Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karneval - Karnifikation - Karnis - Karniska alperna - Karnivorer - Karo, Josef - Karob(e)träd - Karoli församling, Malmö Caroli församling - Karolin (krigare) - Karolin (mynt) - Karolina, Carolina (namn) - Karolina (biljardspel) - 1. Karolina Matilda (drottning av Danmark)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARNIFIKATION
ken på fastans början. Under k. släpptes all
lustighet lös, och man fyllde tiden med festligheter
och skämtsamma upptåg. Seden att uppträda
maskerad på offentliga platser, vilken såväl i Tyskland
som i romanska länder kan föras långt tillbaka i
tiden, organiserades småningom i fester med
pompösa tåg genom gatorna, omnämnda redan under
medeltiden. K. i denna form liksom de
utsvävningar, som åtföljde festerna, undertrycktes i
Tyskland av såväl kyrklig som världslig överhet men
upptogs på nytt från 1820-talet i väst- och
sydtyska städer. I Italien har k. firats i obruten
tradition; bekant är särsk. k. i Rom, och denna liksom
k. i städerna vid Rivieran ha givit mönstret till
moderna karnevalståg. — Seden är av dunkelt
ursprung; man har sökt förklaring i namnet (ital.
carnevalé), som man, säkerligen förhastat, sökt
härleda ur lat. carrus nava’lis, en båt på hjul (en dylik,
som ofta medföres i nutida karnevalståg, omtalas
även från medeltiden), och därvid sökt samband
med dionysosfesterna i Aten (varvid en båt på
hjul drogs genom staden) samt även med kulten
av den germanska gudinnan Nerthus. En äldre
förklaring, som härleder namnet ur det
skämtsamma carne vale (lat., farväl kött!), emedan man
under fastan efter k. avstod från köttmat, är
språkligt sett riktigare, men sannolikt är k. en
folkety-mologisk ombildning av ett annat ord, ovisst
vilket. S.Ld.
Karnifikatio’n (till lat. caro, kött, och facere,
göra). Om exsudatet i lungblåsorna vid en
lunginflammation ej resorberas, sker utläkning genom
granulationsvävnad. Området får då ett köttaktigt
utseende, varav benämningen k. Ett sådant
karni-fierat område kan ej senare restitueras.
Karni’s (ytterst grek, koronis’, liten krans;
ety-mo\. = kornisch), list
med S-formig
profil. Om övre delen
springer ut över
den undre, är k.
stigande; är
förhållandet omvänt,
är k. fallande. K. är ytterst vanlig i arkitektur
och möbelkonst på lister, baser, kapitäl, anfang
o.a. — Karnisbåge, se Båge 1).
Kar’niska alperna, se Alperna, sp. 723.
Karnivorer [-å’-]. 1) Bot., se Insektätande växter.
2) Zool., köttätande djur. Jfr Rovdjur.
Karo, Josef, judisk teolog (1488—1575), har
författat ”Schulchan aruch” (Det dukade bordet),
ett systematiskt ordnat kompendium i den
talmu-diska litteraturen, som blivit den ortodoxa
judendomens normgivande ritualkodex (se Judisk
litteratur, sp. 233).
Karo’b(e)träd, se Johannesbrödträd.
Ka’roli församling, Malmö Caroli
församling, upplöstes Vi 1949 och uppdelades på
S:t Pauli, S:t Petri och Kirsebergs församlingar.
KarolFn (av Ca’rolus, latinisering av Karl),
vanlig benämning på Karl XII:s krigare.
