Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kierman, Gustaf - Kiernander, Johan - Kierschou, Hjalmar - Kierulf, Otto Richard - Kierunavaara (Kiirunavaara) - Kieserit - Kiesler, Hedy - Kiev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIERNANDER
Jämte grosshandlaren T. Plomgren slöt han 1738
avtal med franske ambassadören om köp av
majoriteten i borgarståndet, var 1738—65 dir.
i Ostindiska kompaniet, 1739—52 fullmäktig i
Manufakturkontoret, fullmäktig i det 1747
inrättade Järnkontoret, bankofullmäktig 1752—65; än
mer ökades hans möjligheter att utnyttja
näringspolitiken genom hans hemliga medlemsskap
i det på hans initiativ 1747 inrättade s.k.
Kier-manska växelkontoret. 1747 handels-, 1758
politi-borgmästare i Stockholm var K. 1755—56 samt
1760—62 borgarståndets talman. K. var
Riksbankens störste låntagare. Då mösspartiet vid
omvälvningen 1765 sökte bryta motståndarnas
kapitalmakt, gick räfsten hårdast ut över K., vilken,
hatad som ingen annan, dessutom dömdes till
förlust av ämbete och burskap, en mån. fängelse på
vatten och bröd samt livstids fängelse på Marstrand.
Efter att ha undergått svältstraffet fördes han till
Marstrand, där han efter några mån. avled.
Hattarna rehabiliterade hans rykte 1770, bl.a. genom
att adla barnen till Kjerrmansköld. P.Nm.
Kiernan’der [cär-], Johan Zacharias, missionär
(1711—99)- Efter studier i Uppsala avreste K. 1735
till Halle, där han vann anställning vid Franckes
skola. Härifrån utsändes han 1740 i den
dansk-halleska missionens tjänst till Cuddalore (Indien),
där han verkade i 18 år. På kallelse av Lord Clive
flyttade han sitt arbete till Calcutta. Här liksom
i Cuddalore ägnade han huvudsaki. sina krafter
åt arbetet bland den europeiska el. halveuropeiska
befolkningen samt åt skolverksamhet. K. är den
förste svenske missionären i Indien. — Litt.: H.
Sandegren, ”Sveriges förste missionär i Indien”
(1924). GW.L.
Kierschou, Hjalmar, botanist, se Kiærskou.
Kierulf [cä’rulf], Otto Richard, norsk
militär och statsman (1825—97), officer vid inf. 1842
och vid art. 1847, överstelöjtnant och
fälttygmäs-tare 1860, överste 1884, generalmajor och
general-fälttygmästare 1890, avsked 1897. K. ägnade sig
även åt politiken. Han var statsminister och ordf,
i norska statsrådsavd. i Stockholm 1871—84.
Kierunavaara [ki’r-] (till fi. kieruna, fjällripa, och
vaara, berg; skrives även Kiirunavaara),
berg, beläget ung. mitt emellan Torne och Kalix
älvar, c:a 300 km från Luleå och 170 km från
Narvik (se karta vid Kiruna). K. torde utgöra världens
största samlade järnmalmsförekomst. Malmen
uppträder som en n.—s., c:a 4 km lång och 20—200 m
bred malmzon, vilken bildade den numera
bortsprängda kammen av det långsträckta berget. Dess
högsta malmtopp, Statsrådet, nådde 248 m över
sjön Luossajärvis yta och 748 m ö.h. Malmzonen
har en sidostupning mot ö. av 50—700. Omgivande
bergart är porfyr. Av utförda borrningar framgår,
att malmens genomsnittsarea vid ett djup av 500 m
under sjön Luossajärvis yta icke visar någon
minskning, och i vissa borrhål har malmen
påvisats till ett djup av 700 m. Malmen utgöres
av en fosforhaltig, tät, hård svartmalm. Järn- och
fosforhalterna visa avsevärda växlingar, den förra
från 56—62 °/o i G-malm till 69—71 °/o i A-malm,
den senare från 2,7 till några få tusendels °/o.
Lokalt kan fosforhalten vara ännu större.
Svavelhalten är genomgående låg (max. 0,02%),
titanhal-ten max. 0,4% och vanadinhalten 0,1—0,2%. Mal-
Tvärsektion av Kierunavaara.
mens genomsnittsarea är c:a 436,000 m2, och varje
avsänkt meter beräknas motsvara c:a 2 mill. t
malm. — Det första officiella meddelandet om
malmen daterar sig från 1736, då uppgift om
malmförekomsten ingavs av en lapp (Mangi) till
Bergskollegium i Stockholm. Från s.å. datera sig en
beskrivning och kartor över de två malmbergen
K. och Luossavaara, vilka inlämnades av
landshövding G. Gyllengrip och grunda sig på
iakttagelser, gjorda av en av landshövdingen samma
sommar utsänd expedition. Försök till
exploatering av malmen gjordes kort tid därefter, varvid
malmen fraktades med renar till kusten och
nedsmältes. På gr. av fosforhalten lämnade den
likväl med de vanliga metoderna kallbräckt järn.
Först efter införandet av thomas-smältprocessen
(o. 1878) skapades en möjlighet för
fosformalmernas och därmed även för lapplandsmalmernas
rationella utnyttjande. Genom statsbanans
framdragande Gällivare—Riksgränsen (färdig 1902)
erhöll K. förbindelse med hamnar (Narvik och
Luleå). 1898 påbörjades av det 1890 bildade
Luossavaara-Kiirunavaara ab. förberedelserna för
brytning. Aktiemajoriteten i detta bolag övertogs
1903 av Trafik-ab. Grängesberg—Oxelösund.
Sedan 1907 är Staten hälftenägare till fältet.
Brytningen skedde till en början enbart i dagbrott.
Senare har man därjämte påbörjat brytning under
jord. Malmproduktionen var 1913 uppe i 3,3 mill.
t, 1914—20 varierade den mellan 1,1 och 2,7 mill.
och ökade därefter till 5,4 mill., vilken siffra
nåddes 1929 och 1930. Därefter gick malmbrytningen
tillbaka och var 1933 nere i 1 mill. t. Under
senare år har produktionen åter ökats och uppgick
1937 till 7,2 mill. t. En tillfällig nedgång märktes
under de sista åren av 2:a världskriget med 0,8
mill. t. 1945 som lägsta siffra. 1947 var
produktionen 4,3 mill. t. [N.SJS.Hj.
Kieseri’t [kis-], miner., vattenhaltigt
magnesiumsulfat, MgSO4 • H2O, förekommer i bergsaltlager,
särsk. i zechstenens saltlager.
Kiesler, H e d y, skådespelerska, se Lamarr.
Kiev [ki’jef], ukrain. Kyjiv, Ukrainas huvudstad
(sedan 1934), näst Moskva och Leningrad
Sovjetunionens största stad; 846,293 inv. (1939; 539,482
— 1259 —
— 1260 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
