Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kieltraktaten - Kien-kang - Kienle, Hans - Kien-lung - Kien-ning - Kienstycke, kinstycke - Kienthal - Kien-ye - Kienzl, Wilhelm - Kiepert, 1. Heinrich - Kiepert, 2. Richard - Kiepura, Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIEPURA
möttes av Alin i en skrift av 1899. Länge har
denna ansetts som vetenskapens sista ord i
frågan. Näppeligen är den dock i längden försvarlig.
Det är ej rimligt, att de fördragsslutande
makterna vid avfattningen av själva den
konstitutiva bestämmelsen av stilistiska skäl skulle ha
valt ordalag, som, om de läsas så, som de lyda,
ge en mening, som icke blott är helt motsatt den,
som de velat ge uttryck för, utan också själv
svårligen kunnat uttryckas på annat sätt än
som skett. Förgäves skall man söka göra
gällande, att art. 4 efter Rydins tolkning kommer i
strid med andra uttryck i traktaten, särsk. i art.
25, där det en passant talas om Norges
avträ-delse till Sverige. Då den konung Norge skulle
lyda under ej blott redan var utpekad genom de
svenska ständernas val av 6/e 1809 och 1810 års
successionsordning utan också framdeles skulle,
om konungaätten utslocknade, utses av de svenska
ständerna enbart, så blev Norge genom
avträ-delsen till Sveriges konung också underkastat
ett stycke av svensk rättsordning. Norges
av-hängighet av Sverige hävdes först genom
nyssnämnda norska val av 4/ii 1814 och den rätt
riksdagen gav Norges storting att gemensamt
med Sveriges ständer ev. utköra nytt konungahus.
Att K. därigenom upphörde att vara
rättsgrunden för Sveriges och Norges förening, framgår
av riksaktens ingress. En annan sak är, att den
bevarade sin giltighet för Sveriges och Danmarks
mellanhavanden. — Litt: H. Rydin, ”Föreningen
emellan Sverige och Norge” (1863); O. Alin,
”Den svensk-norska unionen” (2 bd, 1889—91),
”Fjerde artikeln af fredstraktaten i Kiel” (1899);
H. Forssell, ”Fjärde artikeln af fredstraktaten i
Kiel” (i ”Nytt juridiskt arkiv”, 20, 1895); O.
Varenius, ”K.” (i ”Hist. tidskr.”, 1931); F.
Lager-roth, ”K:s tolkning och tillämpning” (i ”Scandia”,
1940). F.Lth.
Kien-kang [kjen-], stad i Kina, se Nanking.
Kienle [ki’nla], Hans, tysk astronom (f.
1895), assistent vid observatoriet i München 1918,
observatör där 1921, prof, vid univ. och direktor
för observatoriet i Göttingen 1927, direktor för
astrofysikaliska observatoriet i Potsdam 1940. K:s
produktion faller huvudsaki. inom astrofysiken,
där han bl.a. utfört omfattande
spektralfotomet-riska undersökningar över intensitetsfördelningen
i stjärnornas kontinuerliga spektrum.
Kien-lung [kjen-loq], kejsare, se Kina, historia.
Kien-ning [kjen-], stad i prov. Fukien i s.ö. Kina,
vid Min-kiangs översta lopp nära gränsen mot
Kiangsi; c:a 250,000 inv.
Kienstycke [ki’n-] (ty. Kien-stock), k i n s t y
c-k e, metall., återstod av koppar efter utsegring
av silver och bly ur metall, som framställts ur
silverhaltig kopparmalm. Jfr Segring och Darrugn.
Kienthal [ki’ntal], ort i Berner Oberland i
Schweiz, i dalen Kienthal 8 km s. om Thunsjön;
jfr International, sp. 527 och 530.
Kien-ye [kjen-], stad i Kina, se Nanking.
Kienzl [ki’ntsl], Wilhelm, österrikisk
tonsättare (1857—1941), studerade i Graz, Prag,
Leipzig och Wien, ägnade sig 1883—93 åt
dirigentverksamhet. Inom K:s produktion märkas särsk.
hans operor, bland vilka ”Der Evangelimann”
(1895; uppf. i Stockholm 1905) vann stor
popu
laritet genom sin folkliga ton. K. var också
verksam som skriftställare med en biogr. över Richard
Wagner (1904), "Meine Lebenswanderung” (1926)
m.m.
