Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karttecken el. kartsymboler - Karttikeya - Kartularier - Kartum - Kartusch - Kartusianorden - Kartverk - Kartverkskommissionen - Kartvinkelmätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARTVINKELMÄTARE
turtecken för gränser, vägar, vattendrag,
strandlinjer, kraftledningar o.d.;
ytbeteck-n ing ar för skogar, sankmarker, odlad jord,
tätbebyggelse o.a. ytor; dessa grupper äro till
sina dimensioner fastställda och enhetliga, men
formgivningen ansluter sig till verkligheten;
konventionella tecken el. signaturer av
fastställd form och storlek med formen så vald,
att den skall leda tanken på tecknets innebörd,
och storleken i allm. så liten som med
bibehållen läsbarhet är möjligt. K. äro i de flesta
länder täml. lika varandra. Se även sp. 973
—974. E.O.B.
Karttike’ya, indisk krigsgud, se Skanda.
Kartula’rier, se Chartularia.
Kartum, stad, se Khartum.
Kartusch’ (fra. cartouche, ytterst ital. cartoccio,
patron, strut, cartoccia, grovt papper; etym. =
kardus). 1) Ett ornament, som liknar inrullat
papper, bestående av
två flikiga, i
varandra inflätade ramar.
Det härrör
säkerligen från den antika
inskriftstavlan, som
kunde nedhänga i
ett band. Tidigt
finner man k. på
graverade titelblad.
Större användning fick
det från 1500-talets
mitt i Frankrike och
Nederländerna, där
det dekorativt
brukades av arkitekter
som Cornelis Floris
och Vredemann de
Vries. Det spriddes
snart genom
kopparstick, kom vid
1500-talets slut till
Skandinavien och
bi
behölls in på 1600-talet, t.o.m. än längre, i det
att ramverket förändrades i barock anda (med
buktigt ovalt mittfält) och sedan fick en lättare
rokokoprägel. E.W.
2) Krigsv., ammunitionsväska av styvt läder,
buren på ryggen i brett bantlär över v. axeln. K.
begagnades av kav. och art., sedermera i svenska
armén en period endast till paraddräkt av äldre
uniform.
Kartusia’norden, (lat. CPrdo carthusie’nsis, förk.
O.Carthi), urspr. en eremitkoloni, som 1084
uppstod kring Bruno av Köln* i dalen La Chartreuse
(lat. Carthu’sia, därav k:s namn). 1176 blev den av
påven erkänd som självständig orden. Länge levde
medl. efter stiftarens föreskrifter och sedvanor,
vilka haft benediktinregeln till förebild; först 1688
kom en av påven erkänd regel till stånd. Medl.
av k. bo var för sig i små hus (celler), samlade
kring klosterkyrkan, under gemensam ledning och
med gemensamma gudstjänster. Regeln
föreskriver med få undantag ständig tystnad, och
munkarna få ej gå utanför klosterområdet. K. är en
kontemplativ orden, där huvudvikten lägges vid
askes och fromhetsövningar. Den har dock gjort
betydande sociala insatser (framför allt ha dess
Kartusch (kopparstick) av I. B.
Toro. Jfr en svensk
tiokrone-sedel.
lekbröder uppodlat öde trakter) och är känd för
konstnärligt utsmyckade kyrkor och kloster. K:s
regel har aldrig mildrats, och k. är därför den enda
orden, som aldrig reformerats. Ordensdräkten är
vit. I Frankrike upplöstes de flesta klostren under
revolutionen 1789 och napoleonskrigen; 1941
återställdes moderklostret La Grande Chartreuse. En
kvinnlig gren uppstod 1147, vars flesta kloster
upplöstes under franska revolutionen. Dräkten är vit
med svart slöja. Oirfkr. 1930 hade k. 19 munk- och
4 nunnekloster. I Sverige upprättades ett
kartusian-kloster o. 1490 på Gripsholm, kallat Mariefred*.
— Litt.: M. Heimbucher, ”Die Orden und
Kon-gregationen der katholischen Kirche”, 1 (3 Aufl.
1933). S.N.
Kartverk. 1) Sammanfattande benämning på
en enhetligt framställd karta, vilken publiceras i
ett stort antal blad. — 2) Statligt organ, som
framställer officiella kartor; sådana äro i
Sverige Rikets allmänna kartverk* och
Sjökarte-verket*, i Finland Lantmäteristyrelsen, i N o
r-ge Norges geografiske oppmåling, i Danmark
Geodætisk inst. och Sökortarkivet.
Kartverkskommissionen, som 1937 ersatte
Kommissionen för de allmänna kartarbetena, har enl.
av K.m:t 21/b 1946 utfärdad instruktion till
uppgift att vara ett rådgivande organ i mera
betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för de
allmänna kartarbetena. Vid fullgörandet av sin uppgift
skall k. verka för att erforderlig kontakt
upp-rätthålles mellan Rikets allmänna kartverk och
de viktigaste grupperna bland
kartkonsumenterna, så att deras synpunkter på kartornas
innehåll och utseende samt kartverkets arbetsplaner
i möjligaste mån kunna beaktas. K. åligger att
efter uppdrag av K.m:t el. efter framställning av
kartverket avge utlåtande i ärende, som till
densamma hänskjutes. K., som sorterar under
Jord-bruksdep., skall bestå av det antal led., som
K.m:t bestämmer, och däri skola ingå cheferna
för försvarsstaben, armén, flygvapnet, Rikets
allmänna kartverk och Sveriges geologiska
undersökning samt en representant för
Lantmäteristyrelsen, en för Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
en för jordbruket och en för skogsbruket. Ordf,
utses av K.m:t bland K:s medl. Sv.
Kartvinkelmätare, instrument, vanl. av cellon,
för uppmätning på karta av vinklar och avstånd,
t.ex. för målangivning el. uttagning av riktelement
vid skjutning med art.-pjäser el. för snabbt
uttagande av riktningar
vid kompassmarsch.
Ex.: K. m/31 (bild se
sp. 991) lägges på
kartan med centrum på
utgångspunkten och
ramens nollinje längs
nordriktningen. Sedan
föres visaren så, att
den skär målet, och
vinkel och avstånd
avläsas. En k.,
mycket använd vid
orien-teringslöpning, visas
å vidst. fig. Jfr
Transportör. [R.SbglK.A.
Kartvinkelmätare av fabrikat
Silva.
— 990 —
— 989 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
