Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karmöy - Karnak - Karnallit - Karnap - Karnatik - Karnation - Karnauba-palm, -vax - karneades - van Karnebeek, Herman Adriaan - Karneia, karnéerna - Karnell, 1. Vitalis - Karnell, 2. Bertil - Karneol - Karneval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARNEVAL
Osirispelare från Ramses III:s tempel i förgården till
det stora Amontemplet i Karnak. 20:e dynastien, omkr.
1180 f.Kr. Se även bild 6 å pl. vid Byggnadskonst.
Avaldsnes’ stenkyrka från 1200-talet. Sträckan
Haugesund (på fastlandet)—Skudeneshavn
trafikeras av Norges statsbaner med bussar. Planer
föreligga på bro över Karmsunds smalaste del.
K. räknas vanl. som Norges tätast befolkade ö. F.I.
Karnak, by i övre Egypten på Nilens ö. strand,
med betydande ruiner av det gamla Tebe.
Framför allt märkes det stora Amontemplet, grundat
av kungarna av I2:e dynastien men med sina
yngsta delar härrörande från de romerska
kejsarna. Den stora hypostylen, uppförd av
Thot-mes III (o. 1475 f.Kr.), är ett av forntidens
mäktigaste byggnadsverk, sträckande sig över en
areal av 5,000 m2 (105 m lång, 53 m bred); taket
uppbäres av 134 pelare i 16 rader; på yttermuren
reliefer, som förhärliga Seti I:s och Ramses II:s
segrar. S. om templet, förbundet med detta
genom en sfinxallé, ligger ett tempel, helgat
gudinnan Mut och uppfört av Amenhotep III (o. 1400
f.Kr.), n. därom ett av honom uppfört tempel
åt guden Monthu, vilket liksom ett närliggande
tempel, helgat Ptah och byggt av Shabaka (o. 700
f.Kr.), blivit utvidgat av Ptolemaierna. — Litt.:
G. Legrain, ”Les temples de K.” (1929). O.K-P.
Karnalli’t, miner., vattenhaltig
kalium-magnesium-klorid, KC1 • MgCl2 • 6 H2O, rombiskt, 1 ättlösligt
och lätt delikviscerande salt, som förekommer i
saltgruvorna. Viktigt som råmaterial i
kaliindustrien.
Karnap’ (sannolikt etym. = kanapé), kar napp,
användes i samma betydelse som erker*, ett med
tak och fönster försett tornliknande utsprång på
en byggnad, som förekommer såväl under senare
medeltid och renässans som i modernare
byggnadsstilar. Se även Burspråk.
Karna’tik (sanskr. Karnätaka), urspr. det av
ka-nareser (sanskr. karnäta) bebodda området mellan
ung. Nilgiri i s. och Kolhapur i n. innanför V.
Ghats, av européerna överflyttat som geografisk
beteckning för området mellan Kap Comorin i s.
och Nellore i n. på Främre Indiens östkust, vilket
alltsedan 1710 helt el. delvis lydde under den av
stormogulväldet avhängige nawaben i Arcot;
området införlivades slutl. 1853 helt med det
anglo-indiska väldet.
Karnatio’n (av lat. caro, gen. carnis, kött) kallas
inom målarkonsten återgivandet av färgen el.
färgverkan hos de nakna delarna av människokroppen.
Karnauba-palm, -vax [-au’-], se Copernicia.
Karne’ades, grekisk filosof (o. 214—o. 129),
tillhörde den yngre akad. skolan (se Akademi). I
opposition mot stoikernas försök att uppställa säkra
sanningskriterier hävdade han en skeptisk
uppfattning av kunskapsproblemet och måste aktas som
ett av den grekiska filosofiens skarpaste huvuden.
Se Sannolikhet. — Litt.: V. Brochard, ”Les
scepti-ques grecs” (2 éd. 1923).
van Kar’nebeek [-bek], Herman Adriaan,
jonkheer, nederländsk diplomat (1874—I942)»
borgmästare i Haag 1911—18, utrikesminister 1918
—27, därefter regeringskommissarie i prov.
Syd-holland. K. spelade en framträdande roll i Nat.
förb. och presiderade vid dess 2:a församling
1921. Som utrikesminister ledde han å
Nederländernas vägnar förhandlingarna om revidering av
de internationella konventionerna angående
Schel-des utlopp.
Kar’neia (grek.), karnéerna, ryktbar
forn-grekisk fest, firad i Sparta m.fl. doriska städer
på högsommaren under 9 dagar (7—15) i mån.
Karneios till ära för Apollon Karneios, den
för-doriske guden Karneios’ el. Karnos’ efterträdare.
Under festmån. måste vapnen vila. — Litt.: M.
P. Nilsson, ”Geschichte der griechischen
Religion”, 1 (1941).
Karneir. 1) Karl Vitalis K., präst och
skolman (1862—1921), prästvigd 1899, kyrkoherde r
Karesuando 1901. Samtidigt innehade K.
befattningen som folkskolinspektör i Sveriges
nordligaste distrikt 1904—14. När inspektörstjänsten
omorganiserades 1915, lämnade K. sin
kyrkoherdebefattning och blev folkskolinspektör i
Norrbottens ö. inspektionsområde. 1916—19 var han
även nomadskolinspektör. K. var en duglig
skol-organisatör, och hans stora kunnande i fråga om
lapparnas och den finsktalande befolkningens
förhållanden togs i anspråk bl.a. av 1906 års
ren-beteskommission och 1908 års kommitté för
nomadundervisningens ordnande. E.Bng.
2) Nils Bertil K., den föreg:s son, skolman
(f. 17/g 1900), fil. kand. 1924, folkskollärarexamen
1925, folkskolinspektör i Norrbottens ö.
inspektionsområde 1927—46, i Södermanlands ö.
inspektionsområde 1946, undervisningsråd sedan 1947.
K. har spec. intresserat sig för och arbetat med
landsbygdens skolproblem och den finsktalande
ungdomens undervisning. Som expert på dessa,
områden har K. spec. verkat inom 1940 års
skolutredning.
Karneol [-å’l] (fra. carnéol, ital. corniola, av lat.
come’olus, hornartad), miner., orangefärgad el. röd1
kalcedon, använd som prydnadssten, särsk. i ringar
(ofta med graverat sigill), broscher o.d. Färgen
härrör från i kiselsyran inblandade järnföreningar.
K. förekommer som hålrumsfyllnad i bergarter.
Jfr Sard.
Karneva’l, i Sydeuropa benämning på fastlagen*,,
urspr. den tid, som närmast föregick den av
kyrkan påbjudna fastetiden av 40 dagar före påsk,
sedermera inskränkt till veckan före den s.k.
askonsdagen, då man under katolsk tid samlades ii
kyrkan och fick ett kors tecknat i pannan till tec-
— 933 —
— 934 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
