Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaukasus - Kaukasus (astronomi) - Kaukasuslilja - Kaukasussalamander - Kaukopää - Kaulbach, 1. Wilhelm von - Kaulbach, 2. Friedrich - Kaulbach, 3. Herman - Kaulbach, 4. Friedrich August - von Kaulbars, ätt - von Kaulbars, 1. Johan Fredrik - von Kaulbars, 2. Lars Fredrik - von Kaulbars, 3. Nikolaj - von Kaulbars, 4. Alexander - Kaulfussia - Kauliflori - Kaulom - Kau-lun - Kaunas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAUKASUS
dessa och Kolchisbäckenet utbreda sig som en
smalare remsa s.v. K:s tertiära kuperade förberg
med ett rikt flodnät. Kura-bäckenets n.v. hälft
bildas av ö. Transkaukasus’ tertiära kammar och
stäpplatåer. Med K:s huvudkedja stå dessa i
förbindelse endast i n.v. och s.ö., eljest äro de skilda
genom kachetinska sänkan. — Litt.: L. Distel,
”Zur Eiszeitforschung im K.” (i ”Mitteilungen der
geografischen Gesellschaft in München”, 13, 1918
—19); A. v. Reinhard, ”Glazialmorphologische
Studien im westlichen und zentralen K.” (i
”Zeit-schrift für Gletscherkunde”, 14, 1925—26); W. P.
Renngarten, ”Die tektonische Charakteristik der
Faltungsgebiete des K.” (i ”Geologische
Rundschau”, 20, 1929); A. L. Reinhard, ”Multiple
glaciations in Caucasus” (i ”Pan-American
Geologist”, 58, 1932). Edg.K.
Kaukasus, astr., en av bergskedjorna på månen*.
Kaukasuslilja, art av liljesläktet*.
Kaukasussalamander, zool., art av släktet
Sa-laman’dra*.
Kaukopää [ka’okåpä], modern finsk
sulfatcellu-losafabrik, belägen vid floden Vuoksens utlopp
ur Saima, tillhör Enso-Gutzeitkoncernen.
Kaulbach [käu’lba/|. 1) Wilhelm von K.,
tysk målare (1805—74), vann en hastigt förbleknad
berömmelse för sitt monumentalmåleri, vars
främsta alster äro de sex väggmålningarna i Berlins
Neues Museum. Nutiden skattar honom högst för
hans teckningar, Reinecke Fuchs, Dödsdansen m.fl.,
visande en betydande satirisk talang.
2) Friedrich K., den föreg:s brorson,
målare (1822—1903), var som historiemålare effektfull
men ofta ytlig och konventionell. Han var en
glänsande porträttmålare och blev livligt eftersökt i
furstliga och aristokratiska kretsar.
3) Herman K., son till K.i), målare (1846—
1909), målade genreartade historiska scener, t.ex.
”Mozarts sista stunder”.
4) Friedrich August K., son till K.2),
målare (1850—1920), odlade med förkärlek
genrebilden både med historiska och samtida motiv,
t.ex. ”Modersfröjd”, och målade eleganta dam- och
barnporträtt.
von Kaulbars [käu’l-], ätt, urspr. från Westfalen,
adlad 1653. K.i) blev 1751 friherre; hans ättegren
utslocknade i Sverige 1874 men har intill 2:a
världskriget fortlevat i Estland.
1) Johan Fredrik von K., friherre,
tysksvensk militär (1689—1762), deltog i holsteinsk
tjänst på de allierades sida i spanska
tronföljds-kriget, övergick 1714 med hela reg. i svensk tjänst,
fången i Stralsund 1715, fri 1717, generaladjutant
av flygeln 1718, överstelöjtnant 1731, överste 1741,
generalmajor av kav. 1747, landshövding i
Göteborgs och Bohus län 1749, generallöjtnant 1755,
general 1762. K. utmärkte sig bl.a. vid
stormningen av skansen Gyldenlöve 27/ii 1718 och stod strax
bredvid Karl XII, då denne blev skjuten. 1751
var K. föreslagen till riksråd men avsade sig. P.S.