Kiepert [ki’p-]. 1) Heinrich K., tysk
geograf och kartograf (1818—99), 1845—52 ledare för
geografiska inst. i Weimar, från 1852 i Berlin, där
han 1859 blev e.o. och 1874 ord. prof, i geografi;
1864 chef för statistiska byråns topografiska avd.
Som student i Berlin fick K. av K. Ritter impulsen
till sitt första större arbete
”Topographisch-histo-rischer Atlas von Hellas und den hellenischen
Co-lonien” (1846). K. bereste Mindre Asien 1841—42,
1870, 1886 och 1888 samt utgav kartverken
”Klein-asien” (1844; 1:1 mill.), ”Carte générale de 1’empire
ottoman” (1884, 1: 1,5 mill.) samt ”Westliches
Kleinasien” (1890—92, 1:250,000). K. utarbetade
även ett flertal andra kartverk, väggkartor och
skolatlaser, medarbetade, särsk. som kartograf, i
åtskilliga lärda verk samt utgav läroböcker och
geografisk åskådningsmateriel, bl.a. ”Bibel-Atlas”
(1846), ”Atlas antiquus” (1854), ”Neuer Handatlas
über alle Theile der Erde” (1860) samt ”Formae
orbis antiqui” (1894—1914, forts, av K.2). —Litt: J.
Partsch i ”Geographische Zeitschrift” (1901). H.Rr.
2) R i c h a r d K., den föreg:s son, kartograf
(1846—1915), titulärprof. 1913, var faderns
medarbetare och utgav nya uppl. och fortsättningar
av dennes kartarbeten. K. var 1874—87 red. för
den geografiska tidskr. ”Globus”; bearbetade 1874
—78 Richthofens ”Atlas von China” samt talrika
kartläggningsarbeten, som utförts av
forskningsresande i alla världsdelar. Från 1879 ägnade sig
K. särsk. åt de tyska koloniernas kartografi och
framlade en kritisk sammanfattning av denna i
”Deutscher Kolonialatlas” (1893). Därjämte
grundläde han ”Spezialkarte von Deutsch-Ostafrika”
(1893—99, 1: 300,000; fortsatt av M. Moisel och P.
Sprigade) samt utgav ”Spezialkarte von
Kleinasien” (1902—08, 1: 400,000) jämte atlaser,
skolkar-tor och andra kartor. — Litt.: J. Partsch i
”Zeitschrift der Gesellschaft für Erdkunde” (1915). H.Rr.
Kiepura [kiäpo’ra], Jan, polsk-amerikansk
operasångare och filmskådespelare (f. 1902),
debuterade 1925 på operan i Warszawa som Faust.
Efter några års engagemang där började han i
Wien en internationell karriär, som bl.a. fört
honom till operascenerna i Milano, Paris, London,
Berlin och Buenos Aires. Han framträdde 1938 f.g.
på Metropolitan i New York. Sedan dess är han
huvudsaki. verksam i USA men har även gjort
omfattande sydamerikanska och europeiska
konsertturnéer (Stockholm 1937 och 1948). Bland hans
operaroller märkas tenorpartierna i ”Rigoletto”,
”Trubaduren”, ”Aida”, ”Bohème”, ”Tosca”,
”Tu-randot” och ”Manon". Med sin vackra och
välutbildade hjältetenor har K. erövrat en
framstående position inom den internationella
sångareliten. Sin största berömmelse torde han
emellertid ha vunnit som filmskådespelare, varvid
såväl röstens som spelets spontana friskhet och
charm bidragit till populariteten. Bland hans
filmer märkas ”Den sjungande staden”, ”1 natt
eller aldrig”, ”En sång till dig”, operafilmen
”Bohème” m.fl. — G. 1936 m. den ungersk-tyska
operettsångerskan och filmskådespelerskan
Marta Eggerth (f. 1912), känd från Schubert-fil-
— 1253 —
— 1254 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
