- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 15. Johansfors - Kimon /
863-864

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Fredrik (storhertig av Baden) - 1. Karl Albert (kurfurste av Bayern) - 2. Karl Teodor (prins av Bayern) - 1. Karl Vilhelm Ferdinand (hertig av Braunschweig) - 2. Karl II (hertig av Braunschweig) - Karl den djärve (hertig av Burgund) - Karl (konung av Böhmen) - 1. Karl den danske (prins av Danmark) - 2. Carl (prins av Danmark) - 1. Karl I (konung av England)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARL

enhet. I det inre genomförde han ett flertal
reformer i fysiokratisk anda, särsk. för näringslivets
höjande; bl.a. upphävdes livegenskapen 1783. Hans
politiska korrespondens 1783—1806 utgavs 1888—
1901 (5 bd). — K:s son arvprins Karl Ludvig
(1755—1801), fader till Gustav IV Adolfs gemål,
drottning Fredrika, omkom genom olyckshändelse
vid ett besök i Sverige. B.

Bayern. 1) Karl Albert, kurfurste (1697—
1745), se nedan Tysk-romerska riket 5).

2) Karl Teodor, prins (1795—1875), 2 :e son
till sedermera konung Maximilian I, fick en rent
militär uppfostran och deltog med berömmelse i
kriget mot Napoleon 1813—14, blev fältmarskalk
1841, generalinspektör för bayerska armén 1848.
Under kriget 1866 erhöll han befälet över samtliga
de sydtyska staternas trupper, men arméns
oenhetliga sammansättning och politiska hänsyn
försvårade i hög grad en energisk krigföring, och K.
uträttade föga.

Braunschweig. 1) Karl Vilhelm Ferdi
n a n d, hertig (1735—1806), son till hertig Karl I
(1713—80), som han efterträdde 1780, systerson till
Fredrik den store av Preussen; mest bekant som
fältherre i preussisk tjänst. Under sjuåriga kriget
utmärkte sig K. vid flera tillfällen, särsk. i slaget
vid Minden. Som preussisk fältmarskalk förde han
överbefälet i fälttåget mot Holland 1787, och hans
inflytande var under lång tid mycket stort, mest i
militära men även i politiska frågor. 1792 avslog
K. ett anbud att omorganisera den franska armén
och mottog i stället överbefälet över den
österrikisk-preussiska armén mot Frankrike. På gr. av
alltför långsam och metodisk krigföring uträttade
han föga och nedlade 1794 befälet. Motsträvigt
trädde han 1806 åter i spetsen för den preussiska
armén, men vid Jena och Auerstädt led hans
krigföring fullständigt skeppsbrott, och han själv blev
dödligt sårad. Som regent utvecklade K. en
betydande reformverksamhet i upplysningstidens
anda. P.S.

2) Karl II Fredrik August Vilhelm, den
fö-reg:s sonson (1804—73), hertig 1815. Under K:s
omyndighetstid styrdes landet 1815—23 av hans
förmyndare, farbrodern, sedermera Georg IV av
Storbritannien och Hannover. K., som förde ett
vilt och utsvävande liv, vanskötte regeringen och
avsattes efter ett uppror sept. 1830. Han levde
därefter i London och Paris, varunder han
intrigerade för att återfå sitt land, bl.a. med prins Louis
Napoléon, sedermera kejsar Napoleon III. Efter
1870 bosatt i Genève testamenterade han sin
framför allt i diamanter placerade förmögenhet till
denna stad, på villkor att en staty restes till hans ära,
vilket skedde 1879 (”diamanthertigen”). Sa B.

Burgund. Karl den djärve (fra. Charles le
téméraire}, hertig (1433—77), son till Filip den gode.
K. ingrep redan som Burgunds tronföljare, då med
titeln greve av Charolais, i kampen mellan
Frankrike och sitt eget land, då han stödde den franska
feodaladelns liga mot Ludvig XI och därigenom
lyckades förlama dennes politik att skänka Liége
stöd. Han ställde då denna stad under burgundiskt
inflytande. Sedan han 1467 efterträtt sin fader,
tillfångatog han 1468 Ludvig vid en konferens i
Pé-ronne, emedan han misstänkte denne för att ha

uppmuntrat Liéges upprorsplaner. Hans fortsatta
politik gick ut på att förena rikets två delar:
Burgund och Nederländerna. Sålunda tillförpantade
han sig 1469 delar av Elsass och erövrade 1473—75
Lothringen. Han planerade även ett genom
gifter-målsförbindelse befäst förbund med huset
Habs-burg och hade äregiriga planer på att förskaffa
sig hög ställning inom
tyska riket. Trött på
Ludvig XI :s ständiga
diplomatiska aktion
mot honom på olika
håll ämnade han vända
sig mot denne men
skulle först göra
processen kort med
schweizarna, vilka ständigt,
uppmuntrade av
Ludvig, oroade de s.ö.
delarna av hans rike.
Hans trupper voro
emellertid ej vuxna den
nya taktik, som
schwei

zarna skapat; han led nederlag vid Granson och
Murten 1476 samt mot schweizarna och
lothring-arna vid Nancy 1477, där han själv stupade. —- K.
var en pliktmedveten furste, men hans politiska
planer, vilka saknade all sans och måtta, voro
omöjliga att realisera med hans och hans rikes
resurser. De sista årens motgångar synas
fullkomligt ha rubbat hans själsliga balans. K:s hov var
centrum för ett glänsande ridderligt liv, där man
sökte återuppliva högmedeltidens döda ideal. K.
hade även betydande kulturella intressen. I.A.

Böhmen. Karl, konung, se nedan
Tysk-romers-ka riket 2).

Danmark. 1) Karl den danske, prins (d.
1127), se nedan Flandern.

2) Carl, prins (f. 1872), se Håkon, norska
konungar.

England. 1) Karl (eng. Charles} I, konung (1600
—49), 2:e son till Jakob I och Anna av Danmark,
tronarvinge 1612 vid den äldre broderns död,
efterträdde 25-årig 1625 sin fader. Redan som
tronföljare hade K. utövat ett
stort politiskt
inflytande, och efter
tronbe-stigningen fortsatte han
på den inslagna vägen,
fiendskap med
Spanien, understöd till
morbrodern Kristian IV i
trettioåriga kriget,
vänskap med
Frankrike. Till stärkande av
denna gifte sig K. 1625
med Henriette Maria
av Frankrike. Den
franska vänskapen
förbyttes dock 1627

i fiendskap, men 1629 slöts åter fred, och inom kort
drog sig K. tillbaka från all aktiv yttre politik för
att ägna sina krafter åt den inre. Även här
fortsatte han på faderns vägar och kom därför genast
i konflikt med parlamentet, särsk. till följd av
meningsskiljaktigheter om beskattningsrätten. Helt
övertygad om konungadömets gudomliga rätt
kun

— 863 —

— 864 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 13 11:50:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-15/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free