Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kartvinkelmätare - Karun - Karungi (Norrbotten) - Karungi (Finland) - Karup - Karup, Johannes - Karup Aa - Karusell - Karusellsvarv - Karussa - Karv - Karvakrol - Karvel - Karven - Karwendel - Karvinná - Karvol - Karvon - Karvsnitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARUN
Kartvinkelmätare m/31.
Karu’n, flod i v. Persien, upprinner i bergen v.
om Isfahan och kommer vid Shushter ned på
låglandet, där den är segelbar. K. är mycket
slam-förande (0,5 mill. t årl.) och är den flod, som nu
huvudsaki. utbygger Schat el-Arab-deltat. Längd
c:a 800 km. K. mottager från h. Ab-i-Diz.
Kar’ungi, samhälle i Karl Gustavs* sn i
Norrbotten. — Om namnets bet. synas inga uppgifter
föreligga.
KaFungi, fi. Karunki, kommun i Lapplands län,
Finland, vid gränsen mot Sverige, urspr. del av
Karl Gustavs sn; 194 km2; 2,898 inv. (1948; 15
inv. pr km2), finsktalande. Åkern upptar 24 km2
(i2°/o av arealen), skogsmarken 141 km2. —
Under tyskarnas reträtt på hösten 1944 anställdes
i K. betydande skador på byggnadsbeståndet.
Karup, socknar, i Kristianstads, resp. Hallands
län, se Västra Karup, resp, östra Karup.
Karup, Johannes, dansk-tysk
försäkrings-matematiker (1854—1927), titulärprof., son till
försäkringsmannen prof. Wilhelm K. K.
flyttade tidigt med sina föräldrar till Tyskland och
trädde 17-årig i tjänst som matematiker hos den
berömda Die Gothaer Lebensversicherungsbank.
K. utövade stort inflytande på
försäkringstekni-kens utveckling. Hans mest berömda verk är
”Die Reform des Rechnungswesens der Gothaer
Lebensversicherungsbank” (2 bd, 1903), där han
bl.a. bygger på begreppet selekt dödlighet. D.
Karup Aa [å], å i n. Jylland, se Skive Aa.
Karusell’ (fra. carrousel~). 1) K. el. r i n g r ä
n-n i n g, ett slags tornerspel, i vilket det gällde för
ryttaren att med lansen uppfånga en mellan två
stolpar upphängd ring. K. förekom mera sparsamt
under medeltiden, då de egentliga tornerspelen
förhärskade, men kom i livligt bruk under Henrik IV i
Frankrike och var under 1700-talet på modet vid
de flesta europeiska hov. Även k. i vagn el. släde,
utförd av damer, förekom. I Sverige uppfördes
ståtliga k. under Kristina och Karl XI, då de
uppträdande voro klädda i fantastiska, ofta romerska
dräkter. Särsk. känd är den k., som uppfördes
vid Karl XI:s tillträde till regeringen 19/i2 1672
på Rännarbanan i Stockholm (nuv. Hötorget),
skildrad i Ehrenstrahls kopparsticksverk ”Certamen
equestre”. Även Gustav III och Karl XIII
uppförde ståtliga k., varvid konungarna själva anförde
sina kadriljer. Den sista k. var på Drottningholm
1800. G.W.F.
2) Vid tivolin o.s.v. vanlig nöjesanordning, där
ett med trähästar, vagnar, svängande båtar m.m.
försett cirkelrunt golv med handkraft el. på
elektrisk väg och under musik sättes i hastig rotation
kring en vertikal axel.
Karusellsvarv, mek., se Svarv.
Karuss’a, fiskart av rudsläktet*.
Karv, 1) se Tobak; 2) se Trätugg.
Karvakrol [-å’l], kem., se Karvon.
Karvel, skeppsb., långsgående balk vid
däcksöppning, infäst till öppningens ändbalkar och
uppbärande halvbalkarna.
Karve’n, kem., se Karvon.
Karwendel [-än’-], berggrupp i n. Tyrolen,
mellan övre Isardalen och Achensee, når 2,756 m ö.h.
Kar’vinnå, ty. Karwin, stad i Tjeckoslovakien,
15 km ö. om Moravskå Ostrava nära polska
gränsen; 21,080 inv. (1947). Omfattande
stenkolsbrytning.
Karvol [-å’l], kem., se Karvon.
Karvon [-å’n] (äldre benämning karvol),
C10Hi4O, delvis hydrerad aromatisk keton, stående
terpenerna nära. K. är en olja (kokpunkt 2300),
som förekommer jämte kolvätet k a r v e n i
kumminolja, dillolja o.a. aromatiska oljor, huvudsaki.
från umbellater. K. kan på olika sätt, t.ex. genom
uppvärmning med kalihydrat, överföras i den
iso-mera alkoholen karvakrol
(isopropyl-orto-kresol), vilken även förekommer i flera eteriska
oljor (origanumolja).
Karvsnitt, ett urspr. i trä utskuret geometriskt
ornament, bestående av kilsnitt i olika
sammansättning, ofta trekanter, men vanl. med cirkelslag.
K. hör till ornamentikens mest primitiva former
och har trol. uppstått spontant hos skilda folk.
Från träet överfördes det till sten och metall samt
till dekorativt måleri. Det upptogs under
järnåldern i Nordeuropa och ingår även i den nordiska
folkkonsten. Genom gotiken fick k. en
pånyttfödelse och började användas i möbler o.s.v. I
folkkonsten blev det en väsentlig beståndsdel och
bibehöll sig ända långt in på 1800-talet. E.W.
Karvsnitt på skånsk ståndsäng av medeltida typ,
daterad 1734. Nord, museet.
— 991 —
.992 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
