Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaunas - Kaunisvaara - von Kaunitz, Wenzel Anton - von Kaupisch, Leonard - Kauppi, Kalle - Kauppinen, Heikki - Kaurigran - Kauriharts, kaurikopal - Kaurisnäckor - Kaurit - Kauritall - Kaus (sjöväsen) - Kaus, 1. Otto - Kaus, 2. Gina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAUS
Sanciai, till vilken större delen av stadens
industri är förlagd (metall- och livsmedelsindustri,
slakterier, bryggerier, ångkvarn och
tändsticksfabrik). Förstaden Alexotas med flygfält ligger
på Nemunas’ s. strand, Viliampole n. om Vilija.
K. är ett viktigt handelscentrum och
järnvägsknut; flodhamn. På gr. av sitt strategiskt
viktiga läge har K. spelat en betydelsefull
krigshistorisk roll såväl under medeltiden som i nyare
tid, bl.a. i de polsk-svenska krigen 1655 och 1702,
Napoleons krigståg 1812 och i I :a och 2:a
världskrigen. 1940 besattes K. av ryssarna, 1941 av
tyskarna och återerövrades 1944 av ryssarna. Edg.K.
Kaunisvaara [ka’o-], kyrkobokföringsdistrikt i
Pajala* kommun i Norrbotten.
von Kaunitz [kau’-], Wenzel Anton, greve
von K., frän 1764 riksfurste von K.-Rittberg,
österrikisk statsman (1711—94). Urspr bestämd för
det andliga ståndet
slog K. snart in på den
diplomatiska banan
och gjorde sig särsk.
bemärkt vid
fredsförhandlingarna i Aachen
1748. I full
överensstämmelse med Maria
Teresias egen
uppfattning förordade K.
därefter en framför allt
mot Preussen riktad
politik, vilken
emellertid krävde en
omläggning av Österrikes
gamla allianssystem.
1750 fick K. själv som sändebud bege sig till
Frankrike för att söka vinna denna Österrikes gamla
fiende. 1753 statskansler och ledare av den
österrikiska politiken slöt han 1756 förbund med
Frankrike, ehuru först Fredrik II:s angrepp s.å. fast
sammansvetsade den stora koalitionen. Målet
vanns dock ej, men i förvärvet av Galizien 1772,
Bukovina 1775 och Innviertel 1778—79 fick
Österrike en viss ersättning för Schlesien. Även på den
inre politiken utövade K. stort inflytande: han
sökte förenkla förvaltningen och höja industrien.
Konst och konsthantverk hade i honom en
energisk befrämjare. Efter Maria Teresias död
minskades K:s inflytande, och han tog 1792 avsked.
— Litt.: Biogr. av A. v. Arneth (1899) och G.
Küntzel (1923). P.S.
von Kaupisch [kau’pij], Leonard, tysk
militär (1878—1945), officer vid art. 1900, överste 1927,
generallöjtnant 1932, general vid flygvapnet
1935-K. tjänstgjorde 1913—14 som flygspanare, under
x :a världskriget huvudsaki. i stabstjänst samt efter
kriget till 1932, då han erhöll avsked, främst vid
artilleriet. K. blev i april 1934 president i
luft-fartsstyrelsen i Berlin samt återinträdde 1935 i
tjänst som befälhavare för 2:a flygomrädet;
återigen avsked 1938. Vid 2:a världskrigets utbrott
kom K. ånyo i tjänst och erhöll i mars 1940
befälet över invasionstrupperna mot Danmark.
Sedan ockupationen genomförts, avgick K. i juni
s.å. från befälet över ockupationsstyrkorna och
framträdde sedan icke mera. Hm.
Kauppi [ka’opi], Kalle, finländsk jurist och
politiker (f. 1892), fil. mag. 1917, jur. utr. kand.
1919, jur. dr 1927, sedan 1929 prof, i handelsrätt
vid Helsingfors finska handelshögsk., högskolans
rektor 1939—45. K. var som representant för
finska framstegspartiet handelsminister i Kallios
koalitionsregering 1936—37 och
undervisningsminister i regeringarna 1943—44 samt är sedan 1943
medl. av riksdagen och ordf, i framstegspartiets
riksdagsgrupp. Inom K:s vetenskapliga
produktion på handelsrättens olika områden märkes
avh. ”Kaupparekisteristä” (”Om handelsregistret”,
1927). [ThJR.R.
Kauppinen [ka’o-], Heikki, finsk författare
(1862—1920), kom vid 15 års ålder som drängpojke
till Idensalmi prästgård, där Juhani Ahos far var
präst, lärde sig där att skriva, blev ambulerande
skollärare 1884 och debuterade s.å. som förf, under
namnet Kauppi s-H e i k k i. I talrika noveller
och romaner har han med förstående humor
skildrat typer och förhållanden i sin hemtrakt, n.
Savo-lax. K:s samlade verk utkommo 1920—21.
Kaurigran [kau’-], bot., art av fam.
Araucaria’-ceae*.
Kauriharts [kåu’-], kaurikopal, se
Arau-cariaceae och Kopal.
Kaurisnäckor [kau’-] kallas några arter av fam.
porslinssnäckor*, bl.a. den äkta k., Cypraè’a
mo-ne’ta, o r m s k a 1 1 e, vars skal är gulvitt med
knottriga läppkanter. K. har spelat en viss roll vid
åtskilliga primitiva folks fruktsamhetsriter och
användas än i dag av vissa stammar som skiljemynt
och prydnader, bl.a. som beslag på hästbetsel. K.
leva huvudsaki. i Indiska oceanen och Stilla havet.
Kauri’t, en karbamidharts (se Konstmassor),
vilken användes som lim för framställning av
fler-skiktsfaner och lamellträ samt som bindmedel för
konstkork. Kauritlösningar strykas på de träytor,
som skola limmas ihop, och dessa utsättas sedan
för tryck och ev. uppvärmning till too°. Vid
tillsats av vissa ämnen kan k. även härdas vid lägre
temperaturer. Limningen är utomordentligt fast
och beständig, även mot vatten, samt möglar ej.
K. samt andra karbamid- och melaminhartser ha
på gr. av sina bättre egenskaper trängt undan de
tidigare för trälimning använda kaseinlimmen. El.
Kauritall [kau’-], bot., art av fam.
Araucaria’-ceae*.
Kaus [kås], sjöv., se Kås.
Kaus [kåüs]. 1) Otto K., österrikisk
författare (f. 1891). K. har i en rad arbeten tillämpat
psykoanalytiska metoder på litterära
personligheter, t.ex. i ”Der Fall Gogol” (1912),
”Dosto-jewskij. Zur Kritik der Persönlichkeit” (1916),
”Strindberg” (1918), ”Dostojewskij und sein
Schicksal” (1923).
2) Gina K., den föreg:s hustru, författarinna
(f. 1894), född i Wien. K. har främst gjort sig
känd genom en rad romaner med god psykologi
och elegant framställning, bl.a. ”Die Verliebten”
(1928), ”Die Überfahrt” (1932; sv. övers.
”Atlant-resan”, s.å.), ”Morgen um neun” (s.å.; sv. övers.
”På slaget nio”, 1933), ”Die Schwestern Kleh”
(T933) och ”Der Teufel nebenan” (1939; sv. övers.
”Melanie”, 1940), en studie i svartsjuka. Hon har
vidare haft framgång med några arbeten för
scenen, ss. ”Toni” (1927), ett bidrag till kvinnlig
pubertetspsykologi. Hon har också skrivit en del
— 1093 —
— 1094 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
