Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kielkanalen, Nord-Östersjökanalen, Kejsar Vilhelmskanalen - Kielland, släkt - Kielland, 1. Kitty - Kielland, 2. Alexander - Kielland, 3. Jens - Kielland, 4. Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIELLAND
skär vattendelaren med ett största skärningsdjup
till kanalvattenytan av 23 m, följer floden Eiders
övre dalgång förbi staden Rendsburg och
mynnar vid Holtenau, närmast n.ö. om Kiel.
Vattenståndet är i hela kanalen lika med Östersjöns
medelvattenstånd, och slussarna vid kanalens
ändar förmedla trafiken mellan kanalytan och de
särskilt vid Elbemynningen genom
tidvattensrö-relserna starkt växlande vattenstånden. K:s längd
är 98 km, bredden 44 m i bottnen, 102 m i
vattenytan, djupet mitt i segelleden 11,3 m.
Kanalen kan trafikeras av fartyg av intill 9,5 m
djupgående, 315 m längd, 40 m bredd och 40 m
mast-höjd. Fartyg av intill 6,1 m djupgående kunna
obehindrat passera varandra men vid större
djupgående endast på 11 mötesplatser. Trafiken
omfattade 1949 44,979 fartyg om c:a 16 mill.
nettoton, därav 29,000 tyska fartyg om 3 mill. ton. —
K. byggdes 1887—95 av F. B. O. Baensch på
tyska statens bekostnad, i första rummet för att
bereda flottan en kort och säker förbindelse
mellan de båda haven och krigshamnarna Kiel och
Wilhelmshaven. Byggnadskostnaden var 156 mill.
mark. Kanalen utvidgades betydligt 1909—15. Enl.
Versaillesfördraget måste K. vara öppen för alla
vänligt sinnade nationers krigs- och handelsfartyg.
— K. blev icke utsatt för någon större förstörelse
under 2:a världskriget och kunde ganska snart
efter fientligheternas upphörande öppnas även för
handelsfartyg. [Fr.E.;P.]J.Sn.
Kielland [cäll’an], vittutgrenad norsk släkt,
stammande från Sogndal, Rogaland fylke. Den
släktgren, som K.i)—3), 6) och 8) tillhöra,
stammar från stadskaptenen Jacob Jansen K. i
Stavanger, som där 1751 grundade ett handelshus,
vilket ägde bestånd till 1863 och på sin tid var
ett av Norges mest betydande. — Litt.: A.
Kielland, ”Familien K.” (1898).
1) Christine (Kitty) Lange K., målarinna (1843
—1914), har främst tagit sina karaktärsfulla motiv
från Jærens enformiga och storvulna natur. De
vida slätterna med molnhöljd himmel, mörka
moras och saftigt gröna ängar återger hon i sin
djärva och stämningsfulla, ofta tungsinta konst.
2) Alexander Lange K., den föreg:s bror,
författare (1849—1906), cand. jur. 1871. Som
student läste han Heine och Kierkegaard, vilka haft
betydelse för hans stil och hans livsåskådning;
särsk. tog han intryck av Kierkegaards kritik av
statskyrka och präster. K. gifte sig 1872 och
inköpte s.å. ett tegelbruk i Stavanger, som han
skötte till 1881. Vid sidan härav tillfredsställde
han sina växande
litterära och kulturella
intressen, studerade
Dickens och H. C.
