Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kategoriklyvning - Kategorisk - Katekes - Katekesförhör - Katekespredikningar - Kateket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATEGORISK
narna årl. 27,383 man förutom studenter och
likställda — el. till ersättningsreserven*. De senare
användes för handräckningstjänst.
Tjänstgöringstiden för till linjetjänst och ersättningsreserven
uttagna gjordes väsentligen olika. I 1936 års
värnpliktslag bibehölls k. men ökades
årskontin-genten värnpliktiga i linjetjänst till 30,744, förutom
studenter och likställda samt inom Gotlands
militärområde inskrivna. Icke vapenföra
värnpliktiga skulle uttagas till handräckningstjänst.
Genom 1941 års värnpliktslag borttogs k. Jfr
Inskrivning. K.G.Mn.
Katego’risk, obetingad. — Kategoriskt
omdöme, se Omdöme. — Kategoriskt
imperativ, se Etik, Imperativ och Kant.
Katekes [-ce’s] (av grek. kate’chein, undervisa)
betyder urspr. kyrkans elementära undervisning,
sedan det lärostoff, som ingick i denna, och slutl.
själva läroboken samt den icke alldeles korrekta
bibetydelsen av ”lärobok uppställd i form av
frågor och svar” (Luthers Stora k. faller t.ex. utanför
denna definition). Av k:s nuv. innehåll ingingo
apostoliska trosbekännelsen samt bönen Fader vår
redan i gamla kyrkans katekumenberedelse. Då
allmänt bikttvång infördes, krävde kyrkan därjämte
kännedom om dekalogen (ofta även utförliga
syndregister), och mot medeltidens slut tillädes bönen
Ave Maria. Dessa lärostycken sammanfördes i
biktböcker, och över dem höllos
katekespredikningar, särsk. under fastan. K:s form med frågor
och svar har sitt ursprung i fadderfrågorna vid
dopet. Medeltidens katekesundervisning gällde de
vuxna; endast bland Böhmiska bröderna uppstod
en k. för barn, ”Kinderfragen” (från 1400-talet),
som vid reformationens begynnelse spriddes även
i Tyskland (delvis återgiven av Olaus Petri i ”Een
skön nyttugh vnderwisningh”, 1526).
Luther, som ofta predikat över de i k. ingående
texterna, utgav 1520 som hjälp vid
biktförberedelsen ”Kurze Form der zehn Gebote, des Glaubens,
des Vaterunsers” och 1522 ”Betbüchlein”. När
sedan bikttvånget upphörde, blev det nödvändigt att
inrikta sig på barnens kristendomsundervisning.
Flera k. utgåvos för detta ändamål, bl.a. ”Büchlein
für die Laien und die Kinder”, 1525 (möjl. av
Bu-genhagen), med de 5 huvudstyckena i slutgiltig
ordning. Då kyrkovisitationen i Sachsen 1528
blottat okunnigheten hos präster och folk, tog Luther
saken i egna händer. Sina katekespredikningar
1528 utarbetade han till en handledning för
prästerskapet (”Stora k.” utg. i april 1529). Samtidigt
skrev han med tanke på barnens undervisning genom
präster och föräldrar sin ”Lilla k.”, som utgavs
(jan. 1529) efter medeltida mönster i plakatform,
att brukas i hemmen som väggtavlor, och (maj
1529) i bokform med titeln: ”Enchiridion
(handbok). Der kleine Catechismus für die gemeinen
Pfarrherr und Prediger”. Här lades till de tre
traditionella lärostyckena en framställning av
dopet och nattvarden, den s.k. hustavlan*, ett nytt
inslag i den föregående katekestraditionen, samt
(i senare uppl.) en avd. om bikten och åtskilliga
böner. Från början brukades inom det lutherska
kyrkoområdet andra k. bredvid Luthers ”Lilla k.”,
men småningom blev denna allenarådande, ja, fick
symboliskt anseende. 1580 upptogs den i
Konkor-dieboken som bekännelseskrift. Till Luthers korta
text fogades redan på 1500-talet inledningar och
utläggningar (t.ex. Brentz’ ”Fragestücke”, 1535,
Chytraeus’ ”Catechesis”, 1554).
