Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kiepura, Jan - Kierkegaard, 1. Peter Christian - Kierkegaard, 2. Sören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIERKEGAARD
men ”På sångens vingar” (1933) och från K:s
gästspel i USA som Mimi i ”Bohème” och som
Manon. Hon har även tills, med K. haft stor
framgång i ”Glada änkan” på Broadway efter 2:a
världskriget. — Under kriget gjorde sig K. och
hans hustru kända för en storartad
hjälpverksamhet bland polska flyktingar. B.Hgn.
Kierkegaard [ki/kagår]. 1) Peter
Christian K., dansk teolog (1805—88), efter studier
bl.a. för Schleiermacher och Hegel fil. dr i
Göttingen, höll från 1834 föreläsningar vid univ. i
Köpenhamn, teol. lic. 1836, kyrkoherde i
Peders-borg och Kindertofte 1842—56, biskop i Aalborgs
stift 1856—75, kultusminister 1867—68, från vilken
post K. avgick, då hans förslag till
”Valgmenig-hedslov” (jfr Danmark, sp. 1104) föll, 1868—70
medl. av kyrkokommissionen. K. var en av
förgrundsgestalterna i den danska kyrkan. Under
sina sista år försjönk han i tungsinne, vilket
övergick i sinnessjukdom. — Litt.: H. P. Barfod, ”Til
Minde om Biskop P. C. K.” (1888). K.Gw.
2) Sören Aabye K., den föreg:s bror, filosof
(®/s 1813—n/n 1855), född i Köpenhamn, son till en
rik manufakturhandlare av bondesläkt; från den
gamle fadern, som sysselsatte sig mycket med K.
under hans uppväxt, ärvde han tungsinne.
Student 1830 var K. i många år inskriven i den teol.
fakulteten utan att idka examensstudier.
Spirituell, högt bildad, en skarpsinnig debattör, förstod
han redan i dessa unga år att tilldraga sig mångas
uppmärksamhet. Om sitt kall var han länge oviss.
Han splittrade sig mellan mångahanda filosofiska
och litterära intressen, men några händelser
inträffade, som ryckte honom upp ur hans
förströdd-het. Faderns bild, som hade stått för honom i
ett upphöjt pietetens ljus, förmörkades plötsligt.
Han talar om ”den stora jordbävningen”, som fick
honom att ana, att faderns höga ålder kunde vara
en förbannelse från Gud. En tilldragelse, till
vilken man ännu icke funnit någon säker förklaring,
enl. förmenande av sexuell art, synes även ha tyngt
hans samvete. 1838 dog fadern, och det kom fart
i K:s examensläsning; 1840 blev han cand. theol.
och förlovade sig med en 16-årig flicka, Regine
Olsen. K. kom snart underfund med att
förlovningen var ett misstag: hans tungsinne och möjl.
även därmed i samband stående kroppsliga
förhållanden stodo i vägen för deras äktenskap. I
okt. 1841 tvingade han henne genom ett antaget
hårdhjärtat uppförande att slå upp förlovningen
och kastade sig lidelsefullt in i en omfattande
produktion. K:s tidigaste skrifter, en broschyr emot
H. C. Andersens vekliga genidyrkan (1838) och en
doktorsavh. ”Om Begrebet Ironi med stadigt
Hen-syn till Socrates” (1841), hade blott varit en
upptakt. Nu utgav han under pseud. Victor
Eremit a det omfångsrika verket ”Enten-Eller” (2
bd, 1843), ett första men ofullkomligt utkast till en
levnadsfilosofi. D. 1, ”A:s Papirer”, skildrar
genom en rad aforismer, avh. och novellistiska
brottstycken en estetisk livsuppfattning, som upplöser
sig i demonisk förtvivlan. D. 2, ”B:s Papirer”,
framställer gentemot denna en kristlig-etisk
livs-lära: det gäller att välja upprepningen,
äktenskapet, plikten, vardagslivet. Denna ståndpunkt
förmådde K. emellertid icke framställa med samma
vältalighet som den estetiska, och i bokens slut
Teckning av H. P. Hansen.
hänvisas i själva verket till en tredje möjlighet,
en religiös livsuppfattning av mindre idyllisk
karaktär. Samtidigt med denna estetisk-filosofiska
bok, vars innehåll växlar från den pikanta
under-hållningsskriften (”Forförerens Dagbog”) till den
vetenskapliga undersökningen (”Ligevægten
mel-lem det Æsthetiske og det Ethiske i
Personlighedens Udarbejdelse”), utgav K. under eget namn
de första av en lång rad ”Opbyggelige Taler”.
Han fortsätter här J. P. Mynsters uppbyggliga
prosaverk men överbjuder honom i riktning mot
skärpt religiositet och ett mera individuellt
gudsförhållande. Det estetiska författarskapet
fortsät-tes med ett par mindre livsbilder, ”Frygt og Bæven”
(1843), som med Abrahams offer som grundtema
behandlar frågan, om man kan tänka sig ett
åsidosättande av de moraliska kraven av hänsyn till ett
högre (religiöst) syfte, och ”Gjentagelsen” (s.å.),
som skildrar en poetiskt begåvad ynglings
brytning med sin älskade under trycket av den
religiösa kallelsen, samt slutl. den stora boken ”Stadier
paa Livets Vei” (1845), hans förnämsta verk som
diktare. Den utvecklar i den klaraste formen K:s
lära om de tre livsstadierna: det estetiska i den
platoniska dialogen ”In vino veritas”, det etiska
i den humoristiska episteln ”Adskilligt om
Ægte-skabet”, det religiösa i den dagboksformade
novellen ”Skyldig — ikke Skyldig”, som på grundval
av hans egen förlovningshistoria skildrar den bittra
motsatsen mellan livslycka och paradoxal
religiositet. — Något senare hade K:s filosofiska
författarskap börjat med avh. ”Philosophiske Smuler”
(1844), som återupptager det sokratiska problemet:
i vad mån sanningen kan läras. Den kristne kan,
— 1255 —
— 1256 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
