Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsarstil - Kejsartid, Äldre och yngre - Kejsar Vilhelm II:s land - Kejsar-Vilhelmskanalen - Kejsar Vilhelms land - Kejsarörn - Kejsar Franz Josephs Fjord - Kekkonen, Urho - Kekrops - Keksholm - Kekule von Stradonitz, 1. Friedrich August - Kekule von Stradonitz, 2. Reinhard - Kela, Kelach, Kelah - Kelach - Kelantan - Kelat - Kéler, Béla (Adalbert von Keller) - Kelesyrien - K.E.L.I. - Kelim (kilim) - van der Kellen, 1. David - van der Kellen, 2. Jan Philip - Keller, Ferdinand - Keller, Friedrich Gottlieb - Keller, Gottfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEJSARSTIL
Kejsarstil, konsthist., se Empirstil.
Kejsartid, Äldre och yngre, arkeol., se
Romersk järnålder.
Kejsar Vilhelm II :s land, namn på en del av
Wilkes land i östantarktis, på s. polcirkeln,
upptäckt av Drygalski 1902.
Kejsar-Vilhelmskanalen, se Kielkanalen.
Kejsar Vilhelms land, f.d. tysk koloni på Nya
Guinea*.
Kejsarörn, art av kungsörnsläktet*.
Kejser Franz Josephs Fjord [c-], starkt
förgrenat fjordkomplex på Grönlands östkust mellan 73
och 740 n.br., upptäckt under 2:a tyska
nordpolsexpeditionen 1869—70 under K. Koldewey och J.
Payer, närmare undersökt av bl.a. A. G. Nathorst
1899 (se ”Ymer”, 1900).
Kekk’onen, U r h o Kaleva, finländsk jurist och
politiker (f. 1900), jur. kand. 1928, jur. dr på en
avh. om den kommunala valrätten 1936; jurist
hos
Landskommunernas förbund 1927—31,
yngre regeringssekr.
i lantbruksministeriet
1933—36, som agrar
led. av riksdagen
sedan 1936, riksdagens
1 :e v. talman 1946,
talman 1948—50,
justitieminister under
Kal-lio 1936—37,
inrikesminister under
Ca-jander 1937—39,
justitieminister i
Paasiki-vis regering 1944—46,
stats- och
inrikesminis
ter i den av agrarer, svenskar och medl. av
framstegspartiet sammansatta borgerliga regering, som
efter Paasikivis återval till president i mars 1950
efterträdde K. A. Fagerholms socialdemokratiska
ministär. Vid sidan av sin mångsidiga
verksamhet som aktiv politiker har K. varit engagerad
i idrottsorganisationernas arbete, bl.a. som ordf,
i Finlands idrottsförbund sedan 1932. R.R.
Kekrops, grek, myt., attisk heros, Atens förste
konung och grundaren av Akropolis (se d.o., sp.
413), enl. sagan född av Ättikas jord.
Keksholm, se Kexholm.
Kekule von Stradonitz [ke’kole ... Jtra’-]. 1)
Friedrich August K., tysk kemist (1829—
96), prof, i Gent 1858, i Bonn 1865, lade genom sina
arbeten över kolets fyrvärdighet (1858) och sin
bensolteori (1865) grunden till vår nuv.
uppfattning om de organiska föreningarnas byggnad. K.
utförde många värdefulla undersökningar och
utgav ”Lehrbuch der organischen Chemie oder der
Chemie der Kohlenstoffverbindungen” (1859—87,
ofullbordad).
2) Reinhard K, konsthistoriker (1839—1911),
prof, i Bonn 1870, prof, och dir. för den antika
skulptursaml. i Berlin 1889, har bl.a. utg.
”Griech-ische Thonfiguren aus Tanagra” (1878) och
redigerat verket ”Die antiken Terrakotten” (4 bd, 1880
—1911).
Kela, Kelach, Kelah, forntida stad i
As-syrien, se Kalchu.
Kelach, forntida stad i Assyrien, se Kalchu.
Kelantan [eng. utt. kalän’tan], stat i Malajiska
federationen på ö. sidan av Malackahalvön vid
gränsen till Siarn; 14,827 km2, 390,300 inv. (1940).
Huvudstad Kota Bharu. Den bördiga slätten i
n., genom vilken floden Kelantan rinner,
producerar ris, gummi, kopra och betelnötter. I s. är
landet däremot bergigt och i stor utsträckning
bevuxet med regnskog.
Kelat, stad i Beluchistan, se Kalat.
Kéler, Béla (eg. Adalbert von
Keller), ungersk tonsättare (1820—82), verkade som
dirigent i Berlin, Wien och Wiesbaden. K:s
kompositioner bestå mest av lättare gods, ss. danser,
marscher, uvertyrer, bland dem en känd
lustspels-uvertyr.
Kelesyrien, se Coelesyrien.
K.E.L.I., förk. för Kristana esperantista ligo
internacia (se Kristliga internationella
esperantoförbundet).
Kelim (skrives ibland kilim), färgrika
vävnader i haute-lisse-vävnad från Främre Orienten
och s.ö. Europa med en viss karakteristisk
mönstring, ant. av enbart geometriska figurer, trekanter,
romber e.d. el. av starkt stiliserade blommönster.
K. är lika på båda sidor. De färgskarvar, som gå
parallellt med varpen, lämnas vanl. öppna och
bilda slitsar i väven. Den art av k., som oftast
förekommer i handeln i Europa, kommer från
Turkiet.
van der Kellen [fann]. 1) David van der
K, holländsk målare och konsthistoriker (1827—
95), målade romantiska genrebilder, huvudsaki.
pastischer i holländsk 1600-talsstil. Från
mitten av 1850-talet publicerade han en serie
praktverk om holländsk konst.
2) Jan Philip van der K, den föregrs
bror, grafiker och konsthistoriker (1831—1906),
utgav det stora verket ”Le peintre-graveur hollandais
et flamand” (1867—73).
Keller, Ferdinand, schweizisk arkeolog (1800
—81), museichef i Zürich, utforskade de viktiga
schweziska pålbyggnaderna, varom han 1854—76
publicerat berättelser i ”Mitteilungen der
Anti-quarischen Gesellschaft zu Zürich”. ,
Keller, Friedrich Gottlieb, tysk
väv-mästare (1816—95), har gjort sig känd för
eftervärlden väsentligen genom sin uppfinning (1840)
av den mekaniska slipmassan som partiell
ersättning för lumpråvaran vid papperstillverkning.
Härvid samarbetade han med en liten mekanisk
verkstad, J. M. Voith i Heidenheim, som energiskt
fullföljde K:s och egna konstruktiva idéer och
härvid under loppet av ett 30-tal år växte ut till
storindustri.
Keller, Gottfried, tysk-schweizisk
författare (1819—90). K, som var son till en
svarvarmästare i Zürich, som dog, då gossen var liten,
sattes i hantverkslära men började i 20-årsåldern
välva planer på att bli artist och studerade 1840—
42 vid akad. i München. Misströstande om sin
kallelse återvände han emellertid till hemmet. Han
utgav en saml. ”Gedichte” (1846), som ledde till att
han erhöll ett studiestipendium. Han for till
Heidelberg, där han mottog befruktande intryck av
H. Hettner och L. Feuerbach. En vistelse i Berlin
(1850—55) bidrog att ytterligare utveckla honom.
En ny saml. vers, ”Neuere Gedichte” (1851), följ-
— 1139 —
— 1140 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
