Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby, Nils - Karlebylånga - Karled - Karl Edvard - Karl Emanuel - Karl Eriksson, Röde - Karl-Ewert - Karlevi - Karlfeldt, Erik Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLEBYLÄNGA
vistelse i Tyskland och Frankrike var han 1913
—16 red. för ”Nordisk boktryckarkonst” och
anställdes 1916 i red. för ”Skånska
socialdemokraten”, vars huvudred, han var 1917—21. Inom den
socialdemokratiska ungdomsrörelsen intog K. som
red. för dess organ ”Frihet” 1918—20 en
framskjuten ställning. Han tillhörde även partitidskr.
”Tiden”s red. från 1922 och partistyrelsen 1920
—24. När Socialiseringsnämnden tillsattes 1920,
blev K. dess sekr., vilken befattning han innehade
till sin död. — K. torde få betecknas som den
svenska socialdemokratiens främste teoretiker.
Genom studier bl.a. vid Stockholms högsk.
förvärvade han en grundlig kännedom om den
ekonomiska litteraturen. Hans sanningslidelse drev
honom att underkasta åtskilliga av socialismens
doktriner en kritisk granskning, men hans
grundåskådning var marxistisk. Socialdemokratiens mål
är enl. K. arbetarklassens fulla delaktighet i
samhället, men detta måls vinnande behöver icke
nödvändigt innebära, att äganderätten till
produktionsmedlen överflyttas till stat el. kommun.
K. föreställer sig vidare, att produktionen kan
inriktas på att tillfredsställa samhällets behov även
med bibehållande av den fria köpkraften som
regulator. Köpkraften bör emellertid
demokratiseras genom en jämnare inkomstfördelning. K:s
huvudarbete är ”Socialismen inför verkligheten”
(1926). Han utgav vidare ”Socialiseringsfrågans
förutsättningar och läge i Danmark” (1921) och
”Iakttagelser rörande socialiseringen i Österrike
1918—22” (1924). T.Er.
Karlebylånga, by i Karleby* sn i
Västergötland.
Karled, hos hästen kotans* bakre sida.
Karl Edvard, tronpretendent, se Karl, England
3)-
Karl Emanuel. 1) Konungar, se Karl, Sardinien
1) och 2). — 2) Hertig, se Karl, Savojen.
Karl Eriksson, kallad R ö d e, ärkebiskop av
Lund (d. 1334). K., som tillhörde ätten Galen*,
var först domprost i Lund och blev 1325
ärkebiskop efter Esger Juul. Motståndare till
Kristofer II deltog han i den danska aristokratiens
med holsteinarnas hjälp genomförda störtande av
konungen 1326. Då sedermera det holsteinska
herraväldet blev alltmera tryckande, trädde K. i
spetsen för en separatistisk rörelse bland skåningarna,
vilken 1332 ledde till deras anslutning till Sverige.
Karl-Ewert, artistnamn för Karl-Ewert
Chris-tenson*.
Karlevi, by i Vickleby sn, Öland. Nära stranden
står en runsten, med runor på alla sidor, berömd
för sin inskrift, som är i regelrätt drottkvätt och
besjunger den döde som en dansk hjälte.
Inskriften, som är från vikingatiden, anses härröra från
en norsk skald. Se Drottkvätt.
Karlfeldt, Erik Axel, skald (2°/7 1864—8/4
1931). K., som urspr. hette Eriksson, var bondson
från Karlbo by i Folkärna sn i Dalarne. Han
intogs 1878 i Västerås lärov., kom 1885 som student
till Uppsala och blev fil. lic. 1898, var lärare vid
Djursholms samskola 1893—95 och vid Värmlands
folkhögsk. i Molkom 1895—96, blev e.o. amanuens
vid Kungl. bibi. 1900 och bibliotekarie vid
Lant-bruksakad. 1903. Han blev medl. av Sv. akad.
1904 och dess sekr. 1912, utnämndes till fil. he-
dersdr vid Uppsala univ. 1917 och tilldelades 1931,
efter sin död, Nobelpriset i litteratur. — Om K:s
privata livshändelser är man föga underrättad.
Något som djupt ingrep i hans ungdom, var
faderns konkurs 1885, följd av ett rättsligt efterspel.
Hans första studentår voro fattiga och tryckta,
och det dröjde, innan han utvecklade den säkra
myndighet, som låg i hans väsen. Sedan han under
1890-talets förra hälft publicerat enstaka dikter,
bl.a. i ”Ny ill. tidn.”, debuterade han 1895 rned
”Vildmarks- och kärleksvisor”, dock utan att bli
vidare uppmärksammad. Verkligt erkänd och
populär blev han genom ”Fridolins visor” (1898) och
”Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim”
(1901). Med många års mellanrum följde ännu
tre diktsaml.: ”Flora och Pomona” (1906), ”Flora
och Bellona” (1918) och ”Hösthorn” (1927). För
”Sv. akad:s handl.” skrev han litterära
minnesteckningar över Lucidor (1914) och C. F. Dahlgren
(1923), utmärkta av smak och fin förståelse. Hans
tal och prosauppsatser samlades efter hans död i
”Tankar och tal” (1932). ”K:s ungdomsdiktning”
med biogr. av S. Haglund och bibliogr. av N.
Af-zelius utkom 1934.
K. hörde icke till de brådmogna skalderna; han
blev jämförelsevis sent färdig. Hos den
debuterande trettioåringen spårar man påverkningar från
Runeberg och Rydberg samt från Bååths och
Frö-dings provinsiellt betonade poesi, men han har
redan i sin hembygd, dess natur och bondekultur
funnit den värld, som han framgent skulle dikta
om, och därtill sin egen manliga, naturfriska ton.
Den unge bondestudenten, som mist
fädernehemmet, hade känt sig rotlös och osäker, ”ryckt som
en ört ur sin groningsgrund”, som han säger i
”Fäderna”. Han drogs å den ena’ sidan in i det
— 891 —
- 892 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
