Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemoterapi - Kemotrof - Kemotropism - Kemp, Tage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEMP
de urinämnederivatet germanin ha vi fått ett
kraftigt medel mot den tropiska sömnsjukan.
Åtskilliga kemoterapeutiskt viktiga antimon-, resp,
vismutföreningar ha införts i medicinen.
Guldsaker användas mot vissa former av tuberkulos.
I naturen förekommande k.-medel äro
alkaloi-derna kinin (i kinabark) mot malaria och
e m e t i n (i kräkrot) mot amöba-dysenteri samt
hydnocarpus- och
chaulmoograsy-r o r n a (i chaulmoograolja) mot spetälska. —
Syntetiska k.-medel mot malaria äro p 1 a s m
o-chin, atebrin och p a 1 u d r i n. Ännu i
början av 1930-talet hade täml. små framsteg gjorts,
när det gällde k. mot bakteriella infektioner.
Man hyste allmänt den meningen, att
bakteriernas livsprocesser liknade värdcellens så mycket,
att ett ämne, som skadade bakterien, skulle skada
cellen i lika hög grad. En fullständig omändring
i denna situation inträdde, då G. Domagk (1935)
publicerade sina erfarenheter av ett nytt medel,
prontosil, vars verksamma substans av
franska undersökare visades vara sulfanilamid. Ett
stort antal sulfapreparat av olika kemisk
struktur ha sedan syntetiserats, ss. sulfapyridin,
sulfatiazol, sulfapyrimidin, sulfaguanidin, sulftalyl
samt de s.k. sulfonerna
(diaminodifenylsul-fon) promin, diason, promisol m.fl. Nyligen har
Domagk syntetiserat c o n t i b e n, en
tiosemikarb-azon, kemiskt besläktad med sulfonerna och
liksom dessa använd framför allt vid behandling
av tuberkulos. De viktigaste indikationerna för
användandet av sulfapreparaten i övrigt äro
infektioner, framkallade av grampositiva kokker
(strepto-, pneumo- och stafylokokker),
gramnegativa kokker (gono- och meningokokker) och
vissa gramnegativa stavar, framför allt Shigell’ae
(dysenteri). Det av J. Lehmann (1945) införda
p a r a-a m i n o s a 1 i c y 1 s y r a (PAS) har fått
allt större användning mot tuberkulos infektion.
— Till våra viktigaste och mest verksamma
ke-moterapeutica höra de s.k. antibiotica, d.v.s.
ämnen, som härstamma från levande organismer
och som i mycket små mängder verka
hämmande på mikroorganismers livsprocesser.
Antibio-ticas moderna historia börjar med A. Flemings
påvisande (1929) av den antibakteriella effekten
av penicillin i det flytande substrat, i vilket
mögelsvampen PenicilFium nota tum odlats.
Praktisk betydelse som läkemedel fick penicillinet
först under 2:a världskriget. Det är verksamt
mot i huvudsak samma infektionsämnen som
sulfapreparaten men dessutom mot bl.a. mjältbrand,
anaeroba sporbildare (gasbrand m.fl.) och
spiro-ketoser (syfilis, Weils sjukdom, angi’na Vincen’ti,
återfallsfeber). Streptomycin (ur
strålsvam-pen Streptomy’ces griseus), som har vissa toxiska
egenskaper, användes framför allt mot vissa
gramnegativa stavar samt mot tuberkulos. Nyare
antibiotica äro aureomycin (från Streptomyces
aureofaKiens), verksamt mot bl.a. BrucelVae
(un-dulantfeber), Rickett’siae (fläckfeber och liknande
infektioner) samt anmärkningsvärt nog mot vissa
viroser, ss. lymfogranulo’ma venePeum, psittaco’sis
och primär atypisk pneumoni (s.k.
viruspneumo-ni), samt kloromycetin (från Streptomyces
venezue’lae), använt framför allt mot infektioner
orsakade av vissa gramnegativa stavar, ss. Sal-
moneWae (nervfeber och närbesläktade
infektioner), pertuss’is (kikhosta), samt mot Rickettsiae
och vissa viroser. Såväl penicillin som
kloromycetin ha syntetiserats (det senare också för
kommersiellt bruk), vilket visar svårigheten av
gränsdragning mellan kemoterapeutica i snävare
betydelse och antibiotica. — K. kan utföras ant.
som en generell behandling, d.v.s. genom
injektion (sulfa, penicillin, streptomycin) el. per os
(sulfa, aureomycin, kloromycetin) el. medelst
lokal applikation vid vissa infektiösa processer i
hud och slemhinnor, ev. också genom inandning
av ämnet i aerosolform vid behandling av
infektioner i luftvägarna. T y r o t h r i c i n, ett
anti-bioticum, bestående av gramicidin och tyrocidin
(ur BaciWus brev’is), kan på gr. av sina toxiska
egenskaper icke användas generellt men har en
mycket god verkan mot åtskilliga grampositiva
och gramnegativa bakterier vid lokal
användning. — Av praktisk betydelse är den
omständigheten, att ett infektionsämne under
behandlingens gång kan förvärva en ökad resistens (se
Kemoresistens) mot det använda medlet, varför
en energisk behandling bör tillgripas från
början, där dock hänsyn måste tas till medlets ev.
toxiska egenskaper. Kemoterapeutica angripa som
regel mikroorganismerna i den form de tillföras
utan att behöva omvandlas i kroppen till
aktivare föreningar (med undantag av vissa
arsenikpreparat samt prontosil). Sulfapreparaten antas
verka på mikroorganismer genom att uttränga
den i strukturhänseende liknande
para-aminoben-soesyran, vilken ingår som beståndsdel i ett för
NH2d)S°2NH2 nh2Qcooh
sulfanilamid para-aminobensoesyra
bakteriernas normala tillväxt oundgängligt
enzymsystem. På motsv. sätt torde penicillin,
streptomycin o.a. inverka blockerande på något för
mikroorganismernas förökning nödvändigt
enzymsystem. — K. har under täml. kort tid helt
förändrat våra möjligheter att framgångsrikt
behandla infektionssjukdomarna. Allteftersom nya
kemoterapeutica framkomma — och utvecklingen
synes knappast vara mera än påbörjad —, kan
man hoppas, att antalet infektionssjukdomar, som
ännu icke äro tillgängliga för behandling,
ytterligare skall minskas. — Litt.: B. D. Davis,
”Principles of chemotherapy” (i ”Bacterial and
my-cotic infections of man”, utg. av R. J. Dubos,
1948); T. S. & Elizabeth Work, ”The basis of
chemotherapy” (s.å.); A. Flaum, "Antibiotika” (i
”Medicinska framsteg”, 1949). [J.G.AJA.Fl.
Kemotrof [c-å’f], bot., se Autotrof.
Kemotropism’ [c-], bot., tillväxtrörelser hos
växtdelar (se Växtrörelser), framkallade av
kemisk retning, d.v.s. olikheter i koncentration av
lösta ämnen i det medium, som omger
växtde-len. K. förekommer t.ex. hos svamphyfer och
pollenslangar. De senare påverkas av från
pistillens märke avgivna ämnen, så att de växa i
riktning mot detta; hyfer av parasitsvampar kunna
genom k. tvingas att växa in mot värdväxten.
Kemp, Tage, dansk ärftlighetsforskare på det
human-genetiska området (f. 1896), dr med. 1927;
föreståndare för Köpenhamns univ:s Inst. for
— 1181 —
— 1182 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
