- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 15. Johansfors - Kimon /
861-862

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Karl August (Kristian August, dansk prins, hertig av Augustenborg, svensk tronföljare) - 3. Carl (prins av Sverige, hertig av Västergötland) - 4. Carl (prins av Sverige, hertig av Östergötland) - 5. Carl Johan (prins av Sverige, hertig av Dalarne) - 6. Carl Gustaf (prins av Sverige, hertig av Jämtland) - Karl Fredrik (storhertig av Baden)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARL

1809 vald till svensk tronföljare (9/? 1768—28/s 1810),
tillhörde den augustenborgska grenen av huset
Ol-denburg. K. var redan som barn bestämd att bli
officer. Tack vare sin höga börd och militära
anlag avancerade han snabbt och blev generalmajor
1790. I österrikisk krigstjänst 1797—1800 kämpade
K. mot fransmännen, slutl. som brigadgeneral. 1803
sändes han till Norge, blev kommenderande
general i sunnanfjällska delen och från 1806
överbefälhavare i Norge. Han
gjorde sig omtyckt av
soldaterna trots hård
disciplin och vann
allmän popularitet genom
sitt enkla och folkliga
uppträdande. K. sattes
1807 i spetsen för den
norska regeringen.
Under kriget med Sverige
och England kunde
han av brist på
behövlig utrustning föga
uträtta men
försvarade Norge mot anfall.
Vapenvila ingicks med

Sverige i dec. 1808, och den varade under
Ad-lersparres marsch mot Stockholm mars 1809.
Förhoppningar hade väckts i Sverige och Norge att
åstadkomma en union mellan länderna genom val
av K. till svensk tronföljare, men denne arbetade
i det längsta för en trestatsunion genom den
danske konungens val. Den rättrådige prinsen
tillbakavisade alla övertalningsförsök att ställa sig i
spetsen för en norsk resning mot Danmark, och han
ville ej mottaga svenskarnas val, förrän fred
slutits och danske konungen bifallit det.
Adlersparres-ka partiet beräknade driva K. till handling i Norge
genom att välja honom, och han valdes till svensk
tronföljare (18/t 1809). K. anlände i jan. 1810 till
Stockholm och adopterades av Karl XIII, varvid
han antog namnet Karl August. K. blev omtyckt
även i Sverige, ehuru han på vissa håll väckte
besvikelse, då han ej medförde Norge. Han
strävade emot att genom giftermål trygga tronföljden och
fasthöll alltjämt vid sina skandinavistiska idéer;
dock var han ej främmande för tanken att försona
partierna genom att adoptera prins Gustav, Gustav
IV Adolfs son. Under en trupprevy på Kvidinge
hed i Skåne föll han av sin häst och avled inom
en halvtimme. Efter obduktion förklarade
tillkallade läkare, att han dött av slaganfall, men rykten
spriddes, att han blivit förgiftad. Detta ledde till
svåra pöbelupplopp, när hans lik 2% infördes i
huvudstaden; därvid mördades riksmarskalken
Axel v. Fersen. — Litt.: B. Sjövall, ”Georg
Adler-sparre och tronfrågan 1809” (1917); ”Handlingar
till kronprins K. A:s historia”, utg. av S. Clason
(1925); H. G. Söderbaum, ”Äldre och nyare
åsikter om kronprinsen K. A:s obduktion” (i ”Hygiea”,
1925). Mn.

3) Oscar Carl Wilhelm, prins, hertig av
Västergötland (f. 27/a 1861), Oskar II:s 3:e son.
Efter mogenhets- och officersexamen studerade C.
vid Uppsala univ. 1881—82 och genomgick 1882
—84 Krigshögsk., varefter han 1884—85 företog
en omfattande resa till Orienten och Indien.
Löjtnant 1883, ryttmästare i Livgardet samt kap-

ten i Generalstaben och Västgöta reg. 1888,
major i samma reg. 1892, överstelöjtnant 1893,
överste 1894, generalmajor i armén 1897 och
general 1908. 1894—98 var C. sekundchef för
Livgardet till häst och 1898—1912 inspektör för kav.
Under C:s inspektörstid undergick det svenska
kav. en genomgripande modernisering; framför
allt har hans insats i fråga om vinterutbildningen
och vinterutrustningen varit av betydelse. ”Blå
prinsen”, som C.
populärt kallades under
denna tid, har också
nedlagt mycket arbete
på att främja
hästsporten. — C:s största
insats, nationellt såväl
som internationellt,
faller inom Röda
korset, i vars svenska
överstyrelse han var
ordf. 1906—45. Under
hans ledning har
rörelsen utvecklats
oerhört snabbt, och C.
har på Röda korsets

vägnar lett en mängd humanitära åtgärder,
till vilka han själv merendels tagit
initiativet; bland dessa märkas främst
invalidutväx-lingarna, hjälpen åt f.d. krigsfångar och
krigsbarn samt hans vädjan till skydd för de förföljda
judarna under 1930-talet. C. blev 1917 med.
he-dersdr i Uppsala och 1945 i Oslo och är
hedersled. av Svenska läkaresällskapet. Vid C:s avgång
som ordf, i Svenska Röda korset instiftade
konungen till hans ära den s.k. Prins
Carl-medal-jen, som varje år på C:s födelsedag utdelas till
en person, som ”särsk. utmärkt sig för gagnande
nationell el. internationell humanitär verksamhet”.
— Bland C:s skrifter, som huvudsaki. behandla
speciella frågor inom kav. el. Röda korset,
märkas även hans memoarer, ”Jag minns. Minnen
från ett långt liv” (1931). C. är sedan 27/s 1897
g.m. prinsessan Ingeborg av Danmark och har
med henne sonen prins Carl Bernadotte,
döttrarna Margaretha, prinsessa av Danmark, Märtha,
kronprinsessa av Norge, och Astrid (död 1935
som drottning av Belgien). Ljs.

4) Carl, den föreg:s son (f. 10/i 1911), f.d.
hertig av Östergötland, se Bernadotte 8).

5) Carl Johan Arthur, yngste son till
kronprins Gustav Adolf (f. S1/io 1916), f.d. hertig
av Dalarne, se Bernadotte 9).

6) Carl Gustaf Folke Hubertus, prins,
hertig av Jämtland (f. 30/4 1946), son till prins
Gustav Adolf och prinsessan Sibylla.

Baden. Karl Fredrik (ty. Karl Friedrich),
storhertig (1728—1811), efterträdde 1738 sin farfar
som markgreve av Baden-Durlach, ärvde 1771
Baden-Baden vid den där regerande linjens
utslocknande. Under revolutionskrigen anslöt sig K. till
Napoleon, inträdde 1806 i Rhenförbundet och
mångdubblade sina besittningar genom
införlivande av sekulariserade och mediatiserade
furstendö-men. Han blev 1803 kurfurste, 1806 storhertig.
K. kan betraktas som skaparen av det moderna
Baden, som först under honom vann territoriell

— 861 —

— 862 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 13 11:50:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-15/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free