Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemi - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka sammansättning och deras fysikaliska
egenskaper och om hur olika faktorer, ss.
koncentration, temp. och tryck, inverka på de olika
kemiska reaktionerna. Fotokemien* handlar
om ljusets kemiska verkningar,
elektrokemien* om sambandet mellan kemisk och elektrisk
energi samt inbördes omvandlingar dem emellan.
Kol l oi dkemien* handlar om ämnenas
egenskaper i mycket finfördelat tillstånd, i vilket de
ofta ha andra egenskaper. Med teoretisk k.
förstår man de sammanfattande teorierna över
materiens byggnad och de kemiska reaktionerna.
B i o k e m i e n*, som är en av de yngsta grenarna
av k. men också en av de i våra dagar mest
aktuella, behandlar de kemiska reaktioner, som
ske inom den levande organismen. Påfallande är
näml., att även om de flesta ämnen numera kunna
med konst framställas, har det visat sig, att ofta
t.ex. växterna äro bättre kemister än människan.
Mycket komplicerade föreningar, ss. olika
färgämnen, framställas näml, ofta i växtorganismen
med en elegans, som man trots de stora resurser,
som stå till förfogande på ett modernt
laboratorium och som växterna till stor del sakna, icke
kan efterlikna. Vilka medel växten därvidlag
betjänar sig av, känner man ännu icke i detalj, även
om man är dem på spåren. Den allra nyaste
grenen av k. är k ä r n k e m i e n, som sysslar med
reaktioner, vilka försiggå i atomkärnan. Till den
tillämpade k. räknas medicinsk och f
y-s io logisk k. (se Biokemi), näringskemi
(se Näringsfysiologi), farmaceutisk kemi*,
r ä 11 s k e m i*, lantbrukskemi*,
mineralkemi (se Mineralogi), bergskemi (se
Metall-lurgi), teknisk k. (jfr Kemisk teknologi) m.fl.
Kemiska undersökningar bedrivas i särskilda
laboratorier, utrustade med alla de hjälpmedel, som
erfordras för kemiskt arbete. Dessa laboratorier
kunna vara av olika natur alltefter sin uppgift,
ss. industriens forskningslaboratorier och
driftslaboratorier för den kemiska kontrollen av
tillverkningen, analytiska laboratorier m.fl. Vissa
laboratorier ss. univ:s kemiska inst., kunna ha två
uppgifter, dels vara undervisningslaboratorier och dels
vara forskningslaboratorier. För att offentliggöra
de arbeten, som bedrivas av kemisterna, finnas ett
hundratal kemiska tidskr. (se sp. 1165 f.).
K. spelar en oerhört stor roll i vårt dagliga liv.
Industrien har tagit forskningen i sin tjänst och
därvid möjliggjort, att en rad ämnen kunna
framställas, som man förut haft brist på el. ej
alls kunnat erhålla. Då det visat sig, att de flesta
ämnen endast bestå i kombinationer av ett litet
antal grundämnen, huvudsaki. kol, väte, syre och
kväve, har man av billiga utgångsprodukter el.
t.o.m. avfallsprodukter, där dessa grundämnen
finnas, kunnat framställa färgämnen, läkemedel m.m.,
som förut endast i begränsad mängd kunnat
erhållas från växt- el. djurvärlden, där de funnits
färdigbildade. Genom konst har man kunnat
framställa icke blott de ämnen, som förut funnits
i naturen, utan även en mängd nya ämnen med
sådana egenskaper, som man eftersträvat. Då fara
en tid förefanns, att mänskligheten i längden icke
skulle kunna försörjas, på gr. av att de för
brödproduktionen nödvändiga kvävegödselmedlen, som
erhöllos från Chile, där de funnos som
natur
KEMt
produkter, höllo på att taga slut, visade
kemisterna, att man kunde göra sådana av det kväve,!
som finnes i luften, och att de därför nu kunna1
erhållas i obegränsade mängder. Silke, som förut
erhållits från silkeslarverna, kan nu som
konstprodukt i obegränsade mängder framställas uf
träcellulosa. Bensin och oljor tillverkas av kol
etc. På grundval av k:s landvinningar har ert
vittomfattande kemisk industri uppstått för att
täcka mänsklighetens skiftande behov av olikä
produkter.
Historia. Kemiska arbeten, ss. att bränna
kalksten, framställa koppar, brons, järn ur malmer;
att färga med växtfärgämnen, ha tidigt utförts
av alla kulturfolk. Man kände även tidigt olika
gifter och läkemedel. Egypten synes vara det
land, där man först sammanställt kemiska fakta
och utfört undersökningar så, att man kan börja
tala om vetenskap. K:s huvuduppgift i gamla
tider ansågs vara att göra guld (ang. k:s tidigare
historia se Alkemi). Med Paracelsus (1493
—1541) räknar man en ny tid i k:s historia, den
iatro-kemiska perioden, då k:s uppgift blev att
stå i medicinens tjänst för att framställa läkeJ
medel och förklara de sjukliga processerna i
kroppen. — En självständig vetenskap blev k.
emellertid först med R. Boyle (1627—91). Han
införde begreppet grundämne och definierade
dem som ämnen, som icke kunna sönderdelas 1
enklare. Den teoretiska fråga, som behärskade
denna tid, var vad som skedde vid en
förbränning. Denna ansåg man bero på att ett
hypotetiskt ämne, flogiston, bortgick. Denna period
av k:s historia kallas också för den f 1
o-gistiska (se Flogistisk kemi). Framstående
kemister under denna tid voro: G. E. S t a h 1, H.
Boerhaave, A. S. M a r g g r a f, N. L e m e r y,
J. Black, H. Cavendish, J. Priestley
och i Sverige T. Bergman och C. W. S c h e e 1 e.
Under denna tid gjordes en rad viktiga upptäckter
av nya grundämnen* samt utreddes luftens
sammansättning. :
Från A. L. Lavoisier (1743—94) räknar
man den nyare k. Under det att man tidigare
studerat de kemiska reaktionerna huvudsaki.
kvalitativt, införde Lavoisier kvantitativa b e1
stämningar och visade bl.a., att förbränning
var ett ämnes förening med syre, och införde
begreppet oxidation. Denna nya lära kal1
lades till en början antiflogistisk k. Läran
om de kemiska föreningarnas konstanta
sammansättning utvecklades av J. L. Proust, och J. B.
Richter uppställde de första stökiometriska
tabellerna över de viktsförhållanden, enl. vilka
olika ämnen reagerade med varandra. Lagen om
de multipla proportionerna uppställdes av J-.
Dal ton (1766—1844), s°ni även uppställde deh
a t o m 1 ä r a (se Atom), varpå den moderna k.
bygger. Stora namn bland den moderna k:s
grundläggare äro C. B er th olle t, J. L. G a
y-Luss a c och H. Da vy. Störst inflytande på
k:s utveckling hade dock J. J. B e r z e 1 i u s. Han
införde de kemiska tecknen, som ingå i de
nuv. ’ kemiska formlerna, uppställde den första
atomviktstabellen och utredde lagen om de
ké-miska proportionerna. Under 1800-talets första det
var det huvudsaki. den oorganiska k. som
ut
— 1161 —
— 1162 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