Karoli’n, svenskt mynt. K. benämndes från
1664 det från d.å. i finvikt något sänkta
markmyntet; 8-marken (finvikt 28,8985 g, präglad sista
gången 1704) el. dukatonen kallades f y r d u
b-b e 1 k., 4-marken (finvikt 14,4455, präglad sista
gången 1755) dubbel k. el. daler k., 2-marken
(finvikt 7,2228, präglad sista gången 1754),
karolin, i-marken (finvikt 3,6114, präglad sista gången
1721) V2 k. I förh. till kopparmyntet och det
därmed från 1680-talet till 1720-talet likvärdiga
öresmyntet i silver, daler courant, steg den officiella
värdesättningen av k. från 16 öre 1664 till i82/s
öre 1681, 20 öre 1686, 25 öre från 1715, allt i
silvermynt, medan förhållandet till riksdalern
förblev i huvudsak konstant. Under Fredrik I:s och
Adolf Fredriks tid nämndes k. även resp, f r i e
d-r i k och a d o 1 p h i n. Sedan det dittillsvarande
k.-myntet genom en förordning av 1717 indragits,
utsläpptes 1718 ett nytt k.-mynt, de s.k. G ö r t
z-ka k.: 4 k. = 2 dal. smt, 2 k. = I dal. smt och
1 k. (finvikt 4,6226 g) = V2 dal. smt. Alla k.
upphörde att gälla 1776/78. N.L.R.
Karoli’na, Carolina* (fem.-formen till
Ca’ro-lus, latinisering av Karl), kvinnonamn.
Karoli’na, ett biljardspel, se Biljard.
Karolina, furstinnor.
Danmark. 1) Karolina Matilda (da.
Caro-line Mathilde), drottning (1751—75), dotter till
engelske tronföljaren Fredrik av Wales och Augusta
av Sachsen-Gotha. K. fick en god uppfostran men
hölls tills, med sina syskon av sin strängt religiösa
moder i avskildhet inom hemmet. Då hon 15-årig
1766 bortgiftes med sin kusin, den utsvävande och
brutale, av begynnande sinnessjukdom redan
märkte Kristian VII, var hon därför föga rustad att
hävda sig vid det sedeslösa och intriganta danska
hovet. Inom kort åsidosatte kungen henne öppet;
kronprinsens födelse 1768 förbättrade ej hennes
ställning, och K. levde mestadels ett tillbakadraget
liv, framför allt ägnande sig åt sonens skötsel. K:s
vänliga och blida väsen och hennes
välgörenhetsarbete gjorde henne populär bland folket. En
ändring inträdde 1769, i och med att Kristians
tyske livläkare, J. F. Struensee, ingrep i hennes
liv. Han förstod snart att väcka hennes kärlek
och blev våren 1770 hennes älskare; den dotter,
Louise Augusta, som hon födde 1771, hade
Struensee till far. Struensee förbättrade förhållandet
mellan K. och den för K:s otrohet likgiltige
kungen, återgav henne ställningen som hovets
medelpunkt och gav hennes livsglädje fritt utlopp
i ett oavbrutet nöjesliv. I sin lidelsefulla
hängivenhet för Struensee kastade K. alla hänsyn och
utmanade synnerligen oklokt den allmänna
opinionen; hon red offentligt i herrsadel, iförd
manskläder, visade öppet sin passion för Struensee och
förolämpade djupt änkedrottning Juliana Marie
och dennas son arvprins Fredrik. Dessa blevo
också jämte Ove Höegh-Guldberg själen i den
sammansvärjning, som 17/i 1772 gjorde slut på
Struensees diktatur och sände drottningen som
fånge till Kronborg. Efter en skandalös
skilsmässoprocess förklarades K. i april 1772 skyldig
till äktenskapsbrott och till följd därav äktenskapet
mellan K. och Kristian upplöst och K. förlustig
sin krona. Barnen fråntogos henne, och meningen
var, att K. skulle hållas i mild och ståndsmässig
fångenskap i Aalborg. Tack vare broderns, Georgs
III av England, ingripande tilläts dock K. att
lämna landet och bosätta sig i Celle i Hannover;
drottningtiteln fick hon behålla, och hennes
hemgift återbetalades. Här levde K. i stillhet, allmänt
älskad för sin godhet och välgörenhet. En kom-
— 935 —
— 936 —
Karnisprofiler; t.v. stigande,
t.h. fallande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
