Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpatoryssland, Karpatorutenien, Karpatoukraina, Transkarpatiska området - Karpatoukraina - Karpe, Sven - Karpe, Gösta - Karpell, fruktblad - Karpetjenko, G. D. - Karpfiskar - Karpinskij, Alexandr Petrovitj - Karplaxar - Karpliknande fiskar - Karplöss - Karpodling - Karpogon - Karopkrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARPOKRATES
utövade ett visst inflytande. I okt. 1944 trängde
ryska trupper in i området, och under de följ,
månaderna intogs landet helt; de ”ryska” politikerna
arresterades. En autonom ”soldatregering”
organiserades i området, vilket erkände
Tjeckoslovakiens överhöghet. I juni 1945 avträdde den nya
tjeckoslovakiska regeringen K. till Sovjetunionen,
varinom det anslöts till Ukrainska
sovjetrepubliken. Edg.K.;B.
Karpatoukraina, se Karpatoryssland.
Karpe, Sven Ivan, violinist (f. 23/4 1908),
studerade 1929—35 vid Musikkonservatoriet i
Stockholm, där Ch. Barkel var hans lärare, samt 1935
—37 hos C. Flesch och 1938 hos G. Enesco.
Sedan 1939 är K. medl. av Barkelkvartetten. 1941
—43 var han konsertmästare vid Nordvästra
Skånes orkesterförening och 1943—44 vid
Konserthusstiftelsen i Malmö. Efter debuten 1935 har K.
konserterat i Sverige och utlandet (bl.a. i Rom,
Helsingfors och Reykjavik). Han är även en
uppskattad violinpedagog. S.E.S.
Karpe, Gösta, läkare (f. 24/4 1908), med. lic.
1937, med. dr och doc. i oftalmologi vid
Karolinska inst. 1945, prof, i oftalmologi där 1949. K.
har bl.a. utg. värdefulla arbeten om den kliniska
användningen av elektroretinografien.
Karpell’, fruktblad, se Blomma och Pistill.
Karpetje’nko, G. D., rysk ärftlighetsforskare
och cytolog, vann på 1920-talet internationell
berömmelse genom sin utomordentligt
instruktiva och grundliga analys av bastarder mellan
släktena Brass’ica (kål) och Raph’anus (rättika).
I avkomman från dessa bastarder erhöll K.
allopolyploida, konstanta och fertila produkter
med summan av föräldrarnas kromosomtal (se
Polyploidi) och bidrog genom dessa resultat i
hög grad till klargörandet av artkorsningens och
polyploidiens betydelse för de högre växternas
evolution. K. uppges ha stupat vid Leningrads
belägring under 2:a världskriget. Mng.
Karpfiskar, Cypri’nidae, fam. av underordn.
karp-liknande fiskar, med liten, tandlös, utstjälpbar mun,
undre svalgben försedda med kraftiga tänder,
verkande mot en hornartad platta på skallens bas, en
rygg- och en analfena. K. omfattar ett synnerligen
stort antal släkten och arter i sötvatten i Europa,
Asien, Nordamerika och Afrika. I svenska vatten
äro följ, släkten representerade: karpsläktet,
rud-släktet, sandkryparsläktet, sutarsläktet, elritsa,
mörtsläktet, groplöja, löjsläktet, asp,
braxensläk-tet, skärknivsläktet och grönlingsläktet. Bland
andra former märkas barb, bitterling, Chondros’torna
och Rasbo’ra samt den siamesiska Garra taenia’ta,
som bakom munnen har en sugskiva, med vilken
den kan hålla sig fast vid stenar i de bergbäckar,
där den lever. N.Rn.
Karpfnskij [-skaj], Alexandr Petrovitj,
rysk geolog (1847—1936), 1877 prof, i geologi vid
bergsinst. i Petrograd, 1895—1903 dir. för
Geologiska kommittén vid vars organisation han kraftigt
medverkade, 1916 president för ryska
vetenskaps-akad. K:s geologiska arbeten omfatta nästan alla
delar av vetenskapens område, i sht Urals geologi.
Jämte Tjernysjev utgav han 1892 ”Carte
géologi-que de la Russie de l’Europe”, 6 blad i skala
1:2,520,000. K. var 1897 president för 7:e internat.
geologkongressen i Petersburg. [K.A.G.JE.Nn.
Karplöss, Argulus foliaceus, på spigg.
Karplaxar, Characin’idae, fam. av underordn.
karpliknande fiskar, omfattande o. 500 arter i
sötvatten i Afrika, Mellan- och Sydamerika, med
mycket växlande utseende, storlek och
levnadssätt, somliga erinrande om karpar, andra med sin
fettfena om laxar, somliga växtätande med svaga
tänder el. vackert färgade, använda som
akvarie-fiskar, andra, ss. piraya* i Sydamerika, med
kraftiga tänder, fruktade för sina bett.
Karpliknande fiskar, Ostariophy’si el.
Cyprinifo’r-mes, underordn. av ordn. benfiskar, former med
mycket olika utseende, huvudsaki.
sötvattensfis-kar. Hit höra fam. karpfiskar, karplaxar, darrålar,
malfiskar (se dessa ord) och Aspredin’idae (se
Aspredo).
Karplöss, Branchiura, ordn. av underklassen
små-kräftor, på huden och i gälhålan hos fiskar
parasiterande former (jfr Fisklöss) med sköldformat
skal, sugrör och 2 sugskivor. De föra ett ganska
rörligt liv på fisken och kunna även en tid leva
fritt i vatten. Äggen läggas på stenar och
vattenväxter. Karplusen, ABgulus folia’ceus,
förekommer på karp, braxen, abborre m.fl. arter.
Karpodling. Karpen är lämplig som odlingsfisk
på gr. av snabb tillväxt, stor förmåga att utnyttja
en damms näringstillgångar och ringa syrebehov.
Ang. de allmänna principerna se Dammkultur och
Fiskdamm. Lekdammarna skola vara små och
grunda med varmt vatten — leken börjar först
vid + 200. I en lekdamm insättas vanl. 1 hona
och 2 hannar. Ynglet upphävas ur lekdammen och
överföres till tillväxtdammar, ibland först till
grundare sådana, s.k. yngelsträckdammar. Kan fisken
ej övervintra i tillväxtdammarna, förvaras den
över vintern i särskilda vinterdammar. Ang.
skadegörelse genom Dactylogy’rus se d.o. — Litt.: H.
Nordqvist, ”Odling av karp och sutare i dammar”
(i ”Fiskar och fiske i Norden”, 1942). N.Rn.
Karpogon [-å’n], hos rödalgerna det honliga
fort-plantningsorganet, bildat direkt av en thalluscell
el. i spetsen av en från thallus utgående celltråd,
k.-gren, och bestående av en undre utvidgad del,
som innehåller cellkärna och kromatofor, och
ett trådformigt utskott, trichogyn, som
tjänar att uppfånga de endast passivt rörliga
sperma-tierna. — K. utgör hos lavarna en mångcellig,
delvis spiralvriden och likaledes till trichogyn
utdragen hyf, vars basala del förstoras och utvecklas
till askogon*. — Hos säcksvamparna är k. i allm.
liktydigt med askogon. [GJW.
Karpo’krates, gnostiker från Alexandria,
verksam o. 135 e.Kr., företrädde jämte sonen E p i f
a-n e s (berömd redan vid sin död 17 år gammal)
bl.a. en teoretisk moralisk indifferentism, som
givit dem och deras anhängare ett, vad K. och sonen
— 953 —
— 954 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
