Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsare - Kejsarens nya kläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEJSARENS NYA KLÄDER
diska huset benämndes med familjenamnet Caesar,
som sålunda gav upphov till beteckningen k.
He-dersbeteckningen augustus, som förlänats
Octavia-nus av senaten, blev med tiden en annan
benämning för rikets styresman. Under Hadrianus
förbehölls denna titel huvudkejsaren, under det att
titeln caèsar jämväl gavs åt tronföljaren och
med-regenten. Det av Octavianus skapade
styrelseskicket, ofta benämnt principatet, som gav åt senaten
en ej obetydlig makt, undergick gradvis en
förändring därutinnan, att k:s makt alltmer ökades,
men den absoluta kejsarmaktens styrelsesystem,
dominatet*, var fullt färdigt först efter 200-talets
inre upplösning. Då hade senatens roll vid
tillsättningar nästan förvandlats till ett blott och bart
erkännande av segraren i striderna mellan de k.,
som soldaterna korat till imperatorer. En följd
härav blevo talrika usurpationer, och vissa
landsdelar, ss. Gallien och Britannien, utgjorde under
delar av 200-talets senare del egna kejsardömen.
Sedan riket enats, genomförde Diocletianus* sina
bekanta reformer, vilka anpassade författningen
efter de nya förhållandena. Rikets enhet fastslogs,
men 2 huvudkejsare, bärande titeln augustus, och
2 bikejsare, med titeln caesar, skulle styra olika
delar av riket. Systemet föll snart samman, men
sam-regentskap var alltjämt regel; i det principiellt
enhetliga romerska rikets olika delar styrde olika
k., bärande titeln augustus el. caesar. Vid denna tid
erhöll kejsarmakten genom kristendomens seger
ett nytt teokratiskt inslag; k. var kyrkans högste
herre (caesaropapism), hans makt var förlänad av
Gud. En ny delning, som principiellt ej avvek
från de tidigare, företogs 395, men den blev
bestående och ledde till uppkomsten av det
latinskgermanska västromerska och det
grekiskorientaliska östromerska riket. Dessa
betraktades dock alltjämt som samhöriga, och när
476 den siste i Rom regerande västromerske k.
avsattes och några år därefter den siste västromerske
k. dog, ansågs den östromerske k. ss. ensam k. och
allenaherre över riket. Det östromerska
kejsardömet bestod till 1204, då det 4:e korståget
överflyttade den konstantinopolitanska kejsarmakten till
de västerländska korsfararnas befälhavare och
sålunda det s.k. latinska kejsardömet
upprättades. Detta omfattade dock ej hela det östromerska
riket; grekiska furstar upprättade skilda
kejsardömen: Trapezunt, som bestod från 1204 till
1461, Thessalonike, som ägde bestånd från
1222, samt N i c a e a, som upprättades 1206 och
vars k. 1261 störtade det latinska kejsardömet och
därefter regerade i Konstantinopel som k. i det
återupprättade östromerska riket, tills den turkiska
erövringen 1453 gjorde slut på detta.
Titeln caesar måste ha blivit bekant för
germanerna mycket tidigt och blev trol. genom gotisk
förmedling känd även av slaverna; dessas namn på
den bysantinske k. var cesari el. tsar*. Med denna
värdighet förbands i sht skyddsrätten över den
grekisk-katolska kyrkan. R y s k e storfursten
Ivan IV kröntes 1547 till tsar. Peter I utbytte 1721
titeln tsar mot imperator. Den turkiske
sultanen antog 1493 kejsarvärdigheten, men det
turkiska kejsardömet erkändes först 1878 av
stormakterna.
Det västromerska kejsardömet återupplivades
800, då påven Leo III krönte Karl den store till k.
i Rom; med denna värdighet följde kravet på
kristen universalmonarki och skyddsrätt över kyrkan.
Vid det karolingiska väldets uppdelning
övergick värdigheten till den
lotharingisk-italiens-ka grenen av karolingernas ätt och blev vid dess
utslocknande ett stridsäpple mellan de många
italienska och utom-italienska furstar, som tävlade
om Italien. 962 förlänades kejsarvärdigheten
Tysklands konung Otto I, och så uppstod Heliga
romerska riket av tyska nationen,
som först upplöstes i samband med
Rhenförbun-dets bildande 1806. K. betraktades länge som det
feodala samhällets högsta instans, kravet på
skyddsrätt över kyrkan uppgavs småningom; Maximilian
I besteg 1508 kejsartronen utan påvlig kröning i
Rom. Mestadels uppfattades nu kejsarvärdigheten
endast som något förnämare än den kungliga. Till
det gamla sambandet mellan kejsarvärdighet och
folksuveränitet anknöt Napoleon Bonaparte, när
han 1804 lät utropa sig som fransmännens
k. Det napoleanska kejsardömet ägde bestånd till
april 1814 samt mars—juni 1815, återupplivades i
nov. 1852 av Napoleon III och avskaffades
slutgiltigt i sept. 1870. För att hävda sin dynastis
prestige vid upprättandet av det franska
kejsardömet lät den siste tysk-romerske k., Frans II,
ikläda sig titeln ärftlig k. av Österrike (aug.
1804); detta kejsardöme avskaffades genom
nov.-revolutionen 1918. — Efter segrarna i
fransktyska kriget blev den preussiske konungen
Vilhelm I i Versailles 18/i 1871 utropad till ärftlig
tysk k.; han fick icke anlägga titeln k. av
Tyskland, som en stark opinion krävde, utan
betraktades som primus inter pares bland de tyska furstarna.
Också detta kejsardöme bortsopades genom
nov.-revolutionen 1918. — I republiken Haiti lät
Jacques Dessalines 1804 utropa sig till k.; hans
regim upphörde 1806, men 1849—59 var Haiti åter
kejsardöme under Faustin Soulouque. 1822—23
var Mexico kejsardöme under Augustin
Itur-bide, 1863—67 under Maximilian av Habsburg.
Brasilien var kejsardöme 1822—89. 1876 blev
drottning Viktoria av England hyllad som
kejsarinna av Indien. Titlarna på härskarna i
Kina (till 1912), Korea (till 1910), Japan,
A n n a m m.fl. exotiska länder pläga översättas
med k. Etiopien styrdes från 1863 av en
negus* negesti, vars titel med fog kan återgivas
med k., då han betraktas som det abessinska
feodalsamhällets högsta instans; vid den italienska
erövringen av landet 1936 utropades Viktor
Emanuel till dess k. Under 2:a världskriget återfick
Haile Selassie rike och värdighet. B.;P.Dhl.
Kejsarens nya kläder, da. Kejserens nye Klæder,
titel på en saga av H. C. Andersen 1837. Kejsaren
i sagan låter två bedragare förfärdiga honom en
dräkt, som de påstå skall vara osynlig för var och
en som är oduglig för sitt ämbete el. otillåtligt
dum. I själva verket fanns icke dräkten, vilket
åskådarna icke låtsades om, till dess att till sist
ett barn förklarade: ”Han har inte något på sig”.
Uttrycket k. begagnas för att beteckna, att något,
som allm. uppfattas som något storartat och
märkligt, i själva verket är tomt och värdelöst. E.
— 1135 —
— 1136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
