Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemisk krigföring - Kemisk lappning - Kemisk reaktion - Kemisk skiktning - Kemisk statik - Kemisk station - Kemiskt brunt - Kemisk-teknisk industri - Kemisk teknologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEMISK TEKNOLOGI
gaser (se d.o. och Gaskrig) samt olika medel
för anstiftande av brand, främst brandbomber
(se Flygbomb) och brandgranater (se Granat).
Brandmedlen spelade stor roll under 2:a
världskriget, och brandbomber åstadkommo t.o.m.
större förstörelse på samhällen än min- och
spräng-bomber. Största verkan erhölls med
oljebrand-bomber*. Till k. kan även räknas användandet
av konstgjord dimma*. Lj.;S.E.B.
Kemisk lappning, graf., se Lappning.
Kemisk reaktion, se Kemiska reaktioner. —
Kemisk reaktionshastighet, se
Massver-kans lag.
Kemisk skiktning. Ett vattendrag, t.ex. en
sjö, säges uppvisa k., om t.ex. de ytligare
vattenlagren i kemiskt hänseende visa tydliga avvikelser
mot djupvattenlagren. Ytvattnet är vanl. rikare
på syrgas, fattigare på kolsyra och lösta salter
än djupvattnet. I vissa sjötyper är bottenvattnets
halt av syrgas ringa el. ingen. Dessa förhållanden
äro bl.a. av stor fiskeribiologisk betydelse. — Ett
sediment säges uppvisa k., om det visar
påtagliga skillnader med hänsyn till den kemiska
sammansättningen i vertikal led.
Slamavlagring-arna på våra svenska sjöars botten visa t.ex. ofta
en påtaglig k., såtillvida som kalkhalten vanl. avtar,
järnhalten däremot tilltar i riktning mot den nuv.
hydrografiska epoken. — Litt.: G. Lundqvist och
A. Thienemann i ”Die Binnengewässer” (2, 1927,
resp. 4, 1928). E.N.
Kemisk statik, läran om kemisk jämvikt (se
Mass-verkans lag).
Kemisk station, se Lantbrukskemiska
kontrollstationer.
Kemiskt brunt, 1) se Bister; 2) se Hatchetts
brunt.
Kemisk-teknisk industri, se Kemisk teknologi.
Kemisk teknologi, den del av
ingenjörsvetenska-perna, som sysslar med kemiska
tillverkningsprocesser i industriell skala, den kemiska
tekniken. Dessa processer bestå vanl. av en serie
fysikaliska enhetsoperationer och kemiska
enhets-processer. Kemiingenjören planlägger och
konstruerar apparatur och anläggningar för sådana
tillverkningsprocesser och sköter driften. K:s
hjälpvetenskaper äro kemi, fysik och matematik,
och dess praktiska ledstjärna är ekonomien.
Kostnadssynpunkten är utslagsgivande för valet av
tillverkningsmetod, råämnen, anläggningens
storleksordning, möjligheter att tillvarata
avfallspro-dukter m.m. Kemiingenjörens huvuduppgift är
att framställa den bästa produkten till lägsta
möjliga pris. Av denna anledning använder man vid
industriella kemiska processer ofta helt andra
utgångsmaterial och framställningsmetoder än de,
som äro vanliga i den rena kemien, som arbetar
i laboratorieskala. För framställning av
kemikalier i industriell skala äro de viktigaste råämnena:
vatten, luft, kol, svavel el. sulfidmalmer,
koksalt, kalk, kalisalter, fosfatmalmer, sand, lera,
järnmalmer o.a. metalliska malmer, bergolja,
olje-skiffrar m.m. jämte olika vegetabiliska och
ani-maliska råämnen. Framställningsmetoderna
använda i större utsträckning än i laboratoriet höga
tryck el. vakua, höga el. låga temp. samt
kata
lysatorer av olika slag. Apparaturen är helt olik
den i laboratorier vanliga glasapparaturen.
Eldfast och syrafast lergods, gjutjärn och koppar
samt rostfri plåt äro de vanligast använda
materialen. — K. behandlar dels sådana
tillverkningsprocesser, som producera kemikalier
(egentlig kemisk industri), dels sådana, som
använda kemiska processer för tillverkning av
andra tekniska produkter (kemis k-t e k n i s k
industri). Gränsen mellan dessa båda är dock
svår att dra. Till de förra hör tillverkning av
svavelsyra, soda, färgämnen, läkemedel, bensin
och smörjoljor, lysgas, gödningsämnen m.m., till
de senare tillverkning av glas och keramiska
produkter, sprängämnen, läder, gummi samt
framför allt tillverkning av tvål och parfymerier,
kosmetiska medel, lim, gelatin, klister m.m. Även
framställningen av järn och metaller ur deras
malmer (metallurgisk industri) räknas
till k.
De huvudsakligast använda kemiska
enhets-processerna äro följ.: Förbränning
(fullständig oxidation). Praktiskt taget alla kemiska
processer erfordra tillförsel av värme ant. direkt
el. genom värmetransportmedier, gaser, vätskor
el. ånga. Värmealstring genom förbränning av
gasformiga, flytande el. fasta bränslen är därför
en av de viktigaste processerna i den kemiska
industrien trots ökad användning av elektrisk
energi för värmealstring. En betydelsefull uppgift
för k. är studiet av energiflödet genom en
tillverkningsprocess och noggrann kontroll och
utnyttjande av den utifrån tillförda såväl som den
av exoterma reaktioner utvunna energien. En
tillverknings räntabilitet beror ofta i hög grad
på värmeenergiens rätta tillvaratagande.
Oxidation. Det billigaste oxidationsmedlet
är luft, som användes t.ex. för framställning av
generatorgas, i svavelsyretillverkningen för
oxidation av svaveldioxid, i salpetersyretillverkningen
för oxidation av ammoniak, vidare för oxidation
av naftalin till ftalsyreanhydrid, metanol till
formaldehyd, fosfor till fosforsyra. I nyare tid
har syrgas i st.f. luft fått ökad användning som
oxidationsmedel. Reaktionerna utföras oftast med
hjälp av katalysatorer, och härtill begagnas
apparatur av mycket varierande art, ss. reaktorer,
oxida-tionskamrar el. -torn, ugnar. Andra i tekniken
använda oxidationsmedel äro kaliumpermanganat,
vätesuperoxid, salpetersyra, kromsyra.
Reduktion. Som reduktionsmedel användes
kol i någon form, t.ex. vid metallurgiska
processer och framställning av fosfor ur fosfat,
vätgas, t.ex. vid reduktion av nitrobensol till
anilin och många andra mellanprodukter i
färg-ämnesindustrien, hydrosulfit för reduktion av
kypfärgämnena i färgeriet. Erforderlig
apparatur äro ugnar av olika slag samt för processer
i lösningar reaktorer av stål, gjutjärn el. trä.
H y d r e r i n g är ett specialfall av reduktion
och spelar en mycket stor roll i flera
storindustriella processer, ss. hydrering av
petroleumprodukter för höjande av bensinutbytet,
hydrering av stenkol till oljor (Bergius-processen),
syntes av motorbränslen genom hydrering av
koloxid med väte (Fischer-Tropsch-syntesen),
hydrering av lågvärdiga fetter till högvärdig?
— 1173 —
— 1174 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
