Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kautschuk, gummi (elasticum), rågummi - Kautschukhydroklorid - Kautschukindustri - Kautschuk-kitt - Kautschukparagraf - Kautschukväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAUTSCHUKH YDROKLORID
N” 20,000 t, dessutom tiokol och andra typer av
syntetisk k. i mindre mängder. Fördelningen
visar, att det framför allt var ”Buna S”, som blev
ersättare för naturgummit. Dess egenskaper
passa bäst för bildäckstillverkning, som
förbrukar c:a 70% av allt gummi. Man hade även
kommit till den uppfattningen, att buna var
överlägsen naturgummi i fråga om slitstyrka och
åldringsbeständighet. Efter 2:a världskriget har
man dock måst revidera denna uppfattning. På
gr. av bristande elasticitet hos buna är
slitstyrkan i bildäcken icke så god, den kvantitet energi,
som upptas av däcket och omvandlas i värme
är större för bunadäck än för naturgummidäck,
varigenom bunadäck förstöras snabbare. Härtill
kommer, att priset för syntetisk k. är betydligt
högre (i939 3—4 ggr natur-k:s). Utvecklingen
är dock icke avslutad, och man kan vänta sig
stora förbättringar i kvalitetshänseende och
avsevärt billigare produktionskostnader, när den
alltför brådstörtade utvecklingen kommit in i
lugnare banor. Syntetisk k. torde därför väl
kunna hävda sig bredvid natur-k. För vissa
specialändamål är syntetisk k. överlägsen.
Neopren-typen har utmärkt oljeresistens och
åldringsbeständighet och användes därför mycket för
olje-och bensinslangar samt packningar. Butylgummi
är däremot lösligt i petroleumkolväten men
kemiskt mycket resistent mot syror och alkalier
och har hög gastäthet, varför det kommer i fråga
för innerslangar. Tiokol har stor motståndskraft
mot svällning i oljor och andra lösningsmedel
och användes därför för utklädning av
betongtankar för bensin och oljor.
Till konstmassor av k.-art kan man också
räkna klorkautschuk, som tillverkas genom
klorering av natur-k. och som löses i
bensol-kolväten och estrar; användes för alkali- och
syrafasta lacker. Klor-k. tillverkas i Tyskland
som pergut (I.G. Farbenindustrie) och i
England som duropren och al lo pr en
(Impe-rial Chemical Industries). —•
Kautschuk-hydroklorid erhålles genom behandling av
natur-k. med saltsyra och kan gjutas till film,
som kallas p 1 i o f i 1 m. Den har framför andra
folier fördelen att vara lukt- och smakfri, har
de bästa hållfasthetsegenskaperna, kan svetsas
(sömlösa förpackningar) och är nästan
ogenom-släpplig för vatten; användes för förpackning av
livsmedel.
Silikongummi är en relativt ny
produktgrupp, först marknadsförd av den amerikanska
firman Dow Corning Corp. (1942). Materialet tillhör
de s.k. silikonerna (rättare polysiloxanerna), vilka
äro uppbyggda analogt med de alifatiska kolvätena,
varvid dock kolkedjorna ersatts med en kedja av
omväxlande syre- och kiselmolekyler. Bland
silikonerna finnas vissa, som äga el. kunna ges
gum-miliknande egenskaper. Hit höra polykondensat
av dimetylsilandiol, varvid antalet enheter i
kedjan är o. 2,000. Polykondensatet har
konstitu-ch3 CH3
I k
tionen —Si—O—Si—O—. Molekylen saknar dub-
ch3 ch3
belbindningar, och ämnet kan därför icke
vul
kaniseras i vanlig mening. Tillsätter man förutom
fyllmedel (t.ex. titanoxid) även en
härdningska-talysator i form av en organisk peroxid,
bort-oxiderar denna vid uppvärmning en del
metylgrupper el. delar av sådana, så att nätbindningar
erhållas. Materialet får härvid elastiska
egenskaper och gummikaraktär. Maximal härdning sker
under tryck och vid c:a 2500 temp. och fordrar
en tid av intill 48 tim. — På gr. av att
molekylskelettet ej innehåller kol el. andra lätt
oxider-bara ämnen, är kiselgummi långt mera
värme-beständigt än andra kända k.-arter. Det har, trots
att flertalet egenskaper i övrigt äro underlägsna
naturgummits, med fördel använts till packningar,
som skola hålla vid hög temp. (intill 2000), och
har dessutom visat den märkliga egenskapen att
bibehålla sin fulla elasticitet även vid mycket låga
temp. (intill —6o°).
Till syntetisk k. räknas understundom även
vissa termoplaster med gummiliknande
egenskaper, t.ex. de mjukgjorda polyvinylestrarna, vilka
användas bl.a. för tillverkning av mjuka slangar.
Ehuru någon sträng begreppsskillnad ej kan
göras härvidlag, behandlas polyvinylestrarna tills,
med övriga ”konsthartser” under Konstmassor.
— Jfr Gummiindustri. A.Lg;El.
Litt.’. G. Hübner, ”K. Eine
wirtschaftsgeogra-phische Monographie” (1934); H. George, ”K.
Wandlungen in der Erzeugung und der
Verwen-dung des K:s nach dem Weltkrieg” (1938); W.
Jünger, ”Striden om gummit” (1941); P. M.
Röwde, ”Nya råmaterial” (1943); V. Hansen,
”Gummi” (1948). — E. R. Riegel, ”Industrial
chemistry” (4 ed. 1942); H. Barron, ”Modern
synthetic rubbers” (2 ed. 1943), ”Modern rubber
chemistry” (1948); ”Chemie und Technologie der
Kunststoffe”, utg. av R. Houwinck (2 Aufl., 2
bd, 1943); B. Oom, ”Silikonernas egenskaper
och användning” (i ”Teknisk tidskr.”, 78, s.å.); H.
Allen, ”The house of Goodyear” (1949).
Kautschukhydroklorid, kem., se Kautschuk, sp.
1103.
Kautschukindustri, se Kautschuk.
Kautschuk-kitt, se Kitt.
Kautschukparagraf, om vissa lagparagrafer med
tänjbart innehåll, som lämnar stort spelrum åt
lagskiparens gottfinnande.
Kautschukväxter. De växtarter, som innehålla
kautschukförande mjölksaft, tillhöra ett flertal
växtfam., väsentligen törelväxter, mullbärsväxter,
oleanderväxter, Asclepiada’ceae, Sapota’ceae,
klock-växter och korgblommiga växter. Deras antal
uppgår till över 200, om bland dem inräknas även
sådana, som lämna de om kautschuk erinrande
ämnena guttaperka* och b a 1 a t a*. För
vinnande av handelsprodukten kautschuk och i den
tekniska storindustrien begagnar man sig dock av
endast ett ringa antal dylika växter, övervägande
tropiska och subtropiska. Viktigast äro följ.
Hev’-ea brasilie’nsis av fam. törelväxter, vilken, jämte
H. guyane’nsis m.fl. arter, lämnar den förnämsta
kautschuksorten, paråkautschuk. Manihof
Glazio’vii, av samma fam. och liksom den förra
inhemsk i Sydamerika, där den utgör ett
karakteristiskt element i n.ö. Brasiliens vid klipp- och
sandstäpper bundna Certåo-flora, lämnar en likaledes
värdefull sort, cearakautschuk. Denna
Ma
— 1103 —
— 1104 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
