Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Karl XV (konung av Sverige) - 1. Karl Filip (prins av Sverige, hertig av Södermanland) - 2. Karl August (Kristian August, dansk prins, hertig av Augustenborg, svensk tronföljare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
skickliga, trogna och lojala medhjälpare, vilka
skulle lydigt och smidigt utföra hans befallningar. De
nya ministärerna, den svenska med Louis De Geer*
som justitiestatsminister, kommo dock att i allt
väsentligt taga ledningen. K:s obetänksamhet
snarare än självrådighet tog sig dock åtskilliga
uttryck, som försvårade rådgivarnas uppgifter.
Sålunda hade han förespeglat norrmännen, att han
vid sitt trontillträde
skulle avskaffa det i
Norge impopulära
riksståthållarämbetet.
Den svenska
allmänheten, riksdagen och
regeringen gjorde
emellertid kraftigt
och verksamt
motstånd, och De Geer
fick offra mycken
möda för att på
upp-skovsvägen få
tvistefrågan ur världen.
Ännu vidlyftigare
voro konungens skan-
dinavistiska planer. Det som här ytterst
föresvävade honom, var tvivelsutan en
personalunion med Danmark under hans egen ledning.
Till att börja med tog sig K:s skandinaviska
politik uttryck i täta vänskapliga förbindelser med
konung Fredrik VII. Då konflikten mellan
Danmark och Tyskland hotade att förvandlas till krig,
utlovade K. vid ett möte i Skodsborg (juli 1863)
en allians, som skulle medfört Sveriges och Norges
uppträdande på Danmarks sida. Då den svenska
regeringen under ledning av De Geer och
Gri-penstedt bestämt motsatte sig detta, nödgades
emellertid K. falla undan. I den dominerande
inrikespolitiska frågan om en representationsreform
stod K. från början bestämt på den konservativa
sidan, men drevs av De Geer steg för steg till
eftergifter, till dess han i jan. 1863 undertecknade
propositionen om ny RO. Snart hade De Geer vunnit
en sådan ställning, att K. icke vågade avskeda
honom, ehuru lust därtill förvisso icke saknades och
planer i den vägen under åren 1862—65 gång på
gång voro å bane. Då K. emellertid fann, att den
vida övervägande delen av folket ivrigt åstundade
en reform, synes han vid den avgörande
tidpunkten, nov.-dec. 1865, verkligen med kraft ha verkat
för dess genomförande. K. hyste det livligaste
intresse för ett förbättrat försvar, och för
genomdrivande av en härordning arbetade han, öppet
och under hand, med för honom ovanlig ihärdighet
både under ståndstidens slut och sedan
tvåkammarriksdagen trätt till. Alla hans ansträngningar voro
likväl förgäves; även de på gr. av fransk-tyska
krigets allvarliga varning av regeringen
Adler-creutz’ krigsminister Abelin framlagda förslagen
föllo vid 1871 års båda riksdagar på
Lantmannapartiets motstånd. Vid denna tid hade K. drabbats
av allvarlig sjukdom. Hans gemål avled 3% 1871.
Därefter skedde en viss förbättring av hans
tillstånd, varunder han någon tid hyste en fantastisk
plan på nytt giftermål. Sommaren 1872 sökte han
under en vistelse vid baden i Aachen förgäves
bättring, och på hemresan avled han på Malmö residens.
K. hade med sin gemål en dotter, Louise, 1869
förmäld med Danmarks kronprins, sedermera
konung Fredrik VIII, och en son Karl (14ä 1852—13/3
1854). — K. ägde en ganska betydande litterär
talang och skrev med stor lätthet vers. Av hans
dikter utgåvos ”En samling dikter af C.” (1863)
samt ”Smärre dikter af C.” (1865). — K. var även
en av Sveriges förnämsta konstbefordrare och
själv utövande konstnär. Han hade ett varmt
natursinne och målade flitigt landskapsmotiv från
Sverige och Norge. J. C. Boklund stod honom
närmast bi, men även A. Malmström och E. Bergh
ha väglett den kunglige dilettanten. På Ulriksdal
samlade han gärna sitt konstnärshov. Han
uppmuntrade målar- och bildhuggarkonsten i de
förenade rikena, inköpte många konstverk och
framträdde som en konstnärsfurste särsk. vid den stora
utställningen i Stockholm 1866. Hans egna tavlor
finnas flerstädes i museer och slott. Hans stora
konstsamlingar (kataloger av J. v. Falke, G.
Up-mark och L. Looström) skänktes till svenska
staten. — Litt.: L. De Geer, ”Minnen” (1892), ”Ur L.
De Geers brevsamling” (1929); A. C. Manthey,
”Dagböger for Aarene 1856—74” (1905—19); H.
Koht, ”Die Stellung Norwegens und Schwedens
im deutsch-dänischen Konflikt” (1908); F. v.
Dar-del, ”Minnen” (1911—13); ”Ur Henning Hamiltons
brefsamling” (utg. av G. Carlquist, 1914); P. v.
Ehrenheim, ”Några minnen” (1916); L. Kihlberg,
’Den svenska ministären” (1922); C. Hallendorff,
”Från Karl XV:s dagar” (1924); E. Thermaenius,
”Lantmannapartiet” (1928). E.Ths;E.W.
Sverige (Sverige-Norge), prinsar. 1) K a r 1 F
i-1 i p, prins, hertig av Södermanland (1601—22),
andre son till Karl IX och Kristina av Holstein,
föddes på Revals slott. Han fick en god uppfostran,
som 1617—18 avslutades med en resa till Danmark,
Tyskland och Frankrike. Redan tidigare hade han
börjat spela en politisk roll. 1611 hade han valts
till rysk tsar, visserligen under påtryckning av J.
De la Gardie men av de ryska representanternas
majoritet ej ogärna. I Sverige hyste man dock
betänkligheter; olikheten i religion var en stor
svårighet, Kristina såg ogärna älsklingssonens avresa
till det barbariska moskovitiska riket, och Gustav
Adolf och hans rådgivare voro tveksamma om
nyttan därav för Sverige. När K. äntligen på
sommaren 1613 kom över till Viborg, var tiden försutten,
och han måste återvända hem. Genom faderns
donationsbrev av 1609 hade dennes hertigdöme
bestämts åt K. På gr. av hans omyndighet fördes
styrelsen av änkedrottningen, och då hon med
skärpa hävdade hertigens rättigheter, kom det, särsk.
1617, till upprörda scener mellan henne och K. å
ena, konungen å andra sidan. I allm. var dock
förhållandet mellan bröderna mycket gott. 1621
följde K. konungen i fält och visade vid Rigas
belägring både mod och iver. Kort därefter
insjuknade han emellertid i ”fältsjukan” och avled i
Narva 25/i 1622. — K. hade 5/s 1620 ingått hemligt
äktenskap med Elisabet Ribbing (1597—1662; dotter
till riksskattmästaren Seved Ribbing), vilken efter
hans död födde honom en dotter, Elisabet
(Gyl-lenhielm). P.S.
2) Karl August, urspr. Kristian
August, dansk prins och hertig av Augustenborg*,
— 859 —
— 860 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