Till svenska överflyttades Luthers ”Stora k.”, i
fri bearbetning av Olaus Petri, 1530. ”Lilla k.”
har antagl. utkommit på sv. 1544; äldsta bevarade
uppl. äro från 1567 och 1572. Under 1600-talet
utgavs den i en mängd olika typer, bl.a. genom
biskop L. Paulinus Gothus’ försorg; viktigt för
katekesundervisningen blev ock dennes arbete
”Thesaurus catecheticus” (1631). Bland kyrkans
symboliska skrifter nämnes ”Lilla k.” i RF 1634 (hela
Konkordieboken först 1663). Ärkebiskop O.
Sve-bilius’ katekesförklaring av 1689 användes allmänt,
tills mot 1700-talets slut en revision därav ansågs
nödvändig. Ärkebiskop J. A. Lindbloms k. 1810
(under medverkan av bl.a. S. ödmann och J. Åström)
intog en teologiskt förmedlande ställning men mötte
dock på gr. av vissa neologiserande drag snart
stark opposition. Ej heller den av en kommitté
utarbetade k., som antogs 1878, vann allmänt
gillande. 1911 tillsattes en ny katekesnämnd, som 1917
framlade ett eget läroboksförslag: ”Vår kristna tro,
framställd i anslutning till Martin Luthers Lilla
katekes”. Genom skolordningen 1919 avskaffades
emellertid katekesläsningen i folkskolan; ”Lilla k.”
skulle läsas endast som historisk urkund. 1929
medgav dock regeringen, att ett mindre antal
viktiga och för barnen lättillgängliga stycken därur
fingo inläras. Vid konfirmandförberedelsen har 1878
års k. ganska allmänt bibehållits; jämte den
brukas många på enskilt initiativ tillkomna
läroböcker, som bygga på ”Lilla k.”, t.ex. N. Söderbloms
”Levnaden, tron och bönen” (1919) och S.
Stade-ners ”Konfirmandbok” (1921). 1929 antog
kyrkomötet till 400-årsminnet av k:s utgivande en
reviderad, trognare övers, av texten i Luthers ”Lilla k.”
De viktigaste k. inom andra kristna samfund
äro ”Catechismus romanus”*, 1566; Canisius’ tre k.,
1555—58; Calvins k., 1536; lat. uppl., ”Catechismus
genevensis”, 1545; Heidelbergkatekesen*, 1563;
Ra-kaukatekesen*, 1605. — Litt.: J. Wahlfisk, ”Den
kateketiska undervisningen i Sverige” (1876, 1889);
G. Buchwald, ”Die Entstehung der Katechismen
Luthers” (1894); H. Lundström, ”Historisk-kritisk
utredning ang. Luthers Lilla katekes” (1917); N.
Söderblom, ”Martin Luthers Lilla katekes” (2
uppl. 1929); J. Meyer, ”Historischer Kommentar
zu Luthers kleinem Katechismus” (s.å.); K.
Born-häuser, ”Der Ursinn des kleinen Katechismus”
(J933; sv. övers. 1935). A.Mn.
Katekesförhör, se Katekespredikningar.
Katekespredikningar, predikningar över de
lärostycken, som ingå i katekesen. Luthers k. utgjorde
förstudier till hans båda katekeser. I Sverige
stadgades redan 1571, att i mässpredikan skulle ingå
katekesutläggning, och kyrkolagen 1686 föreskrev
k. vid ottesången i städerna och på landsbygden
före högmässan. Talrika katekesförhör höllos även
(jfr Husförhör). Kristendomsundervisningen i
skolorna och vid konfirmationen ha efter hand avlöst
såväl dessa som k.
KatekeT (jfr Katekes), lärare, som handledde
katekumenerna*. Utom den elementära
undervisning, som gavs dessa, meddelades från o. 200 av
ansedda k. en mera ”vetenskaplig” framställning
av trosläran åt bildade kristna. Berömda kateket-
— 1055 —
— 1056 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
