Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEMI
tecken, vanl. begynnelsebokstaven i dess latinska
namn, t.ex. väte H, syre O, kol C och kväve
N (se Grundämne). De kemiska formlerna äro
schematiska ritningar över hur de olika atomerna
i molekylen binda varandra. Så består vanligt
vatten av två grundämnen, väte och syre. Detta
kan visas därigenom, att om man genom vatten
leder en elektrisk ström genom att införa två
elektroder, bortgå vid den ena vätgas och vid
den andra syrgas och dubbelt så mycket vätgas
som syrgas bildas. Om man omvänt i en
glasbehållare inför väte och syre i
volymförhållandet 2:1 och låter en elektrisk gnista slå igenom,
sker en explosion, och vatten erhålles. Om man
således dels kan sönderdela vatten i väte och
syre och dels kan framställa vatten genom att
låta väte och syre förena sig med varandra,
kan man påstå, att vatten är en kemisk
förening, som är sammansatt av väte och syre.
TT
Man uttrycker detta med formeln el. för-
kortat H2O och menar därmed, att i
vattenmolekylen binder 1 atom syre 2 atomer väte.
Olika atomer ha olika värdighet el. olika v
a-1 e n s, som man uttrycker det, alltefter huru
många andra atomer de kunna binda. Så är t.ex.
väte envärdigt, syre tvåvärdigt, kol fyrvärdigt.
Den enklaste föreningen mellan kol och väte
H
I
är därför sammansatt H—C—H el. CH4.
Ke-I
H
miska formler,. som för den oinvigde se nog
så invecklade ut, betyda emellertid för kemisten
en oerhörd förenkling, emedan det med deras
tillhjälp varit möjligt att hålla reda på de över
500,000 olika ämnen man f.n. känner till. Genom
analys har man sökt utreda, av vilka
grundämnen de olika sammansatta ämnena bestå, och
omvänt genom syntes uppbyggt sammansatta
ämnen av enkla. Ser man på nedanstående formler,
benso]
H
H
anilin
så synes, att skillnaden mellan byggnaden av
bensolens och anilinens molekyler är, att ett H
utbytts mot NH2, d.v.s. en kväveatom, som i sin
tur binder två väteatomer. Ersättes således ett
H med NH2, ett förfarande, som kallas
sub-stitution, överföres bensol till anilin, en
kemisk reaktion, som spelar stor roll i
färg-ämnesindustrien. — K. handlar om de lagar och
metoder, enl. vilka atomer förenas med varandra
och atomer el. atomgrupper, s.k. radikaler,
kunna utbytas mot varandra och ämnena på detta
sätt omvandlas. De kemiska formlerna angiva
icke blott den kvalitativa sammansättningen utan
även den kvantitativa, i det att varje atom av
ett visst grundämne har en bestämd vikt; så t.ex.
väger en atom syre c:a 16 gånger så mycket som
en atom väte. Förhållandet mellan de olika
atomvikterna är angivet i atomviktstabell (se Atom),
och med dess tillhjälp kan man, om man känner
ett ämnes formel, även uträkna dess kvantitativa
sammansättning och de viktförhållanden, enl. vilka
olika ämnen reagera med varandra, t.ex. huru
mycket av olika ämnen som erfordras, för att en viss
förening skall kunna bildas.
Några av de viktigaste kemiska huvudlagarna
äro följ.: Lagen om materiens
oförstörbarhet: Vid en kemisk process är
vikten av de reagerande ämnena — vikten av de vid
reaktionen bildade. — Lagen om energiens
oförstörbarhet: Energien kan omvandlas
till olika former men ej förstöras. — Lagen
om de konstanta viktsförhållandena:
I varje kemisk förening ingå beståndsdelarna i
bestämda viktsförhållanden. — Lagen om de
multipla proportionerna: Om två
ämnen kunna bilda mer än en förening med
varandra, stå de mängder av det ena ämnet, som
förena sig med samma mängd av det andra, i
ett enkelt multipelt förhållande till varandra. —
Lagen om de enkla
volymförhållandena: Då gaser reagera med varandra, kan
förhållandet mellan deras volymer anges med små
hela tal. — Lagen om f
öreningsvikter-n a: För varje grundämne kan man fastställa
ett tal, som är så beskaffat, att de mängder av
olika ämnen, som kunna reagera med varandra,
förhålla sig som dessa ämnens föreningsvikter
(atomvikter) el. multipler av dem. — A v o g
a-dros lag: Lika volymer av alla gaser
innehålla vid samma temp. och tryck lika många
molekyler. — Om två ämnen kemiskt reagera
med varandra el. ej, beror på deras a f f i n i t e t
el. kemiska frändskap. De ofta
komplicerade förhållanden, som här spela in, har
emellertid den moderna k. ingående undersökt. Vid
alla kemiska processer spela elektriska krafter en
avgörande roll.
K. har olika grenar. Den oorganiska k.
handlar om de oorganiska ämnena, d.v.s. sådana
som härstamma från mineralriket. Den indelas
i sin tur i två avd., den som handlar om m
e-tallerna och den som handlar om
icke-me-t a 11 e r n a, de s.k. metalloiderna. Den
organiska k. betecknade urspr. läran om
sådana ämnen, som bildas inom den levande
organismen inom djur- och växtvärlden. Numera betyder
dock organisk k. kolföreningarnas k.
Orsaken till att dessa föreningar ensamma bilda en avd.
i k., är delvis av historisk art, i det att nästan
alla de organiska ämnena innehålla grundämnet kol.
Att man bibehållit indelningen, beror på det rent
praktiska skälet, att kolföreningarna ensamma äro
betydligt flera än alla de andra grundämnenas
föreningar tillsammans och att kolföreningarnas
studium delvis fordrar andra arbetsmetoder än de
rent oorganiska ämnenas. Den analytiska k.
(se Analys) behandlar de metoder, enl. vilka
olika ämnen kunna påvisas och hur de
kvantitativt bestämmas. Den fysikaliska
kemien* handlar om gränsområdet mellan fysik
och k., om förhållandet mellan ämnenas
kemis
— 1159 —
— 1160 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