Andersen, engelsk
filosofi och
naturvetenskap. Avgörande
betydelse för honom
fick G. Brändes, som
med sitt krav på
levande litteratur, att
den skulle ställa
problem under debatt,
motsvarade och
stärkte K:s uppfattning
SU 15. — 1249 —
40 — Red. avsl. 28/s 50.
om diktens väsen. K. blev tendensdiktaren
framför andra under 1880-talet i Norden. Efter en
resa till Paris 1878, under vilken han träffade
Björnson och E. Brändes, debuterade han
framgångsrikt med ”Novelletter” (1879; sv. övers. 1881),
där den eleganta och kvicka stilen delvis bröt
spetsen av samhällskritiken. Detsamma gäller
romanen ”Garman og Worse” (1880; sv. övers, s.å.),
en livfull och graciös skildring av norsk småstad,
och ”Nye Novelletter” (s.å.; sv. övers. 1881). De
följande romanerna ha alla ett bestämt tema och
en bestämd tendens, varigenom K., som dittills
mött allmänt erkännande, avgjort anslöt sig till
vänstern i den samtida häftiga politiska och
kulturella kampen i Norge. ”Arbeidsfolk” (1881; sv.
övers, s.å.) är en frän satir över den norska
ämbetsmannavärlden, ”Else” (s.å.) riktar sig mot
överklassens moraliska hyckleri, ”Skipper Worse”
(1882; sv. övers, s.å.), en utmärkt skildring av en
norsk kuststad o. 1800 med förståelsefull
skildring av haugianerna, ger skarpa hugg på
statskyrkan, ”Gift” (1883; sv. övers, s.å.) är ett angrepp
mot de norska latinskolornas formalism och
konfirmationen, ”Fortuna” (1884; sv. övers, s.å.)
uppvisar det ruttna i affärslivet, ”Sne” (1886) är åter
ett angrepp mot statskyrkan och dess män, ”Sankt
Hans Fest” (1887; sv. övers. 1888) vänder sig mot
Lars Oftedal*, ”Jacob” (1891) ger i skildringen av
en lantlig uppkomling K:s avsky för
samhälls-hyckleriet. Även i K:s skådespel förhärskar
tendensen: ”For Scenen” (1880), ett band små
skådespel, ”Paa Hjemveien”, ”Hans Majestæts Foged”
och ”Det hele er ingenting”, ”Tre Par” (1886),
”Bettys Formynder” (1887) samt ”Professoren” (1888).
Med 1891 upphörde K:s produktion, antagl. som
följd av sjuklighet, hjärtfel. ”Mennesker og Dyr”
(1891) innehåller journalistiska småstycken och
humoresker. ”Omkring Napoleon” (1905) saknar
betydelse. K., som levde dyrbart, hade ekonomiska
besvärligheter. Ett förslag om diktargage avslogs
av venstrepartiet, vars mera kyrkligt betonade
fraktion under ledning av Oftedal vände sig mot
K:s produktion som samhällsupplösande. 1889—90
var K. red. för ”Stavanger Avis”, 1891 blev han
borgmästare i hemstaden, 1902 amtman i
Romsda-len. Hur mycket än K. betonade tendensen, var
han nog stor konstnär för att inse, att den måste
bäras av en konstnärlig framställning av
människoöden, miljöer, natur. Han var den födde
berättaren med en icke föraktlig lyrisk åder, en
medveten språkkonstnär; hans människoframställning
var ej djup men ovanligt klar och åskådlig. K:s
personlighet kommer fylligast fram i hans
ypperliga brev (”Breve”, 2 bd, 1907; ”Breve til hans
Datter”, 1909, ”Breve til hans Sön”, 1910). K:s
samlade skrifter ha utkommit upprepade gånger,
senast i ”Samlede verker” (”Hundreårsutgave”),
12 bd, 1949—50. — Litt.: G. Gran, ”A. L. K. og
hans samtid” (1922); O. Storstein, ”K. på ny”
(1936, ny utvidgad uppl. 1949); Baby Kielland,
”Min far A. L. K.” (2 utg. s.å.); F. Bull,
”Omkring A. L. K.” (s.å.). E.
3) Jens Zetlitz Monrad K., den föreg:s
brorson, arkitekt (1866—1926), uppförde bl.a.
bangården i Bergen och åtskilliga lager- och bostadshus
på Tyskbryggan där.
4) Gabriel K., målare och arkitekt (f. 1871),
— 1250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
