Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karrer, Paul - Karret - Karrhae, Carrhae - Karri - Karrierduva - Karriol - Karriär - Karronad - Karroo - Karrooformationen - Kars - Karsavina, Tamara - Karseforsen, Kasseforsen - Karsholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARSHOLM
ganiska kemien, särsk. rörande kolhydrater och
karotinoider, samt inom vitaminforskningen. K.
erhöll 1937 Nobelpriset i kemi tills, med W. N.
Haworth. K. har utg. ”Lehrbuch der organischen
Chemie” (1928, 10 Aufl. 1948).
Kärret, se Karet.
Karrhae, Carrhae (grek. KarPhai), stad i
Mesopotamien, se Harran.
Karri, Eucaly’ptus diversic’olor, träd, inhemskt i
Västaustralien, uppnår en höjd av 100 m och en
omkrets vid marken av 10 m. K:s röda ved
användes som skepps-, vagns- och byggnadstimmer samt
till gatubeläggning, särsk. i England.
Karrierduva [-je’-], ras av duvsläktet*.
Karrio’1 (fra. carriole, till lat. carrus, kärra, se
Karet), lätt, ensitsigt åkdon med fjädrar och 2
höga hjul; särsk. använt i Norge vid de
lustresor, som före bilismens tid anordnades för
utländska turister.
Karriä’r (fra. carrière, av mlat. carraria,
körväg, av lat. carrus, kärra, se Karet), fyrsprång,
särsk. i förbindelse med prep. i; levnadsbana;
framgång, (snabb) befordran.
Karrona’d, kort, slätborrad, för närstrid avsedd
artilleripjäs, som under slutet av 1700-talet och
början av 1800-talet begagnades på fartyg,
företrädesvis som däcks- och stävbestyckning. K:s
vikt var i allm. 56—75 ggr den egna kulans och
loppets längd icke mer än 8 kaliber (jfr Kanon).
I st.f. tappar hade k. på undre sidan en
tapphylsa, som genom en tappbult förenade den med
lavettaget. Namnet härledes ur orten Carron i
Skottland, där k. först gjötos 1774.
Karroo [karo’], stäpp- och halvökenområden
inom v. delen av Kapprovinsen i Sydafrikanska
unionen; sitt namn (hottentottska, hård) ha K.
av att markens röda lera under torrtiden blir
stenhård. Southern K. utbreder sig österut
från Kapstaden, mellan Lange Bergen i s. och
Zwarte Bergen i n., 300—600 m ö.h., Central
el. G rea t K. mellan Zwarte Bergen i s. samt
Roggeveld Mountains och Nieuwveld Range i n.,
600—900 m ö.h. U p p e r K. är högslätten n.
därom upp mot Orange River (1,000—1,300 m ö.h.).
K. är en mycket enformig landskapstyp med en
sparsam vegetation av halvgräs, törnbuskar och
suckulenter; träd (akasia) förekomma blott längs
de sällsynta vattendragen. De sparsamma regnen
(årsnederbörd endast 25—45 mm) framkalla en
praktfull men kortvarig blomstermatta, ett gott
bete för ullfår och angoragetter, vartill dessa glest
befolkade trakter framför allt nyttjas. Intensivt
jordbruk är möjligt endast inom några få
begränsade bevattningsoaser. Jfr Karrooformationen. P.
Karrooformationen, geol., en i s. Afrika utbredd,
efter Karrooöknen i Kapprovinsen benämnd, över
8,000 m mäktig bergartsserie, avlagrad på
Gond-wanakontinenten under tidsavsnittet undre perm
(övre karbon?)—?undre jura. K:s bottenlager,
dwykatilliten (en moränbildning), vilar i regel
diskordant på en isräfflad bergyta. De därpå
följande skiffer- och sandstenslagren innehålla
Glos-sop’teris-i\oran.?> fossil samt primitiva kräldjur av
gruppen TheromoPpha. I k:s övre delar, särsk. i
Natal och Transvaal, finnas stenkolsflötser, vilka
äro av stor betydelse för det i övrigt kolfattiga
Afrika. G.R.
Kars, huvudstad i vilajetet Kars (14,440 km2,
383,222 inv. 1945) i turkiska Armenien, c:a 1,750
m ö.h. vid järnvägen Erzurum—Leninakan; c:a
20,000 inv. Med strategiskt viktigt läge i en
väg-knut blev K. tidigt befäst och har ofta varit
omstritt. Turkisk sedan 1546 intogs staden sålunda
av ryssarna 1828, 1855 och 1877 samt tillhörde
Ryssland 1878—1921. Textilindustri.
Karsavina [kursaMinB], T a m a r a, rysk-engelsk
dansös (f. 1885), elev vid Mariinskij-teaterns
balettskola i S:t Petersburg, solodansös där 1904 och
prima ballerina 1910, efterträdde s.å. Anna Pavlova
vid Djagilevs ryska balettrupp, med vilken hon vann
stora triumfer vid dess turnéer över nästan hela
Europa. Till hennes bästa roller räknas
huvudpartierna i ”Giselle”, ”Svansjön”, ”Törnrosa”,
”Korsåren”, ”Carnaval”, ”Spectre de la rose”,
”Pe-trusjka” och ”Eldfågeln”. 1915 blev K. engelsk
medborgare och har även därefter företagit flera
turnéer, bl.a. till Stockholm 1927. Hon utg. 1930
sina minnen, ”Theatre Street”. [V.Fi]B.Hgn.
Karseforsen, Kasseforsen, fall och
kraftverk i Lagan, 5 km ö. om Laholm. Forsen var
förut 23,5 m hög på c:a 2,5 km längd med ett
ståtligt stup i övre delen. Fallet äges av Staten
men arrenderas sedan 1927 på 40, ev. 55 år av
Sydsvenska kraft ab., som 1928—30 byggde
kraftverket. Detta har genom indämning av smärre
forsar fått 26 m fallhöjd och utnyttjar 150 m3/sek
i 2 turbiner om tillsammans 32,500 kW. Vattnet
ledes från en damm ovan fallet genom en 1,500
m lång kanal till kraftstationen och återföres till
ån nedom forsen genom en 700 m lång kanal. S.Es.
Karsholm, gods i österslövs sn i Skåne, 13 km
n.ö. om Kristianstad, omfattar 2,300 ha, därav 850
åker, med ett taxeringsvärde av 1,650,000 kr.
Slottet av tegel i två våningar med två flyglar
har ett vackert läge på en liten halvö i
Opp-mannasjön; det uppfördes i holländsk
renässansstil 1600—27 och restaurerades 1860. Godset är
känt sedan 1300-talet och har gått i arv inom
ätterna Krognos, Podebusk och Gyllenstierna
(till 1732). Innehavare sedan 1913 är godsägare
F. M. Treschow. — Namnet skrevs 1354 de
Kars-torp, 1366 de Karstathaholm. Det är bildat
Karsholm.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
— 957 —
— 958 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
