Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kartago, Karthago
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARTAGO
inom
köpmannaaristokratien. K:s historia kan
emellertid uppvisa ett
flertal framstående
krigare, främst bland dem
Hannibal. — Under K:s
sista tid (201—146 f.Kr.)
synes folkförsamlingens
betydelse ha ökats, utan
att dock aristokratiens
maktställning bröts.
Denna aristokrati grundade
sin ställning på sina
rikedomar och bildade i
verkligheten, om än icke
rättsligen, en ärftlig,
regerande adel, till vilken
större delen av det
övriga borgerskapet stod i
klientelförhållande.
Sannolikt voro också
samtliga fria medborgare
uppdelade på korporationer,
vilka ant. voro ett slags
skrån el. ett slags gillen
med kultisk betoning.
Slavar funnos i stort antal, men de synas ha
blivit relativt väl behandlade och åtnjöto till en
viss grad lagens skydd.
Religionen spelade en stor roll i K:s liv.
Nästan alla egennamn ha religiös innebörd, och
såväl grekernas berättelser som de arkeologiska
fynden vittna om offerväsendets dominerande plats
i folkets medvetande. K:s huvudgudomlighet var
gudinnan Tanit, himmelsdrottningen, av romarna
benämnd Juno Caelestis, en kartagisk form av
den stora semitiska gudinnan Astarte. En
helgedom, fylld med votivgåvor åt henne, delvis
försedda med inskrifter, har påträffats. Fynden
sträcka sig från 7:e årh. f.Kr. till K:s förstöring
och visa, att Tanit mottagit regelbundna offer
av små barn, vilkas brända ben lagts i lerkrukor
och begravts i helgedomen. Jämte Tanit intog
Baal Hammon, av romarna identifierad med
Sa-turnus, främsta platsen i K:s pantheon. Andra
betydande gudar voro Melkart, Tyros’ stadsgud,
och Eshmun, som likställdes med Asklepios.
Kartagernas folkkaraktär har i våra grekiska och
romerska källor tecknats med synnerligen mörka
färger. De beskyllas för njutningslystnad, girighet,
blodtörstig grymhet, högmod och framför allt
trolöshet. Men dessa omdömen ha fällts av deras
dödsfiender och måste därför tas med reservation.
Kartagerna synas ha satt familjelivet högt, och
kvinnornas ställning torde ha varit god.
Den en gång rika kartagiska litteraturen
är totalt förlorad. Vid stadens förstörelse
räddades visserligen en del av bokskatterna och
överlämnades till nordafrikanska furstar, men endast
en kartagisk skrift är bättre känd för eftervärlden,
Magos jordbrukshandbok, som översattes för sitt
sakliga värdes skull. Dessutom har
upptäcktsresanden Hannos relation om sin färd runt
Väst-afrika, som fanns uppställd i Melkarts tempel i
K., bevarats i grekisk översättning. De epigrafiska
texter, som bevarats i original, äro till största
delen dedikations- och gravinskrifter. Bland de
Utsikt över gamla hamnen i Kartago.
få undantagen märkes en ytterst intressant
offertariff.
Någon betydande självständig konst har K.
aldrig haft. Den kartagiska konsten var liksom
den feniciska eklektisk och dominerades under
stadens två sista årh. fullständigt av grekiska
förebilder. De konstnärligt intressantaste fynden,
några skulpterade sarkofager från 4:e—3:e årh.
f.Kr., bära tydligt vittnesbörd härom. K. var i
sin storhetstid rikt på konstskatter, men dessa
torde till övervägande delen ha varit grekiska
original. Mera betydande var konsthantverket.
Några utmärkta guldsmedsarbeten och ett par
ypperliga gemmer ha påträffats. I stort sett är
dock det funna materialet, huvudsaki. gravgods
och votivgåvor, dussinvara, men även i de
enklare hantverksprodukterna är det grekiska
inflytandet starkt framträdande. Anmärkningsvärt är,
att även K:s mynt voro slagna efter grekiska
mönster. Sina största konstnärliga insatser torde
kartagerna ha gjort som arkitekter. Staden var
omgiven av en tredubbel, tornförsedd, mer än
13 m hög mur och var storslaget anlagd med
6-våningshus, vidsträckta kolonnader och praktfullt
utstyrda tempel. Men av allt detta finns praktiskt
taget icke något kvar. Det som undgick
förstörelsen 146 f.Kr. har den senare, romerska staden
sopat undan. Vissa topografiska detaljer äro dock
kända. Mitt på uddens s.ö. sida höjer sig en
60 m hög kulle, stadens forna borg, Byrsa, av vars
befästningar rester återfunnits. På dess sydsida
finnas tydliga spår av de berömda hamnarna, en
yttre, fyrkantig bassäng för handelsfartygen och
en inre, rund örlogshamn med en liten ö, som
förmodas ha varit amiralitetets säte. V. om
hamnen ligger Tanits heliga område. N. om Byrsa
låg antagligen förstaden Meg’ara (Mag’ara,
Ma-gal’id). — Det största fyndmaterialet från K:s
storhetstid utgöres av gravar och i dem nedlagda
föremål, ss. smycken, terrakottor, bronser och
keramik. Den inblick dessa fynd ge i K:s materiella
— 981 —
— 982 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
