Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemoresistens - Kemos (Kamos) - Kemosyntes - Kemotaxis el. kemotaxi - Kemoterapeuticum - Kemoterapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEMOS
Bestämning av kemoresistensen hos en stafylokokkstam.
Storleken av de runda hämningszonerna växer med
känsligheten. Denna har bestämts för följande lösningar:
strepto-mycin 400 E/ml och 50 E/ml, penicillin 2 E/ml och o,!5
E/ml, sulfatiazol 4 ’/oo och 0,5 %>o (i ordn. uppifrån och åt
höger, sista provet mitt i plattan).
ka sätt. Man kan anta, att någon från början
resistent variant av mikroorganismen överlever
och förökar sig, medan de icke resistenta
invidi-derna slås ut. Möjligheten, att från början
känsliga mikrober, efter kontakt med det verksamma
ämnet, genom mutation el. på annat sätt
förvärva resistens, har också förfäktats.
Resistensökningen mot olika kemoterapeutica sker enl.
skilda mekanismer, sålunda äro t.ex. gonokokker,
pneumokokker och stafylokokker, som blivit
sulfaresistenta, fortfarande känsliga mot penicillin
och vice versa. — Det är för val av lämpligt
medel och dettas dosering vid en given infektion
av synnerlig vikt att snabbt kunna fastställa
in-fektionsämnets k. mot, resp, känslighet för olika
kemoterapeutica. Till serieutspädningar
verksamma ämnen i känd styrka sättes lämplig mängd av
föreliggande infektionsämne; högsta utspädning,
som åstadkommer växthämning, anger graden av
känslighet. På fast substrat, som förut ympats
med infektionsämnet, få lösningar av olika
kemoterapeutica i kända utspädningar diffundera.
Frånvaron el. uppkomsten av hämningszoner och
dessas storlek efter inokulering ange k., resp,
känslighet. A.Fl.
Kemos (K a m o s), moabiternas huvudgud,
omnämnd flerstädes i GT, bl.a. 1 Kon. 11:7, då
Salo-mo upplät en kultplats åt K. vid Jerusalem. Under
ett krig mellan Moab och Israel offrade konung
Mesa sin förstfödde son till K. för att israeliterna
skulle fördrivas (2 Kon. 3:27).
Kemosynte’s [è-], bot., se Assimilation, sp. 599.
Kemotax’is [c-] el. k e m o t a x i’. 1) Biol.,
rikt-ningsrörelse hos fritt rörliga organismer, som
utsättas för ensidig kemisk retning, mot högre
(positiv k.) el. lägre (negativ k.)
koncentration av retningsmedlet. K. förekommer
hos bakterier, svärmsporer och könsceller. Ett
klassiskt ex. på k. är den verkan, som
äppel-syra utövar på ormbunksspermatozoer. Om man
inför ett kapillärrör, fyllt med nämnda syra
i en vattendroppe, innehållande
ormbunksspermatozoer, samlas dessa kring rörets mynning,
ur vilken syran diffunderar. Positiv k. beror
på en ”skräckrörelse”, cellerna vandra tillfälligt
mot högre koncentration men tvärvända, om
de komma till lägre. Endast negativ rörelse
är verklig k. K. framkallas av sockerarter, syror,
alkaloider m.m., ibland även av löst syrgas (a e r
o-taxis) el. sexualämnen, varigenom befruktning
av gameter underlättas. — Genom k. vandra vita
blodkroppar in i ett med steril bakteriekultur fyllt
rör, som stuckits in under huden på en kanin. I
vidsträcktaste mening kunna även de högre
djurens rörelser, i den mån de ledas av
luktsensationer, betecknas som k. Bm.
2) Psykol., människans undvikande av el.
dragning till viss miljö, t.ex. en patologiskt betonad
dragning mot samhällets bottenskikt. Man
skiljer i allm. mellan positiv k. (dragning till)
och negativ k. (undvikande av) i förh. till
miljön.
Kemoterapeuticum [c-éu’-], se Kemoterapi.
Kemoterapi (till kemi och terapi), behandling av
en sjukdom, orsakad av bakterier, protozoer el.
andra mikroorganismer, medelst ett kemiskt
definierat ämne (kemoterapeuticum,
spe-cificum), som verkai hindrande på
sjukdoms-alstrarnas livsprocesser el. framkallar deras död
utan att värdorganismen skadas. — P. Ehrlich,
k:s grundläggare, utgick vid sina första försök
från tidigare iakttagelser, att tillförsel av den
organiska arsenikföreningen a t o x y 1 ibland
botade vissa trypanosominfektioner hos djur. Genom
systematiska förändringar i läkemedlets molekyl
prövade han i tidsödande försöksserier ut ämnen
med samtidigt effektivare verkan på
sjukdoms-alstrarna och svagare giftverkan på försöksdjuren.
Ett ämnes värde som k.-medel anges därvidlag
av dess kemoterapeutiska index,
D.c.
DÄ*
d.v.s. förhållandet mellan den minsta, sjukdomen
botande dosen (dosis curati’va) och den största av
försöksdjuret tolererade dosen (dosis tolera’ta);
ju lägre index, desto förmånligare medel. På
denna väg kom man att börja med fram till vissa
arsenikföreningar (t.ex. arsacetin och a r s
e-nofenyglykokoll), som visade sig i en enda
dos (therapi’a sterilisans magna*) kunna bota
trypanosominfektioner hos möss; med viss framgång
prövades de även vid mänskliga
trypanosomsjuk-domar. Det var emellertid först efter
mödosamma arbeten med experimentella spirilloser hos
djur, som Ehrlich (i samarbete med Hata och
Bertheim) 1910 upptäckte salvarsanet, som
visade sig vara ett mäktigt medel mot både
spi-roketoser (ss. syfilis, återfallsfeber, framboesia)
och flera trypanosomsjukdomar hos människor
och djur. — Utgående från trypanosomernas o.a.
mikroorganismers benägenhet att färgas och
således angripas av vissa organiska färgämnen, har
man framställt flera kemoterapeutiskt verksamma
färgämnesderivat, t.ex. r i v a n o 1 och t r y p
a-f lavin. Ett annat dyl. ämne är det
kvicksilverhaltiga merkurokrom. I det komplicera-
— 1179 —
— 1180 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
