det visade
sig, att Oskar I:s sjuklighet var av svåraste art,
blev han regent över de förenade rikena. Från
första stund inriktade han sig på att rekonstruera
statsrådet. Hans föresats var att skapa en
”homogen konselj” i vartdera av unionsländerna.
Därmed menade han uppenbarligen en regering av
- 857 -
— 858 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