2) Lars Fredrik von K., den föreg:s son,
friherre, militär (1734—1815), deltog som kapten
med utmärkelse i pommerska kriget, 1763 major,
vanns 1772 av Hellichius för statsvälvningen och
befordrades s.å. till överste i armén, 1782
generalmajor. 1789 förde K. befälet på v. flygeln av
ko
nungens armé i Finland, men då han ej fick
utlovat understöd, företog han en brådstörtad reträtt,
som bragte den övriga armén i stor fara. En
krigsrätt dömde K. till döden. Han benådades men
användes ej vidare i rikets tjänst. P.S.
3) Ni kol a j Reinhold Fredrik von K.,
sonsons sonson till K.i), friherre, rysk militär (1842
—1905), deltog i rysk-turkiska kriget 1877—78
som stabschef vid 1 :a ryska gardesinf.-divisionen,
överste och militärattaché i Wien 1881, senare
general av inf., var Rysslands diplomatiske
representant i Bulgarien 1886 efter furst
Alexanders abdikation, generalstabschef i Warszawa
1889, i Helsingfors 1891; har utg. kartografiska
och militära arbeten.
4) Alexander Vilhelm Anders von K., den
föreg:s bror, friherre, rysk militär (1844—o.
1917), gjorde 1869—72 resor i Centralasien,
deltog 1877—78 i rysk-turkiska kriget och blev efter
dess slut medl. av gränskommissionen, var 1882
—83 krigsminister i Bulgarien, blev generalmajor
1894, general av kav. 1901, var under
rysk-japanska kriget 1904 chef för 3:e, 1905 för 2:a
manchuriska armén, med vilken han kämpade i
slaget vid Mukden 21/a—9/s s.å. 1905—09 var han
högste befälhavare i militärdistriktet Odessa. K.
skall ha blivit mördad under ryska revolutionen
1917. C.
Kaulfuss’ia, bot., släkte av fam. Marattia’ceae*.
Kauliflori’ (till lat. caulis, stjälk, och floris, gen.
av flos, blomma), en egendomlighet hos många
tropiska trädväxter, att blommorna utvecklas på äldre
stamdelar. En dylik växt, resp, blomma, säges
vara k a u 1 i f 1 o r. K. förekommer hos brödfrukt-,
fikon- och kakaoträd m.fl., i Sydeuropa hos
judas-trädet, och beror på att blommorna, vilka
anläggas i s.k. sovande ögon, lätt genombryta den för
tropiska träd utmärkande, förhållandevis tunna
barken.
Kaulom [-å’m], bot., se Stam.
Kau-lun [kau-], stad i kolonien Hong-kong*.
Kaunas [käu’-], ry. Kovno, po. Kowno, stad i
Litauen; 152,365 inv. (Vi 1939; 58,000 1915). K.
har ett vackert läge i ett kuperat backlandskap
vid floden Vilijas (Neris) inflöde i Nemunas
(Njemen). K. grundades på 1000-talet. I vinkeln
mellan de båda floderna kring ruinerna av den
gamla borgen, som 1317 förstördes av Tyska
orden, ligger den äldsta stadsdelen med trånga
gränder, som senare blev övervägande ghetto.
Från 1410 till början av 1700-talet hade K. en
blomstringsperiod. Efter Polens delningar förde
K. en anspråkslös tillvaro som rysk
garnisons-och provinshuvudstad. Under K:s tid som
garnisonsstad tillkommo ö. om gamla staden nya
stadsdelar med regelbundna kvarter och
enformigt byggda tvåvåningshus. Sitt verkliga
uppsving fick staden 1920 efter Polens besättande
av Vilno; K. upphöjdes då till Litauens
temporära huvudstad. En rätt betydande
nybyggnadsverksamhet pågick under Litauens självständighetstid
1920—40. Bl.a. uppfördes många
monumentalbyggnader för ministerier, univ.-institutioner,
skolor, museer, banker, hotell, huvudpostkontoret och
postmuseet, konstgalleriet, centralbibi, samt
högsta domstolens byggnad. I s.ö. ligger förstaden
— 1091 —
— 1092 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
