Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Karl I (konung av Rumänien) - 2. Karl II (konung av Rumänien) - Karl Eduard (hertig av Sachsen-Kobrug-Gotha) - Karl August (hertig av Sachsen-Weimar-Eisenach) - 1. Karl Emanuel I (konung av Sardinien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
regeringen I. Brätianu tagit makten, yrkade K.
2/s 1914 i kronrådet, att Rumänien omedelbart
skulle ingripa i 1 :a världskriget på
centralmakternas sida, men fick ej regeringen med sig.
Han sökte nu förhindra landets anslutning till
ententen men avled redan s.å. K. var g.m.
Elisabet av Wied-Neuwied, känd som författarinna
under pseud. Carmen Sylva. B.
2) Karl II, konung (f. 1893), son till
Ferdinand I, konung 1930—40. Som kronprins gifte
sig K. 1918 morganatiskt med dottern till en
general, Zizi Lambrino. Sedan detta äktenskap
hade upplösts, förmäldes han 1921 med
prinsessan Helena av Grekland, med vilken han s.å. fick
sonen Mikael. Han övergav 1925 sin gemål,
avsade sig tronföljden och bosatte sig utomlands
tills, med madame Magda Lupescu, med vilken
han hade inlett en förbindelse. K:s
tillbakaträ-dande berodde även på motsättning till bröderna
Brätianu, som behärskade den rumänska
politiken. Vid konung Ferdinands död 1927 utropades
Mikael till konung men tillträdde som
minderårig icke tronen. S.å. avled lon Brätianu, och
sedan det liberala partiets fleråriga regim följ,
år hade brutits av nationella bondepartiets ledare
Maniu, inträdde efter hand en ny situation även
för K., som i juni 1930 med Manius samtycke
återvände till Rumänien och korades till konung
i st.f. sonen. Den rojalistiska opinionen hade
förgäves hoppats på en försoning mellan K. och
Helena; konungen upprätthöll förbindelsen med
madame Lupescu. K. försökte vinna sina gamla
fiender liberalerna för en nationell
samlingspoli-tik men misslyckades. Han visade tidigt
benägenhet att regera personligen, spelade ut partier
och politiker mot
varandra och bröt 1933
med Maniu. Den
fascistiska och
antisemitiska rörelsen
Järngardet*, som nu hade
tagit uppsving, försökte
K. tidvis blidka
genom vissa eftergifter,
men dess agitation
mot regimen fortsatte
och riktades även
mot konungens
privatliv (madame
Lupes-cus judiska börd var
en bidragande orsak
till konflikterna). Då det inrikespolitiska läget
blev alltmer spänt och förvirrat, gjorde K. 1938
en statskupp, upplöste samtliga partier och
utfärdade en ny, autoritär författning. Ett
enhets-parti bildades under namnet Nationella
pånyttfödelsens front. Konungens personliga makt blev
avsevärt förstärkt. Järn gardet nedslogs med hård
hand men gick ”under jorden”. K. orienterade
Rumänien närmare Tyskland men var alltjämt
angelägen att hos västmakterna försöka vinna
en motvikt till det tyska inflytandet. Hela hans
politik strandade 1940 på gr. av Rumäniens
nationella olyckor och den rumänska fascismens
uppblossande. K. såg sig nödsakad att associera
Rumänien med axelmakterna, men särsk. som
följd av landavträdelserna till Sovjetunionen,
Ungern och Bulgarien undergrävdes hans egen
ställning. Han tvingades i sept. s.å. att abdikera
till förmån för kronprins Mikael, 2 dagar efter
det general Antonescu hade kommit till makten.
Under de följ, krigsåren vistades K. i flera
länder, bl.a. i USA. 1947 ingick han i Brasilien
äktenskap med madame Lupescu och bosatte sig
därefter i Portugal. — Passionerad och impulsiv
hade K. svårt att vinna auktoritet, men som
regent visade han sig bättre än sitt rykte; han
saknade icke handlingskraft och ådagalade
under påfrestande förhållanden politisk talang och
stor arbetsförmåga. S.Br.
Sachsen-Koburg-Gotha. Karl Eduard,
hertig (f. 1884), postum son till hertig Leopold av
Albany, efterträdde 1900 sin farbror Alfred som
hertig, stod till 1905 under förmynderskap av
prins Ernst av Hohenlohe-Langenburg,
abdikerade 1918. K. var flera år president för tyska
Röda korset. Han visade tidigt sympati för
nationalsocialismen, erhöll en hög grad inom SA
och blev Obergruppenführer i NSKK. Han
internerades av de amerikanska
ockupationsmyn-digheterna i juni 1945. I juni 1948 betecknades
han av denazifieringsdomstolen i Koburg som
nazistisk ”medlöpare”. Han är sedan 1905 g.m.
prinsessan Victoria Adelaide av
Schleswig-Hol-stein-Glücksburg (f. 1885), med vilken han har
3 söner och 2 döttrar, bl.a. prinsessan Sibylla,
som 1932 förmäldes med prins Gustav Adolf av
Sverige. [ThJS.Br.
Sachsen-Weimar-Eisenach. Karl August,
hertig, från 1815 storhertig (1757—1828), känd som
Goethes vän och beskyddare. Uppfostrad av C. M.
Wieland blev K. hertig 1758, regent 1775. Med
Goethe som intim
rådgivare befordrade han
hertigdömets
industriella och kulturella
upp-blomstring. Han drogs
in i Preussens
antiös-terrikiska politik (se
Fursteförbundet), gick
1788 in i preussiska
armén; honom följde
Goethe vid kanonaden
vid Valmy 1792. Efter
slaget vid Jena
tvingad att ansluta sig
till Rhenförbundet
förenade sig K. 1813
med de allierade och kommenderade 1814 armén
i Nederländerna. I opposition mot reaktionen vid
Wienkongressen var K. den förste tyske furste,
som oktrojerade en fri författning 1816. Weimar
blev en brännpunkt för den liberala agitationen
tack vare pressfriheten, även om denna formellt
inskränktes i överensstämmelse med
Karlsbad-besluten. — Litt.: H. Wahl har utg. K:s
brevväxling med Goethe (3 bd, 1915—18); W. Wachsmuth,
”Herzog K. und Goethe” (1911); F. Hartung, ”Das
Grossherzogtum Sachsen unter der Regierung Carl
Augusts” (1923). P.Nm.
Sardinien. 1) Karl Emanuel I (ital. Carlo
Emanuele), konung (1701—73), son till Viktor
Amadeus II, regent efter sin fars abdikation,
deltog i polska tronföljdskriget som Frankrikes
— 877 —
— 878 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
